Fan, fan, fan – tre ord som beskriver det mesta efter det förlorade slaget i UEFA-cupen. Drömmarna är krossade, livet i Europa är över.

För det första vill jag varna er för min pessimism. Det är just nu det känns så tungt bara. Ni vet hur det är, det är jag säker på.

Ordet ”fan” säger så mycket mer än just en svordom som det egentligen är. Trots att det hör till det ”fula språket” så kan man inte uttrycka sig på så mycket fler sätt efter en sån här besvikelse. Man känner ilska, besvikelse, missnöje, och helt enkelt tomhet.

Det var ju bara en match säger någon. EN MATCH? Är du inte klok? Det här var vår säsong säger jag, eller rättare sagt skriker tillbaka. De som säger att det här bara var en match, de vet inte hur det är att vara supporter, och såna orkar man inte prata fotboll med efter en sån här smärtsam förlust.

Det känns tomt nu, grymt tomt.

När det gick dåligt i ligan tänkte man hela tiden på UEFA-cupen. Att vi fortfarande hade chans att bli stora, fortfarande chansen att visa upp oss, fortfarande chansen att vinna något!
Speciellt när vi åkte ur de inhemska cuperna också, då blev UEFA-cupen ännu större. När vi kom till kvartsfinal och fick möta topplaget från La Liga, Sevilla. Ja, då blev det ännu större och betydde ännu mer för oss. För jag tror att jag pratar för de flesta nu.

För varje dag som gick, desto mer skrek vi efter seger i UEFA-cupen.

Dröm efter dröm blir krossade. Drömmen om att spela om en fjärdeplats i ligan dog för ganska länge sen. Ja, vi kan nå den ännu, om man tror på mirakel.
Drömmen om Ligacupen försvann. Drömmen om FA-cupen försvann. Det kändes som om UEFA-cupen var det sista hoppet. Nu har det också försvunnit.

Inför varje match i UEFA-cupen har man känt lite annorlunda. Det känns som om det är mer på spel, och det kändes som om vi spelade som bäst där. Ni vet, det pirrade lite mer i magen än vad det gjorde inför ligamatcherna. Jag vet inte varför, men jag såg fram emot de matcherna mer.
Kanske berodde det just på att vi ofta spelade bra fotboll och att man fick njuta av Tottenhams spel? Kanske berodde det på att man längtade efter att vinna något stort? Kanske berodde det på att vi var ute i Europa igen?

Jag har som aktiv Yid aldrig upplevt Spurs i Europa. Jag är för ung, men det var också ett bra tag sedan vi var där. Så jag tror att anledningar jag nämnde innan har ett spel i varför det kändes extra. Allt hade nog en betydelse. Spelet, längtan och Europa. Spurs var tillbaka tänkte många.

Kanske har man dock haft för höga förväntningar på äventyret i Europa. Det började bra, och självförtroendet växte inte bara hos spelarna, utan även hos oss supportrar. Vi trodde ibland att Spurs var ett annat lag i Europa.
Jag har ett formidabelt exempel från en klok skribent från forumet. Jag kunde inte låta bli att ta med det han skrev. Precis så är det, han har helt rätt. Kanske är vi bättre än lag som Reading när vi vill spela. Men i dagsläget är vi för ojämna för att kalla oss topplag. Därför är vi ett mittenlag som sticker upp ibland. Inget mer. Inte än.

”Pulkan” skrev följande:

”Jävlar vad dum man är som trodde Spurs skulle ha en chans… Vi höjer oss själva till skyarna och blir likt förbannat nerplockade varje gång, men nu är det slut med det! Från och med idag anser jag inte att vi är ett dugg bättre än Middlesbrough, Reading eller Blackburn.

Jag är trött på denna skiten”

Klockan är snart fyra på natten, men jag sover icke ännu. Jag kan inte sova, för jag har inget att drömma om. Drömmarna är krossade.

Det är tufft att vara en äkta supporter ibland. Men det är bara att gilla läget. Nu spelar vi för en plats i Europa. För nästa år, då jäklar…

C.O.Y.S. – för alltid.