Ordförande HOJJ:en spekulerar inför årets batalj mot Chelsea.

Jag drömde inatt att Spurs vände ett 1-2 underläge mot Chelsea och vann finalen med 3-2 efter två sena mål. Jag vaknade på morgonen lycklig som ett barn på julafton, eller som en Frida på en melodifestivalskväll.

Den liljevita tröjan matchades med mörkblå fillingar och ett evigt pumpande liljevitt hjärta. Det finns en stolthet, en passion och en kärlek bland Spursfans som kan förtjusa även den mest bittre supporter. För sydkorean sa vid ett tillfälle att Spursfans måste vara handplockade utifrån de fans som är mest passionerade, mest lojala. Enligt artiklar så är vi också de mest snurriga, då vi fortfarande anser att vi tillhör de stora klubbarna i England.

Det handlar inte om att vara snurrig eller fullständigt orealistisk. Det handlar om en attityd, det handlar om en passion, en glöd och tusentals ton med kärlek. I grund och botten handlar det om att vilja vara sann mot sig själv. Jag skiter fullt och fast i om en Chelseaupporter tar fram en tabell och pekar på vinster hit och vinster dit. Jag skiter fullständigt om de börjar rabbla upp alla titalr det vunnit tack vare Abramovitj aldrig sinande plånbok. Jag hade också kunnat välja att hålla på ett annat lag, de flesta i mina ålderklass (71:or) valde Liverpool och det må väl vara hänt, men dislussionerad, snurrig eller ej så klappar mitt hjärta stolt och liljevitt som en av miljontals stolta tuppar världen över.

Dagens batalj mot Chelsea lär bli tuff, det lär bli en kamp att minnas, det lär också bli en segerfest i vitt och mörkblått. Juande Ramos tycks ha pumpat våra spelar fulla med självförtroende och spansk passion. Det handlar om kärlek till laget vars tröja man bär. Finns inte den kärleken så hör du inte hemma i en liljevit tröja. Finns inte den kärlek så ger du inte hundraprocent i varje ögonblick. Finns inte den glöden, passionen och kärleken så är du Jamie O'Haras direkta motsats. O'Hara är för mig sinnebild av en äkta Tottenhamspelare. Han älskar klubben och det syns i hans sätt att agera på planen. Det spelar ingen roll om du heter Berbatov, O'Hara kan skälla ut dig ändå och han gör det för att han älskar klubben han spelar för.

Så är ock fallet med oss fans. Lojala tills vi stupar gråtande i motgångens stunder, men aldrig någonsin ger vi upp. Vi är enade, förenade, i passionen, den heta kämpaglöden och jävlaranamma. Vi står när andra faller, vi för när andra gömmer sig, stadiga likt en 125-årige Ek i den globala uppvärmningens orkanvindar. Smädade, hånade och utskrattade av patetiska wanna-be-fans utklädda i rött och vitt står vi med handen på hjärtat, bloden pumpandes och skriker i kör "Oh when the Spurs, go marchin in"

I dag återupprättar vi världen som den skall vara, idag tar vi första steget mot en ny tid, idag ställer vi oss unisont och sjunger, jublar och för Spurs mot Ligacupsegern.

COYS

HOJJ:e