När programmet av täta matcher står för dörren vill man gärna undvika onödiga matcher. Hemma mot Cardiff i FA-cupens omspel är en sådan eftersom man trodde att Spurs enkelt skulle vunnit det första mötet den 7 januari.

Nu visade det sig vara svårare än vi trott och själv kände jag bara en tacksamma att det fortfarande finns en möjlighet att kunna vinna någonting i vår när matchen var slut. I ligaspelet har laget däremot skitit bort alla möjligheter till en topplacering.

Strömavbrott är inget roligt att önska. Nu drabbades vi i vår familj av detta i söndags eftermiddag under fyra timmar. Direkt svepte det en besvikelse över hela kroppen när jag insåg att jag skulle missa matchen mot Newcastle. Retroaktivt kände jag istället bara en tacksamhet för jag hade förmodligen bara gått omkring och varit förbannad på allt och alla sedan jag förstått hur överlägsna Spurs var utan att kunna förvalta sina chanser.

Att förlora två raka matcher på tre veckor och släppt in sex mål mot ett så medelmåttigt lag som Newcastle, det svider. Att de även vann hemma med 3-1 under förra säsongen innebär att dom har gjort nio mål de tre senaste matcherna mot Spurs. Jag upprepar; nio mål på de tre senaste.

Nu måste vi vara realistiska och inse att tåget har gått när det gäller de första fyra platserna. Den främsta anledningen är det höga antalet insläppta mål. Av de 23 spelade matcherna i ligan har laget redan släppt in tre mål i fem av matcherna.

Vi talar om en procentsats på nästan 20 procent. En siffra som är alldeles för hög om man ska nå Champions League-spel. I fjol var snittet betydligt högre eftersom Spurs bara släppte in tre mål i två av sina Premier League-matcher och båda var på bortaplan. 3-3 mot Middlesborough i december 2005 och förlusten mot Newcastle i april 2006 med 3-1. Att jag sedan tyckte att domaren ensam såg till att det blev så många mål bakåt i en av årets säsongs matcher, det vet ni redan vid det här laget.

Därför är det extra viktigt att laget nu inser allvaret i matchen mot Cardiff för motståndet som väntar i nästa omgång ska inte innebära några problem.

Att Spurs av tradition rankar denna cup högt, det vet vi sedan tidigare och förhoppningsvis ställer tränaren Martin Jol upp det bästa som finns att tillgå i truppen. Trots att Cardiff har sladdat ganska eftertänkligt i The Championship får man ändå inte underskatta dessa walesare. Bluebirds ledde faktiskt serien ända in i november.

Efter en utmärkt inledning har laget nu elva raka utan seger där sju är oavgjorda. Laget kommer också från en förlust hemma mot jumbom Southend. De blåtröjade är ändå med och konkurrerar om de fyra kvalplatserna som finns bakom de två översta lag i tabellen som går direkt upp i finrummet. Min kollega Johan Öhlin gav en del fakta kring spelare i Cardiff inför det första mötet som jag inte ska dra upp på nytt, men jag vill ändå precis som Johan varna för anfallaren Michael Chopra som har gjort tolv av lagets mål. Den enda som jag tror kan sätta käppar i hjulet för Spurs.

Någon speciell rädsla att Spurs ska slarva bort detta, det har jag ändå inte trots alla insläppta mål. Spurs vinner med 5-1 fördelat på fem olika målskyttar.

Med Jermaine Jenas, Ledley King, Paul Stalteri och Mido på skadelistan tror jag att det blir samma elva som mot Newcastle. Laget vill ta en snabb revansch och visa publiken på White Hart Lane att det fortfarande finns något att längta efter. Nämligen en FA-cupfinal i maj där Spurs står som segrare.

Spurs (4-4-2):

P Robinson
P Chimbonda – M Dawson – C Davenport – Y-P Lee
A Lennon – T Huddlestone – T Tainio – S Malbranque
J Defoe – D Berbatov

Cardiff (4-4-2):

N Alexander
K Gilbert – D Purse – G Loovens – K McNaughton
W Flood – S McPhail – R Scimeca – J Ledley
M Chopra – K Campbell