Vi fick åter ett bevis på att fotboll aldrig är logisk. Trots tre mål och rejält med chanser blev det ändå bara en poäng mot Fulham.

Inför matchen vågade inte tränare Jol satsa mer än på en av dom spelare som jag trodde skulle vara tillbaka efter skador. Att det blev Younes Kaboul var ändå ett rätt beslut för han blev en av målskyttarna.

Efter en inledning där dom assisterande domarna stod i centrum sedan dom felaktigt vinkat av varsitt friläge var det Spurs som tog ledningen i den 11:e minuten. Först bjöd Fulhams målvakt Anti Niemi på en hörna. Den slogs nära mål och utan uppvaktning borde den finländske målvakten boxat bort den, men han träffade istället Kaboul som enkelt kunde slå in bollen i öppet mål.

Fulhams bästa kvitteringschans kom i den 18:e minuten Ett lågt inlägg som studsade konstigt precis framför Robinson, som gjorde den omöjlig att hålla. Rensningen tog sedan på Simon Davies i Fulham och bollen gick strax över Spurs ribba.

En som jag redan börjat tröttna på var Dimitar Berbatov. Så långt i matchen hade han inte många rätt och tyvärr slog han bort alldeles för enkla bollar i bra lägen både i första och andra halvlek, men i den 27:e minuten slog han till efter fint förarbete från Robbie Keane. Fri med målvakten avlutade han distint och stenhårt och 2-0 var ett faktum. Man såg mer glädje från medspelare som förstod hur viktigt målet var för deras främste målskytt under förra säsongen.
I det läget trodde jag att det skulle komma mer från hans sida.

Med 13 minuter kvar kunde Jenas stängt matchen. Fri i straffområdet försökte han dribbla en gång för mycket och Fulhams försvarare hann emellan. Resten av halvleken spelade Spurs riktigt bra med fina kombinationer där flera fina lägen skapades.
Istället för ett tredje mål tog sig Fulham in i matchen sedan Clint Dempsy nickade in en hörna. Han vann en duell mot Pascal Chimbonda lite väl enkelt. Mål som man mest blir förbannad över.

Andra halvlek fortsatte Spurs att dominera och Robbie Keane var åter hjärnan bakom deras 3-1 mål med halvtimmen kvar. En perfekt skarvning fram till vänsterspringaren från Wales Bale som blev fri och här visade han klass med ett kyligt avslut i målvaktens närmaste hörn.

Spurs chanser radades sedan upp som ett pärlband. Både Jenas och Bebatov borde gjort minst ett mål till på de möjligheter som de fick.

I den 67:e minuten blev i mitt tycke planens bäste spelare utbytt. En besviken min på irländaren Keane sa precis vad han tyckte om det och jag håller med. En sak är ju om målskyttet inte klaffar något som knappast var problemet. En Jeremain Defoe med väldigt lite speltid och som mest är förbannad just för att han inte får spela tillräckligt var inte något rätt byte i det läget.

Fulhams avlutning som gav en poäng var utan att vara allt för partisk, den handlade mer om ren tur än att Spurs slutade att spela. Visserligen drog man sig tillbaka något, men någon fara såg det ändå inte ut att vara när Fulham reducerar med 13 minuter kvar. Ett skott tar olyckligt på Rochas ben när ryssen Smertin skjuter och ställer en hjälplös Robinson i målet.

Att Diomansy Kamaras cyckelspark sedan resulterade i en kvittering med bara minuten kvar efter en ny hörna kom som en chock fast målet var väldigt snyggt.
Bittert, ja självklart, fast den här gången kan jag inte klaga på inställningen. Här kämpade man ända in på mållinjen. Spurs borde ha avgjort detta betydligt tidigare. Vinner man inte matcher av den här kalibern med detta markanta spelövertag då kan laget glömma sina förhoppningar om en topplacering.
Spurs bästa var Keane och Bale. Keane borde ha varit kvar på planen i 90 minuter och Bale visade att det kommer bli svårt för dom som vill ta tillbaka sin plats på mittfället. Berbatov då? Visst var det bra att han fick göra mål, men det som drar ner betyget är alla passningar som slarvades bort i allt för stor utsträckning.

En sak är jag däremot säker på. Optimisten har ofta lika fel som pessimisten, men han har mycket roligare och jag är en sådan.

AV: Anders Rockström