Vi minns magin som om det var igår, och inte försvinner väl magi bara sådär i en hast?

Han kom som en vind och vad bryr sig en vind om förbud. Med en rejäl prislapp på sin svarta kalufs, så var det nog en och annan som kände Rebrov-vibbar när vi värvade bulgaren Dimitar Berbatov inför förra säsongen.

Själv kan jag villig erkänna att jag var minst sagt skeptisk, inte minst beroende på alla de gånger då man sett Sveriges landslag möte ett gäng med bulgarer som hade en hemsk tendens att ramla ihop som korthus så fort man rörde dem.

Berbatov vred om mitt huvud så det knakade, min son fick en ny hjälte och samtliga av Spurs officiella supporterklubbar utsåg Dimitar Berbatov till Årets spelare 2006/2007.

Det var inte så särdeles konstigt, för hans spel var stundtals ren magi och en klasspelare med sådan pondus var länge sedan vi såg i den liljevita tröjan.

I år har det varit en annan femma (eller nia om ni vill). Spurs maskineri har hackat, segrarna har varit lika många som antalet undermålig whiskey man druckit under året (fick nå'n hemsk jävla häxblandning vid ett tillfälle och inte var häxblandningen någon Single Malt inte).

Berbatov har sett ganska sur och butter ut, eller har han det egentligen? Är det möjligen så att den engelska pressen har hittat bilder på Berbatov när han i tröja nummer nio haft en nia som knappast gör någon glad? Frågan är väl om Berbatov alltid gick runt och smajlade som ett lallande fån förra året?

Mitt intryck av Berbatov när vi delade ut priset var att det var en timid och ärlig kille som älskade att spela fotboll och som dessutom älskade Tottenham. I dagens penningkåta fotbollsbransch så är mina intryck troligen inte vatten värda, men jag fick inte känslan av att han på något sätt tyckte att livet sög fett i Tottenham.

Nu var vi ju under snart 2 månader kunnat läsa att orsaken till att Berbatov spelar dåligt är att han inte trivs, att han vill lämna Tottenham, att han är ledsen över att han inte frågade klubben om de inte kunde sälja honom till Manchester United. Detta har faktiskt Berbatovs pappa sagt. I varje fall enligt den allsrådande och allvetande brittiska pressen, som även sagt sig veta att Robbie Keane tycker att Tottenham var en helkass klubb som han gärna lämnade (så skrev de i varje fall för två säsonger så Keane var bänkad mest hela tiden). Den brittiska pressen har ju alltid rätt, eller hur?

Juande Ramos har sagt att han bara vill ha spelare som är dedikerade klubben och de mål som sätts upp, och Berbatov har nu själv förklarat att han definitivt tillhör den gruppen spelare "Jag tycker inte särskilt mycket om att prata, eller att vara i rampljuset eller i tidningar. jag vill bara spela fotboll. Det har skrivits mycket om att jag skulle vilja lämna Tottenham och fram till nu har jag inte sagt något, men när pressen nu börjar involvera min familj så är det något jag inte kan tillåta. När någon skriver lögner om min familj så måste jag ingripa", säger Berbatov på Tottenhams hemsida.

"Jag är den jag är och när jag vill prata så kommer jag att göra det och jag kommer säga sanningen, oavsett hur jobbigt det kan vara att säga det. Det är därför jag väljer att prata ut nu. Jag vill att alla skall veta att jag är en Tottenhamspelare, jag älskar klubben och alla som tillhör klubben. Jag kanske inte ler så särskilt ofta, men det gör mig inte till en dålig människa. jag ler inte för vi ligger långt ner i tabellen och vi har inte spelat bra, och det gäller även mig. Det värsta jag vet är när folk börjar sprida lögner som andra människor sedan börjar tro är sanningar. Det är verkligen det värsta jag vet".

Kanske är det så att mitt intryck av Berbatov hade någon slags korrekthet i sig. Berbatov fortsätter att lägga fram sina synpunkter "Allt jag vill säga är att jag är här, jag trivs här och jag kommer att hjälpa klubben på alla möjliga sätt. Fansen älskar klubben och de har stöttat mig från första stunden. Fansen är de jag uppskattar mest av alla och jag vill bara säga till dem att jag inte har för avsikt att lämna Tottenham. Jag har ett kontrakt och kommer att ge järnet. Just nu går det inte så bra delvis på grund av allt som står i pressen, då det har fått mig att tappa koncentrationen. Jag vill inte se mitt namn i tidningen mer. Allt jag vill är att spela fotboll och ha kul, men när jag ser att det står saker i tidningen där någon ljuger om vad min pappa sagt, hur kan jag vara lugn? Jag är besviken och jag förstår inte hur någon kan skriva något sådant – det är lögn. Att blanda in min familj i detta, det är den största synden."

Nu skall man ju alltid ta allt med en nypa salt, men utifrån denna intervjuv med Berba så är det i varje fall min uppfattning att han är här för att stanna, och kanske är det så att Berba är en spelare som behöver få lite flyt för att det skall börja trilla åt rätt håll. Kanske är han en humörspelare som lyfter när laget lyfter, men som kanske inte är den som lyfter laget. Kanske är det hans svaga punkt?

Om så är fallet så kan jag acceptera det och bara hoppas att magin snart är tillbaka, för jag tror inte att magi försvinner hur som helst.