Klubben föds
Det som skulle komma att bli Tottenham Hotspur F.C. bildades den 5 september år 1882 av pojkar från “Hotspur Cricket Club”. De brukade ha sina möten under en gatlykta på Park Lane i närheten av där White Hart Lane står idag. Klubben döptes till ”Hotspur FC” efter Harry Hotspur, en karaktär av William Shakespeare.
Snart ändrades namnet på klubben till Tottenham Hotspur för att undvika att blandas ihop med London Hotspur. Spurs första match spelades 30 september 1882 mot ett lag som hette Radicals och slutade med förlust 0-2. Första tävlingsmatchen för klubben spelades 1885 i London Association Cup där Spurs besegrade St Albans med 5-2. Den 19 november 1887 möttes Tottenham och Royal Arsenal för första gången i historien. Spurs ledde med 2-1 när Arsenal lyckades övertala domaren att blåsa av matchen när 15 minuter återstod.
Laget flyttade så småningom från Tottenham Marshes till Northumberland Park och hade på några år förvandlats från en klubb bestående av skolpojkar som spelade vänskapsmatcher till att bli en proffsklubb som följdes av tusentals åskådare. 1896 gick Spurs med i Southern League och två år senare bolagiserades klubben. Derbyt mot Woolwich Arsenal drog 14 000 åskådare och det stod snart klart att arenan vid Northumberland Park var för liten. En bit passande mark hittades på Tottenham High Road och grunden till White Hart Lane lades. Klubbens färger ändras från att ha varit chokladbruna och guld till de numera klassiska liljevita tröjorna och marinblå byxorna.
White Hart Lane invigdes 1899 med en vinst mot Notts County. Arenan hade en publikkapacitet på 30 000 åskådare och inom ett år hade Spurs vunnit Southern League. 1901 blev Tottenham första icke-ligalag att vinna FA-cupen genom att i omspelet besegra Sheffield United med 3-1.
Trots att Tottenham inte slutade högre upp i tabellen än på sjunde plats i Southern League väljs laget in i Football League Division II. På den tiden gick det till så att för att få kvalificera sig för det officiella ligaspelet var man tvungen att godkännas av de andra ligaklubbarna. Vivian Woodward blev klubbens förste målskytt i ligaspelet, men efter att redan första året ha avancerat till Division I går det sämre och de följande åren krigar laget i botten av högsta serien. Innan starten av första världskriget hamnar Spurs sist och ramlar ner till Division II.
När förbundet 1918 beslutar sig för att utöka högsta ligan till 22 klubbar får inte Spurs behålla sin plats utan platsen går istället till Arsenal, som slutade femma i Division II. Detta var ett kontroversiellt beslut och blev början på en bitter rivalitet mellan Tottenham och Arsenal.
Spurs replikerar genom att utklassa allt motstånd i Division II under säsongen 1919-20 och efter endast ett år är Tottenham tillbaka i högsta ligan. Ingen klubb från södra delarna av England hade vunnit FA-cupen sedan Spurs vann 1901 och under ledning av manager Peter McWilliam upprepar Spurs denna bedrift och vinner cupfinalen mot Wolverhampton på Stamford Bridge 1921. Nästkommande säsong nådde Tottenham en andra plats i Division I efter Liverpool och semifinal i FA-cupen. Sedan följer sämre tider. Spurs hamnar inte bättre än på tolfte plats de kommande åren och 1927-28 blir laget degraderat.
Tottenham spelar i Division II fram till 1933 då laget med Percy Smith som tränare gör massor av mål, med trion George Hunt, Willie Evans och Taffy O’Callaghan som ledande målskyttar, och når återigen Division I. Spurs hamnade på tredje plats men ramlade ner 1934-35 och stannade kvar i andraligan under andra världskriget. Men bättre tider väntade runt hörnet…..
Arthur Rowe tog över tränarjobbet 1949 och byggde upp ett lag som stormade igenom Division II 1949-50 och året därpå ledde han Spurs till klubbens första ligaseger. Rowe’s taktik var att anfalla med full fart och behålla ett effektivt passningsspel. Denna klassiska upplaga av Tottenham kallades för ”push and run”. Publiken flockades kring White Hart Lane och åskådarna fick se Spurs utklassa Stoke 6-1, Portsmouth 5-1 och Newcastle 7-0. Men återigen blev framgången kortvarig. Tottenham fick nöja sig med andra plats 1952 och åren därefter märktes det att spelarna var ålderstigna. Arthur Rowe’s hälsa blev allt sämre och han efterträddes av Jimmy Anderson. Han ansågs dock bara som en tillfällig lösning i väntan på nästa tränare. Denne tränare var Bill Nicholson…..
