I en match helt i publikens smak med sex mål delade Wigan och Spurs på poängen. Ord som mer har rätt karaktär på matchen var svängdörrar, hönsgård och bjudningar där båda lagen utmärkte sig på sätt som inte hör hemma på den här nivån.

När jag såg Spurs laguppställning gick det kalla kårar längs ryggraden. Mitt tips på en 2-0 seger kändes direkt ganska körd. Ändringen på mittfältet där Teemu Tainio ersatte Steed Malbranque var inte direkt överraskande, däremot två nya namn sedan matchen mot Sevilla i backlinjen, där en av dem var 21-årige Philip Ifil som gjorde sin första match för säsongen.

Vem är det var min första tanke. Jag slog upp och läste att han är en egen produkt som de sista åren mest har varit utlånad till Millwall. Han spås en lysande framtid och gjorde Premier League-debut mot Liverpool i augusti 2004. Något som gått mig förbi för han hade jag väldigt dålig koll på. Nu visade det sig att det inte var speciellt lyckat, men när listan på skadade och alternativen är få måste man satsa på ganska oprövade kort.

I torsdags var det självmål efter redan tre minuter. Nu tog det inte en minut innan Robinson fick släppa in sitt första mål för dagen. Efter en billig frispark till vänster uppstod det viss kalabalik i straffområdet och just Phiol Ifil var en av dem som inte fick bort bollen. Det hela slutade med att Emile Heskey enkelt kunde nicka in bollen från nära håll.

Nu dröjde dock bara tre minuter innan Spurs kvitterade. Robbie Keane serverade Dimitar Berbatov en passning som fick styra och ställa lite som han ville i Wigans straffområde och avslutade med en höger yttersida nära John Filans högra stolpe. Ingen av lagens försvarare levde upp till den lön som de har i något av dessa båda målen.

Efter dessa tidiga mål var det Spurs som tog tag i taktpinnen och med snabbt passningsspel längs marken dominerade man på plan och i den 20:e minuten var det Berbatov som gav tillbaka och passade till Keane och som borde satt chansen från nära håll, men Keane lyckades att få en konstig snedträff på bollen som gick utanför.

När spelet till stora delar var förlagt till Wigans planhalva kontrade Wigan och när man trodde faran var över fick Leighton Baines drömträff med en halvvolley till vänster nära straffområdet och bolen seglade otagbart förbi Robinson i hans vänstra hörn.

Nu tog det dock bara fyra minuter innan Spurs åter var ifatt. Domare Graham Poll dömde straff till Spurs sedan Jermaine Jenas enkelt ramlade över målvakten Filans utsträckta hand. Själv tycker jag att den var väldigt tveksam, men Poll kände väl ett sorts behov att ge Spurs någon form av fördel sedan han ensam såg till att Arsenal vann med 3-0.

Närmast att leda innan halvleken var över var Wigan som fick ett gyllene läge med bara sekunder kvar. Högeryttern Kevin Kilbane testade Robinson som verkligen fick sträcka ut och gjorde matchens räddning.

Wigan började andra halvlek bäst och hade fyra utmärkta möjligheter under de första 15 minuterna. En kombination av slappt försvarsspel från Spurs samtidigt som Wigan snabbt ställde om skapade oreda och ledningsmålet kom mycket välförtjänt efter 60 minuter när Kilbane nickade in en hörna. Pascal Chimbondas markeringsspel i den närkampen vill jag bara dra ett enda streck över.

Efter det sjönk kvaliteten något och det fanns inte mycket som talade för att vi skulle kvittera på nytt. Just då med drygt 20 minuter kvar bjuder backen Matthew Jackson i Wigan på ett klumpigt ingripande efter en inspark från Robinson. I ett försök att komma före Keane och bryta bollbanan missbedömer han bollen som går förbi honom. Keane uppmärksammar att Filan står långt ute i målet och en vacker lobb från 35 meter innebär 3-3.

Med 12 minuter kvar gick vi för seger när Aaron Lennon ersattes av Jermain Defoe och vid två utmärkta tillfällen borde vi avgjort matchen. Den första hade just Defoe, ren på högerkanten hade han bara hade att spela in bollen snett bakåt till en ensam Berbatov, men passningen var för klent slagen och hamnade för nära mål. Den sista strimma av hopp till tre poäng hade Chimbonda som från en snäv vinkel nära målet gick på eget avslut, men målvakten Filan räddade.

Vem av lagen som var mest nöjd med poängen var svårt att avgöra. I ett läge där båda lagen behövde vinna kände förmodligen båda två en viss form av missmod. Det jag hänger upp mig på är att gör man tre mål på Wigan, då ska man ta tre poäng. Sedan att matchen var underhållande, det är ganska ointressant om man vill nå en bra ligaplacering. En poäng var en klar missräkning och ska Spurs sluta som sämst sexa, då måste spelet i backlinjen bli betydligt bättre. Spelet där bak har knappast varit någon munter följetong under säsongen och tyvärr ser det ut som om det är där den största risken ligger, även om drömmen om spel i UEFA-cupen fortfarande lever kvar.

Wigan (4-4-2):

J Filan
E Boyce – M Jackson (J Skoko 73) – A De Zeeuw – L Baines
K Kilbane – D Landzaat – P Scharner – L McCulloch (R Taylor 40)
H Camara – E Heskey (C Folan 66)

Avbytare: M Pollitt, J Aghahowa.

Spurs (4-4-2):

P Robinson
P Chimbonda – M Dawson – R Rocha – P Ifil
T Tainio (S Malbranque 65) – J Jenas – D Zokora – A Lennon (J Defoe 75)
R Keane – D Berbatov

Avbytare: R Cerny, C Lee, H Ghaly.

Målskyttar:
1-0 Emile Heskey 2
1-1 Dimitar Berbatov 4
2-1 Leighton Baines 30
2-2 Robbie Keane 35 (straff)
3-2 Kevin Kilbane 60
3-3 Robbie Keane 68

Varningar:
John Filan 34
Arjan De Zeeuw 75
Paul Scharner 86

Domare: Graham Poll

Publik: 16 506 åskådare