Ny förlust för Spurs nu i Uefacupen.
Mina tveksamheter kring Spurs fick ny fart när man förlorade mot Getafe med 2-1. Nu räckte det inte ens fast man var det bättre laget och bitvis spelade riktigt bra. Laget förlorar ändå.

Eftersom båda lagen ligger på nedflyttningsplats i sina respekrive serier inbillade jag mig att detta var en möjlighet att prova på något nytt och se om trenden kunde brytas och det var Spurs som tydligast visade det genom att ändra mer i sin lagupställning än vad jag hade räknat med. Varken Keane, Dawson eller Jenas var med från start, men det visade sig ganska tidigt att det inte ver något dumt beslut.

Efter en något trevande inledning så var det Spurs som bäst började utnyttja planen och redan efter en kvart borde en frispelad Jeremaine Defoe gjort mål, men Getafes målvakt Oscar Ustari förhindrade den möjligheten. Nu dröjde det dock inte många minuter till innan Spurs tog ledningen sedan Pascal Chimbonda stod för förarbetet genom att slå in bollen mot straffområdet. Dimitar Berbatov var först med skallen och nickade in den nära målet och där fanns Defoe som tryckte fram huvudet för en 1-0 ledning.

Talesättet att lag är som mest sårbara efter ett mål fick vi sedan ett nytt bevis på. Bara minuten senare fick Getafe en frispark från ett avstånd det i vanliga fall inte ska gå att göra mål i från. En hög lyra från Granero ställde en passiv Radek Cerny i Spurs målet sedan två Getafe spelare lyckats förvilla honom tillräckligt och 1-1 var ett faktum.

Spurs borde gått till halvtidsvila med en 2-1 ledning sedan Berbatov gjort mål. Tyvärr vinkade den assisterande domaren för offside på Defoe som också var med i situationen fast han aldrig rörde bollen. Ett tveksamt domslut i mina ögon.
Tyvärr fick Anthony Gardner lämna planen strax innan halvlek efter en närkamp och Michael Dawson ersatte.

Även i inledningen på andra halvlek behöll Spurs ett visst tryck och både Steed Malbranque och Berbatov hade varsitt utmärkt läge att ta ledningen. När man trodde att Spurs kopplat greppet och Getafe mest fick ägna sig år ofarliga försök till kontringar kom segermålet med 20 minuter kvar och det var Getafe som lyckades att hitta en fri Bragulio som något tursamt klackade in bollen förbi Cerny. Efter Getafes mål drog laget sig tillbaka och Spurs dominans var total på planen, men någon kvittering kom aldrig trots många fina chanser där Dawsons nick i tibban var den närmaste och man blev också blåst på en solklar straff.

Den här fölusten måste svida för nu visade laget lite vad det kan och med en ny tränare tror jag att denna negativa trend bryts redan på söndag mot Balckburn. Nu fanns viljan och glöden det enda som fattades var målen, men det är ju det som är det primära i fotboll.

Til sist vill jag ändå tacka tränare Martin Jol för sina tre år i klubben. Han tog ändå laget till två femteplatser. Dersa bästa ligaplacering sedan Premier league starten 1991.
Antingen är man en del av lösningen eller en del av problemet och dom två första åren var Jol lösningem, men den här säsongen en del av problemet därför är det rätt med en ny tränare som kan stärka Spurs rötter ända från grunden.

Av Anders Rockström