En fundering om olika typer av Spursupportrar

Jag är en trogen forumbesökare och har även varit med och sett en del matcher tillsammans med andra Spurssupportrar. Det har börjat urskilja sig ett mönster som visar vilka typer av människor som finns i ett sånt konstigt sammanhang som en supporterklubb till ett fotbollslag som faktiskt håller till i ett annat land än de som de flesta bor i,är.
Jag har försökt sätta ihop några arketyper av Spurssupportar. Ni får stoppa in er själva där ni tycker ni hör hemma.

Den vanligaste supportern:
Här har vi den man, för det är exakt 100 % män i den här kategorin, som kan alla sånger. Han bär oftast matchtröja, gärna bortatröjan när det är hemmamatch och tvärtom. Minst en tatuering med klubbanknytning har han och gärna en gaddning med något nedsättande om Arsenal. Han har ingen större koll på hur man spelar boll på riktigt för när hans polare var med i den lokala idrottsklubben så snattade han godis på ICA, körde PUCH Florida och drack II b. Det hindrar honom inte från att tvärsäkert uttala sig om det mesta i fotbollsväg.

Han är dessutom begåvad med en stark röst som hörs genom det mesta. Det leder också till att han ofta får problem med grannar och hyresvärd.

Han spenderar en stor del av sin lön på öl, öl och öl det övriga går till hans abonnemang på Canal+. Att få ihop så mycket pengar att han någon gång kan åka över och se Spurs från läktaren är en utopi. Sist han var där var en regnig lördag eftermiddag hösten -84 då han fick se en 0-0 match mot ett lag som han tror hade blå tröjor. Ölen var billig i London på den tiden förstår ni. Han pratar fortfarande om den magiska stämningen som var på the lane då och att den stämningen aldrig kommer tillbaka

Den akademiske supportern:
Om ni har någon i sällskapet som är aningen tystare än er andra så är det ofta en man ur den här kategorin. När han säger något är det ofta något om back-checking eller att skapa ytor mellan backarna åt anfallarna. Till skillnad från den vanlige supportern så har faktiskt den här killen spelat fotboll ända upp till junioråldern. Hans position var alltid vänsterback när han fick spela.

Han sitter gärna och pluggar fotbollsteori på kvällarna och har tänkt att en vacker dag när universitetsstudierna är avklarade ska han ta ett juniorlag i stadens mindre lag och verkligen visa vilken kraft han har. Det lär nog aldrig bli fallet för han har andra planer också. Det finns långt gångna planer om att skriva klart den roman han började på för ett år sedan. Han ska bara hitta servetten han skrev den på.

Den akademiske supportern skulle aldrig sätta på sig en matchtröja, möjligtvis en pin på manchesterkavajen. Han har bott i London en kortare period då han bodde inneboende i en sunkig lägenhet och jobbade på ett café i stan. Han hade råd att under den tiden se en match i ligacupen på plats. Frågar du honom så låter det mycket mer än så.

Allmän supportern
Här har vi sportvärldens motsvarighet till reklamradiolyssnaren. Den här personen har en hel bunt favoritlag, i alla möjliga sporter. Han följer ett lag i allsvenskan i fotboll även ett lag i elitserien i hockey så klart. Han tycker sig ha koll på alla ligor i Europa. Han har självklart ett favoritlag i varje liga. Det blir jobbigt när det är cupmatcher och två av hans favoritlag drabbar samman. Nu är det så att den här personen följer sällan dom riktigt stora klubbarna. Han är ingen medgångssupporter. Nej, nej, lagen som följs kan exempelvis vara: Besiktas, Brann, St Mirren och Caen. På det viset finns en del likheter med den akademiske supportern. Lite stil ska det vara.

Det intressanta är att han har hela garderoben full av matchtröjor. När han befinner sig på puben där alla St Mirren fans sitter så är förstalaget alltid just St Mirren och sedan byter han ”hjärtelag” i takt med att han byter umgänge.
Allmänsupportern missar aldrig sportspegeln eller sporten på fyran. Hans viktigaste medier är internet och Text-TV. Han har en massa åsikter om de olika programledarna. Han tycker väldigt illa om Patrick Ekwall samtidigt som han helst skulle vilja vara som honom.

Han har sällan tatueringar. Han klarar ofta motgångar bättre än vad andra gör på grund av att det är oftast något av hans skitlag som lyckas vinna nån match.

Gammelsupportern:

Började följa Spurs 1961 och ska väl egentligen klassas in som medgångssupporter men den kategorin har inte vi av förklarliga skäl. Han kan samtliga i startelvan under dubbelåret 1961-62. Frågar du honom om vilken hans favoritspelare är så kommer namn som Dave Mackay eller Danny Blanchflower upp. Det vanligaste är dock att han nämner Jimmy Greaves, då är han en före detta medgångsfan, ungefär som att hälften av Arsenalfansen har Freddie eller Henry som nummer ett.

Han tycker att det var bättre förr som det ju faktiskt var. Han säger gärna Lillywhites istället för Spurs och han äger faktiskt en harskramla och en rosett i vitt och marinblått.
Hans frisyr är en exakt kopia av Alan Gilzeans hårsvall. Han hänger gärna bland yngre supportrar och han dricker alltid engelsk Ale samtidigt som han pratar om ”The Glory days”.