Bill Nicholson och The Double
Bill Nicholson, den mest inflytelserike mannen i Spurs historia, visade direkt hur fotboll ska spelas genom att utklassa Everton med 10-4 under sin första match som tränare i oktober 1958. Klubben värvade Dave Mackay, Bill Brown, Cliff Jones och Maurice Norman. Dessa herrar tillsammans med lagkaptenen Danny Blanchflower utgjorde hörnstenarna i lagbygget. 1960-61 uppnådde Spurs det omöjliga – att vinna ”the Double”, alltså både ligan och FA-cupen samma år!
Tottenham startade ligan det året med 11 raka vinster och vann sammanlagt 31 matcher. Segern i ligan säkrades tre matcher innan slutet. Efter vinsten i ligan var det dags för final i FA-cupen mot Leicester City på Wembley. Efter mål av Bobby Smith och Terry Dyson vann Spurs med 2-0 och den historiska dubbeln var säkrad! Nicholson fortsatte att bygga vidare. Anfallaren Jimmy Greaves köptes in från italienska AC Milan för dåvarande rekordsumman £99 999. Beslutet att värva Greaves var ett av Nicholsons mest genialiska drag. Jimmy Greaves var en målskytt av sällan skådat slag och nämns fortfarande med respekt världen över. Säsongen 1961-62 hamnade Spurs trea i ligan och vann återigen FA-cupen denna gång mot Burnley. 1962-63 slutade Spurs på andra plats i ligan och Jimmy Greaves sköt 37 mål. Ute i Europa triumferade laget i Cupvinnarcupen och blev första brittiska klubb att vinna en turnering i Europa.
Men det framgångsrika laget höll på att splittras. Bobby Smith såldes, Danny Blanchflower och Terry Medwin slutade, Dave Mackay bröt benen vid två tillfällen och John White avled tragiskt vid 26-års ålder när han träffades av blixten på en golfbana. Bill Nicholson var tvungen att bygga upp ett nytt lag och värvade Alan Gilzean, Jimmy Robertson, Mike England, Pat Jennings, Cyril Knowles, Terry Venables och Alan Mullery. Spelarna blev med tiden samspelta och Spurs vann FA-cupen 1967. Storväxte målskytten Martin Chivers bidrog sedan starkt till att laget vann Ligacupen 1971, 1973 och UEFA-cupen 1972.
Nedflyttning och framgång i Europa
Alla sagor har emellertid ett slut och Bill Nicholsons glimrande era tog slut i och med att han avgick efter fyra raka förluster 1974. Detta är för evigt en dyster dag i Spurs stolta historia. Terry Neill efterträdde den omåttligt populäre Nicholson men nu huserade Spurs i fel ända av tabellen. Neill avgick i juni 1976 och ersattes av Keith Burkinshaw. Han kunde dock inte rädda Spurs från nedflyttning 1976-77. Spurs behövde en nytändning och med en ung Glenn Hoddle som spelfördelare på mittfältet lyckades laget återigen att ta sig tillbaka till Division I 1977-78.
Ett nytt kapitel i klubbens historia skrevs när Keith Burkinshaw under sommaren 1978 lyckades köpa loss de nyblivna världsmästarna Ossie Ardiles och Ricky Villa från Argentina. Spurs etablerade sig som ett mittenlag i ligan under de kommande åren. När tränare Burkinshaw värvade anfallarna Steve Archibald och Garth Crooks var lagbygget klart. Ricky Villa frälste Tottenham med att avgöra finalen i FA-cupen mot Manchester City 1981 med ett konstmål i omspelet på Wembley. 1982 försvarades titeln i FA-cupen genom att Spurs besegrade Queens Park Rangers. Laget förlorade dock Ligacupen och nådde semifinal i Cupvinnarcupen. Framgångarna i Europa var inte slut för det. 1984 vann Tottenham UEFA-cupen efter att ha besegrat Anderlecht på straffar. Reservmålvakten Tony Parkes blev stor matchhjälte genom sina straffräddningar. Keith Burkinshaw lämnade Spurs efter denna oförglömliga bedrift.
Nästa fina upplaga av Spurs följde under säsongen 1986-87. Tränare för laget var David Pleat och laget spelade fantasifull och underhållande fotboll. Pleat tillämpade ett 4-5-1-system med Glenn Hoddle och Chris Waddle som kreatörerna på mittfältet och Clive Allen som ensam anfallare. Säsongen slutade ändå i stor besvikelse. Spurs blev trea i ligan, förlorade finalen i FA-cupen och nådde semifinal i Ligacupen.
