Fantastiskt underhållande match när Tottenham fixade tre poäng mot ett ihärdigt Blackburn. Många spelare i Spurs förtjänar beröm, men söndagens store konstnär heter Robbie Keane.

Då var en av de viktigaste matcherna spelade för våren, anser jag. Det var tre otroligt viktiga poäng och Tottenham behövde verkligen vinna idag. Det hade nog varit stor risk för smärre kollaps vad det gäller självförtroendet. Tyvärr så stämde dock inte spelet helt och vi ska vara grymt nöjda med vinsten. Det hade lika gärna kunna slutat med Blackburn-vinst.

Inte helt förvånande så spelade Keane från start och visst var han het. Två mål idag och de kom i första halvlek, där Spurs var bättre. Keane gör ett helt otroligt snyggt mål endast 10 minuter in i matchen. Han var så het ikväll efter kontraktsförnyelse samt Irlands vinst mot ett av de svagare insatser Sverige gjort i landskampväg. Robbie räddar Spurs i afton, där tror jag inte att jag är ensam i åsikten. Han var helt super idag. Känns mycket bra att ha honom i några år till. Som vanligt så står han dessutom helt rätt vid andra målet då Mido har förarbetat och Keane bara stöter in returen. Det är dock mål lika mycket som det första och helt rätt i tid, bara några minuter kvar av första.

Detta sagt och gjort, så tar samtliga i backlinjen halvtidsvila och Craig Bellamy får ge Blackburn hopp inför andra genom att få spela in till en helt omarkerad Florent Sinama-Pongolle. Uselt. Jag förstår inte hur det är tillåtet!

I övrigt ett mycket bra Tottenham i första, och sedan vet jag inte vad som händer, men det hör helt klart till Spurs av idag. Vi har oerhört svårt att genomföra en hel match i samma tempo och fokus, och detta måste Jol börja arbeta med.

Blackburn spelar bra men det är nog lika mycket Spurs som spelar illa. Rovers tar över helt och det är inte förvånande eller orättvist att de gör mål, dock synd att det sker på ytterligare backmiss bekostnad. King missbedömer situationen helt och Robbie Savage pass når Sinama-Pongolle som serverar Bellamy och 2-2 är ett faktum.

Förvånande nog så lyckas Tottenham resa sig och ta ledningen en tredje gång i matchen, och det endast två minuter senare. Lennon och Carrick ligger bakom Midos mål och det blir otroligt oroliga 20 minuter, med den sedvanliga ångesten som hör till varje Spurssupporter och varje match. Tottenham är bättre i slutet av matchen med det håller på och straffa sig, och som vanligt är det på vippen att vi släpper in en boll i slutminuterna. Med hjärtat i halsgropen så tar nickbollen från Michael Gray lyckligtvis i ramen. 3-2 och domaren lyckas till slut att blåsa av matchen.

Skulle mot förmodan Tottenham hamna i CL-kval så undrar man ju lite smått om det finns några supportrar med livet i behåll eller om det helt enkelt börjar ta för mycket på hjärtat för att kunna orka med sådana kvalomgångar?

Spurs måste få ordning på sitt spel, eller kanske snarare lyckas upprätthålla den standard som vi har när vi är som bäst. Vi verkar helt klart ha spelarmaterialet, men jag är tveksam att detta kommer att hålla då Blackburn hemma på WHL inte kommer vara det svåraste av prov vi måste ta oss igenom med vinst för att behålla fjärdeplatsen. Dock så ska vi vara mycket nöjda med att vi har lite andrum och det är välbehövligt. Jag vill kunna förlora en match utan att bli omsprungen i ligan, och där är vi i alla fall nu.

Spurs (4-4-2):

P Robinson
P Stalteri – M Dawson – L King – Y-P Lee
J Jenas – M Carrick – E Davids (A Lennon 58) – T Tainio (D Murphy 76)
R Keane – Mido

Avbytare: R Cerny, C Davenport, J Defoe.

Blackburn (4-4-2):

B Friedel
L Neill – R Nelsen – A Todd – M Gray
B Emerton (S Kuqi 84) – S Reid – R Savage – D Bentley
C Bellamy – F Sinama-Pongolle

Avbytare: P Enckelman, A Mokoena, S Peter, P Dickov.

Målskyttar:
1-0 Robbie Keane 9
2-0 Robbie Keane 41
2-1 Florent Sinama-Pongolle 43
2-2 Craig Bellamy 67
3-2 Mido 69

Varningar:
Michael Gray 70
Young-Pyo Lee 74
Andy Todd 77
Mido 86

Domare: Howard Webb

Publik: 36 080 åskådare

Alexander Strid