I en mycket underhållande match gav Spurs maximalt och kunde kanske fått med sig oavgjort i mötet med Englands kanske bästa lag för tillfället.

Med Pascal Chimbonda avstängd och Ramos ovilja att satsa på hjälten från Upton Park, Paul Stalteri, så var det med visst intress man såg fram emot hur Ramos skulle matcha sina trupper mot Uniteds fina ytterspel, gestalt i formerna av veteranen Ryan Giggs och det portugisiska jetplanet Christian Ronaldo. Det blev jamie O-Hara som fick lira vänsterback, medan vår vän Lee från Sydkorea, fick ta hand om högerbacksplatsen. I och med att Ramos valde att vila King så blev det också en förändring i det centrala mittlåset då Huddlestone återigen var vikarierande mittback.

Framför den nykomponerade backlinjen som understöddes av Radek Cerny, så låg Teemu Tainio som Spurs svar på Tobias Linderoth. Tainio gjorde ju en fullständigt fenomenal insats i rollen som städgumma mot Arse och det var med all rätta som Tampere Terrierin behöll sin plats i laget. Jenas huserade framför Tainio och det var en ganska otacksam uppgift som Jenas fick då han i stort sett lämnades ensam mot Hargreaves och Carrick. Malbranque och Lennon flankerade Jenas/Tainio, medan Keane och Berbatov som vanligt lirade på topp.

United tog så när ledningen i den tredje minuten när Uniteds egen lille Shrek, Wayne Rooney satte skräck i Spursfansen, men hans skott flög precis till höger om Cernys vänstra stolpe. Efter Rooneys chanms så visade Spurs att man under Ramos successivt tagit steg för steg mot att bli ett riktigt bra lag. Spurs dominerade var under matchen inledande 25 minuter det något bättre laget och spelade med ett självförtroende och en akuratess som var mycket fin att skåda. Väl avvägda lösningar i svåra situationer kombinerades med ett fint anfallsspel. Tainio låg perfekt i sin position och gjorde precis som han gjorde mot Arsenal och låste Uniteds spelvägar i mitten. Samtidigt var O’Hara och Lee inledningsvis stabila på kanterna vilket gjorde att Ronaldo var ganska blek under matchens första halvlek.

Spurs var nära att ledningen i 17:e minuten med Bernatovs fina nick nickades bort av Rooney på Uniteds mållinje. Det blev istället Robbie Keane som gav Spurs ledningen i den 25:e minuten. Lennon tog emot Dawsons underbara passning och satte full fart mot en avvaktade Evra. Lennon fick alldeles för stor yta och hans fina låga passning nådde en ensam Keane som stötte in ett välförtjänt ledningsmål för Spurs.

Spurs fortsatte att spela med gott självförtroende och det är bara att hålla med Bosse Petersson när han fäller uttalandet ”Man ser att Spurs är ett lag som mår bra just nu”, även om Peterssons yttrande kom först i andra halvlek.

Ett välspelande försvar och en lugn och trygg Cerny hanterade Uniteds chanser utan större problem, och personligen blev jag återigen mycket tillfreds med att se det arbete som Ramos har genomfört i laget i form av ork, vilja och lagarbete.

I den 38:e minuten sket sig dock samarbetet mellan Lee och Dawson. United slog en lyrboll in i straffområdet. Dawson skulle gå upp och göra något snyggt, men istället flög bollen rakt upp i luften. Lee hade tidigt hamnat i fel position bakom Dawson och fick ta ett steg fram, men den rutinerade Giggs höll enkelt undan Lee, och Tevez gjorde inget misstag när bollen damp ner framför fötterna. Ett tungt 1-1 mål, som dock inte verkade bekymra Spurs säkert mycket. Istället fortsatte Spurs att spela boll, och när Jenas kom på en fin genomlöpning så var det bara en snabb parad från van der Saar som gjorde att det stod 1-1 i paus efter en mycket tempofylld och underhållande halvlek.

Andra halvlek var bara barnet när Jenas fick ett kanonläge att ge Spurs ledningen. En vacker genomskärare hittade Jenas, men hans perfekta löpning och bollmottagning avlutades med ett rent ut sagt bedrövligt skott.

United satte nu mer tryck på Spurs och Christiano Ronaldo kom in i matchen alltmer. I den 68:e minuten skickade United in en boll in i straffområdet. Rooney tog ner bollen på delikat sätt och Dawson kom till korta, snubblade och ”låtsades” slå bort bollen med handen. Straff och, dessvärre, rött kort, vilket inte var så mycket att säga om, då handsen verkade medveten. Ronaldo gjorde inget misstag från punkten och firade målet med en arrogant och blek kopia av Eric Cantonas gamla segergest. Usch!

Givetvis var det mycket tungt för Spurs nu, men istället för att falla ihop så fortsatte Spurs att jobba på. Ett snabbt och stundtals effektivt passningsspel visade att Spurs har stort självförtroende just nu. Fint bolltrillande och även om de riktigt vassa avsluten inte dök upp, så fanns det lägen för oss att komma tillbaka in i matchen. Lee, som började bra, men som sjönk ner spelmässigt byttes ut mot Chris Gunter och i det läget hade vi en backlinje som hade en snittålder på lite drygt 20 år.
Vår vilja att attackera öppnade givetvis ytor bakåt och såväl Ronaldo som Tevez hade lägen att avgöra, men missade.

Istället fick Spurs chansen att kvittera men Berbatovs klack/Browns rensning i 84:e minuten tog i stolpen och 4 minuter senare avgjorde Ronaldo en fantastisk match med sitt 3-1 mål som fumlades in av Cerny.

En tung förlust, men samtidigt så visade matchen på hur bra Spurs faktiskt mår just nu. Hur välpumpade med självförtroende killarna är och vilket jobb Team Ramos har gjort. Bring on Everton!

Mål United:

Tevez, 38
Ronaldo, 69 (str), 88

Mål Spurs:
Keane,24

Domare: Mr. P. Walton

Publik: 75,369 (6000 Spursfans lät mest)

Man Utd (4-4-2): Van Der Sar; O’Shea, Ferdinand, Brown, Evra (avb Simpson, 90); Ronaldo, Carrick (avb Scholes, 64). Hargreaves, Giggs (kapt.); Rooney, Tevez (avb Anderson, 80)

Icke använda avbytare: Kuszczak; Nani

Varning: – Evra

Spurs (4-4-2): Cerny; Lee (avb Gunter, 59), Dawson, Huddlestone, O’Hara; Lennon (avb Boateng, 72), Jenas, Tainio (avb Defoe, 80), Malbranque; Berbatov, Keane (Kapt.)

Icke använda avbytare: Robinson; Kaboul