Terry Venables tog över tränarposten 1988. Till klubben värvades Paul Gascoigne, Gary Lineker och Paul Stewart. Tottenham upplevde under denna period en ekonomisk kris. Klubben hade flera miljoner pund i skulder och räddades undan konkurs av Sir Alan Sugar. 1991 vann Spurs FA-cupen genom att besegra Nottingham Forest med 2-1. I semifinalen besegrades ärkerivalen Arsenal i en minnesvärd match på Wembley med 3-1 efter två mål av Gary Lineker och en otroligt vacker frispark av Paul Gascoigne. Året efter såldes Gascoigne till italienska Lazio för en engelsk rekordsumma och Lineker avslutade sin karriär i japanska ligan.
Tränarkarusell
Inför säsongen 1992-93 bröt sig de ledande klubbarna i England loss från ligasystemet och Premier League skapades. Tottenham slutade på åttonde plats. Spurs leddes av Doug Livermore. Terry Venables fick sparken som klubbdirektör av ordförande Sir Alan Sugar efter meningsskiljeaktigheter. Under sommaren 1993 anställde Sugar förre storspelaren Ossie Ardiles som ny tränare och supportrarna andades optimism. Säsongen blev ganska misslyckad och Spurs hamnade återigen i mitten av tabellen. Efter VM i USA 1994 köptes tyske superstjärnan Jürgen Klinsmann och förhoppningarna på laget steg. Jürgen Klinsmann bildade tillsammans med Teddy Sheringham en oerhört målfarlig anfallsduo. Spurs spelade en härlig anfallsinriktad fotboll, men försvarsspelet var under all kritik. Resultaten blev inte alls som förväntat och Spurs kämpade i botten av tabellen. Ardiles avgick i november 1994. Gerry Francis ersatte argentinaren och lyckades avstyra en degradering. Samspelet mellan Jürgen Klinsmann och Teddy Sheringham blomstrade och Spurs nådde semifinal i FA-cupen. Under sommaren var Klinsmann inte nöjd med styrelsens satsning och lämnade tyvärr klubben.
Under sommaren 1997 såldes Teddy Sheringham till Manchester United. En tröst för fansen var dock att David Ginola och Les Ferdinand inhandlades från Newcastle. Säsongen 1997-98 inleddes dåligt av Spurs och Gerry Francis sparkades i november 1997. Efterträdaren var en okänd schweizare vid namn Christian Gross. Spurs lyckades klara sig kvar i Premier League, mycket tack vare en återvändande Jürgen Klinsmann som med sina fyra mål i slutomgången mot Wimbledon räddade laget undan en nedflyttning. Gross hade gjort sig impopulär bland fansen efter bråk med Klinsmann och märkliga taktiska disponeringar av laget.
Christian Gross sparkades från jobbet efter bara tre matcher av säsongen 1998-99 och valet av ersättare var kontroversiellt. Styrelsen utsåg förre Arsenaltränaren George Graham till ny manager. Graham införde en mer traditionell engelsk spelstil och laget spelade fler långbollar än förut. Försvarsspelet förbättrades avsevärt. Tyvärr blev anfallsspelet lidande och David Ginola var ensam i laget om att stå för den gamla Tottenham-stilen. Graham ledde laget till final i Ligacupen där Leicester City besegrades med 1-0 efter mål i slutminuten av danske Allan Nielsen. I Premier League gick det sämre och Spurs hamnade ännu en gång i mitten. Vinsten i Ligacupen medförde spel i UEFA-cupen under säsongen 1999-2000. Spurs inledde dock hösten dåligt och åkte ur FA-cupen, Ligacupen och UEFA-cupen inom en och samma månad…..
Trots att George Graham förde Spurs till seger i Ligacupen 1999 accepterades han aldrig riktigt av supportrarna p.g.a. sina kopplingar till Arsenal. I februari 2001 tog bolaget ENIC över som nya majoritetsägare av Tottenham Hotspur. Spurs nådde semifinal i FA-cupen, men endast några veckor innan mötet mot Arsenal i semifinalen kom det överraskande beskedet att George Graham fått sparken. Efterträdaren blev legendaren Glenn Hoddle som under sina år som spelare i Tottenham avgudades av fansen. Hoddle välkomnades likt en frälsare. Första året under ledning av Hoddle hamnade Spurs tia i ligan och gick till final i Ligacupen där det blev förlust mot Blackburn Rovers.
Efter urusla resultat i ligan som gav Spurs den sämsta starten någonsin i Premier League 2003-2004 fick Glenn Hoddle sparken. Detta trots att det under sommaren inhandlades nya spelare för mer pengar än någon annan klubb, bortsett från Chelsea. Under ledning av David Pleat lyckades Spurs med nöd och näppe klara sig kvar i ligan. Kort innan Fotbolls-EM 2004 gör Tottenham klart med en ny tränare. Frankrikes förbundskapten Jacques Santini ses som mannen som ska föra ”the Glory Days” tillbaka till White Hart Lane.
