Trots ganska stora förhoppningar vann Chelsea komfortabelt med 2-0 på Stamford Bridge. Avsaknaden av Zokora, Jenas och Huddlestone på det centrala mittfältet var stor och begränsade framförallt Ramos valmöjligheter inför den andra halvleken. Spurs var egentligen aldrig riktigt nära i dagens match.

Den första halvleken var relativt jämn och hade det inte varit för passivt agerande av mittfältarna O´Hara och Boateng borde det också ha varit oavgjort i paus. Men istället tilläts Chelseas högerback Belletti vandra framåt utanför Spurs straffområde och sikta in sig ordentligt innan han med en projektil borrade upp bollen i Cernys vänstra kryss. Snyggt men onödigt.

Spurs spelade annars bra i den första delen av halvleken men föll tillbaka något ju längre halvleken gick. Trots det var Malbranque nära att kvittera med en tung helvolley på Lennons fina inlägg. Mycket mer skapade egentligen inget av lagen i en halvlek som aldrig tände till.

Att Spurs tappade ju längre halvleken gick var till mångt och mycket en effekt av att Chelseas rutinerade mittfält med Ballack och Makelele lyckades neutralisera Spurs dito med ungdomarna Boateng och O´Hara. Just O´Hara hade det mycket svårt och kom inte alls upp i den nivå han tidigare haft, vilket också ledde till att Keane och Berbatov blev isolerade i anfallet.

I den andra halvleken kom dock Spurs tillbaka igen och under långa perioder spelade man också helt okej, men några målchanser skapades inte. Trots att Chelsea saknade många tongivande spelare lyckades man neutralisera Spurs anfallsförsök och när tio minuter återstod prickade också Wright Phillips in det avgörande målet.

De förhoppningar man ändå hade på dagens match försvann förmodligen långt innan matchstart. Avsaknaden av mittflätstrion Zokora, Jenas och Huddlestone var helt enkelt för stor i en match som denna. Och när Spurs aldrig fick grepp om det centrala mittfältet lyckades man heller aldrig få igång det beryktade anfallsspelet.

Trots att Chelsea egentligen inte spelade speciellt bra och att målchanserna var lätträknade kändes det mer som en träningsmatch där matchen var slut efter 1-0. En märklig känsla då spelet ändå var jämt. Men det är väl där skillnaden i klass visar sig.

Så här efter slutsignalen är det svårt att nämna någon som höjde sig över mängden i ett ganska grått Spurs. Starkt dock av O´Hara som arbetade sig in i matchen i den andra halvleken och tog kampen med det erfarna Chelseamittfältet. Kul också att se Cerny i målet som faktiskt gick ut och plockade ned höjdbollarna, vilket vi ju inte direkt är bortskämda med. Cerny stod också för ett par fina parader.

Den senaste månadens spel har, trots en hel del bra resultat, med all tydlighet visat var bristerna i laget finns. Nu är det bara att hoppas på två eller tre klassförvärv med förmågan att höja en talangfull men alldeles för naiv och orutinerad spelartrupp.