Lördagen 23 oktober 2004 drabbas Tottenham Hotpur av stor sorg. Klubbens hederspresident och legendariske mästartränare Bill Nicholson avlider 85 år gammal. Närapå två veckor senare avgår Jacques Santini och holländaren Martin Jol blir utsedd till ny manager.
På väg mot toppen
Martin Jol är med säsongen 2005/2006 den mest framgångsrike tränaren i Tottenham under hela Premier Leagues 13-åriga historia. Spurs presterar bitvis högklassig fotboll och hamnar till slut på en femteplats i ligan, vilket medför spel i UEFA-cupen. Tottenham var nära att sluta topp 4, men ett magsjukt Tottenham förlorade på säsongens sista dag 4e-platsen till de rödvita grannarna.
31 juli 2006 säljer Spurs mittfältaren Michael Carrick till Manchester United för rekordsumman £18.6 miljoner.
Säsongen 06/07 blir en upprepning av säsongen innan med en ny 5e plats i ligan. Denna gång knaprade Spurs in de sista placeringarna upp till 5e platsen i de sista omgångarna till skillnad från säsongen 05/06 då Spurs förlorade 4e platsen i sista omgången. Till säsongen köptes b la. Dimitar Berbatov in från Bayern Leverkusen. Han mäktade med imponerande 23 mål totalt i ligan och cupspel sitt första år i England.
I UEFA Cupen spelade Tottenham fin fotboll och fick se sig slagna först i kvartsfinalen mot de blivande vinnarna Sevilla. 2 matcher som hade kunnat fått en helt annan utgång.
Den kommande säsongen 07/08 hade därför höga förväntningar på sig. Skulle detta vara säsongen då Spurs skulle kunna vara det laget som slår sig in bland ’Topp 4’ lagen? Tyvärr startade säsongen uselt, vilket ledde till att Martin Jol fick sparken redan i slutet av Oktober. Juande Ramos tog över positionen som tränare för Tottenham efter att ha lämnat Sevilla efter uppmärksammade förhållanden.
I januari lyckas Ramos leda Tottenham till den första segern mot Arsenal sedan 1999, då Spurs besegrade lokalkonkurrenterna med hela 5-1 i returmatchen på White Hart Lane i Carling Cup semifinalen. Laget följde upp den fina efterlängtade segern med att även vinna finalen mot Chelsea med 2-1 efter förlängning på Nya Wembley. Matchvinnare för Tottenham blev denna gång Jonathan Woodgate. Tottenham Hotspur 4e triumf i Carling Cup. Säsongen slutar dock i moll och Spurs hamnar till slut på en 11e plats i ligan. Återigen väntar UEFA Cup spel under säsongen 08/09.
Under sommaren säljs den fantastiska anfallsduon Dimitar Berbatov och Robbie Keane Manchester United (£30,5 milj.) och Liverpool (£20.3 milj.) Nytt transferrekord för Spurs.
Framgång med Harry Redknapp
Säsongerna som kommer skulle göra att en berg och dal bana skulle se platt ut i jämförelse. Säsongen 08/09 inleds med endast två poäng på åtta matcher och med det även att Juande Ramos fick lämna klubben. Från Portsmouth hämtas Harry Redknapp som blir ny tränare för Tottenham Hotspur. Från en absolut sistaplacering i ligan till 8e plats när säsongen var över. Säsongen efter blev så säsongen då Tottenham tog sig in i det europeiska finrummet efter ha slutat på 4e plats i Premier League. En säsong som innehöll den första segern mot ärkerivalerna Arsenal sedan 1999 i ligaspel och med det historiska segrar mot Arsenal och Chelsea inom loppet av 4 dagar. Redknapp förde även laget till semifinal i FA Cupen, där Portsmouth blev för svåra på nya Wembley.
Tottenham kvalificerade sig för gruppspelet i Champions League och ställdes mot regerande mästarna Inter (Italien), Werder Bremen (Tyskland) och Twente (Holland). Tottenham vann gruppen efter fantastiskt spel och blev det första laget i turnieringens historia att göra två mål eller fler i samtliga gruppspelsmatcher. Detta var hösten då världen skrev och pratade om Gareth Bale efter hans uppvisning mot de båda mötena mot Inter. Efter en 1-0 seger på bortaplan mot AC Milan i åttondelsfinalen och oavgjort hemma i London gick Tottenham vidare till kvartsfinal. Real Madrid lottades som Tottenhams motståndare och dessutom ett motstånd som skulle visa sig vara för svårt. Totalt 5-0 över två matcher och Tottenhams Champions League äventyr var över för denna gången.
Tottenham slutade på en meriterande 5e plats i ligan och bröt två dåliga trender i och med segrarna mot Arsenal och Liverpool på bortaplan.
