Imponerande inledning, darrig mitt, intetsägande avslutning. 1-1 och något av en axelryckning borta mot Blackburn.

Japaner, japaner.

Såna var det inte många på plan i matchen mot Blackburn. Men Stig Jerrings citat från OS i Berlin -36 har ändå sin givna plats i början av deta referat. Av den enkla anledningen att jag på grund av dåligt medialt intresse och tekniskt strul helt enkelt inte har sett matchen jag nu ska försöka referera. Alltså får detta bli en något okonventionell matchrapport.

Allt som händer känns väldigt farligt. Plötsligt är det nästan mål så fort någon spelare närmar sig motståndarnas straffområde. Så känns det i alla fall. Att följa en match på radio är om möjligt ännu värre för blodtrycket än att se den live. Alla som någon gång hört en match kommenteras på radio förstår (förhoppningsvis) vad jag menar. Samtidigt får man vara en smula imponerad av kommentatorernas förmåga att låta så väldans upphetsade för så lite.

Förvirrande är det i alla fall. Ungefär lika förvirrat som Spursförsvaret verkade uppträda några minuter in i matchen, när Rrrrrradek Cerny (någon som lyssnat på BBC Londons kommentator?) var ute och cyklade tillsammans med Chimbonda. Som tur var redde den gode Robinsonpetaren ut situationen tillslut. Och vips var det 1-0 till oss, när Jenas löpte in bra i straffområdet och fick fram bollen till Berbatov som kunde peta in bollen utan bekymmer.

Efter ledningsmålet blev det som det tyvärr brukar med Tottenham. Vi imponerade stort (på kommentatorerna iaf), och Berbatov hade bra lägen att göra både 2 och 3-0. Men är det något vi inte kan så är det att punktera matcher. Jag förstår inte att det ska behöva vara så svårt för oss. För under Ramos är det inte som under Jol att vi oftast backar hem och börjar försvara oss så fort vi har ledningen med ett mål. Vi kör på, och vi gör det bra. Men på något sätt är det omöjligt för oss att faktiskt peta in fler bollar.

Och, som vanligt, så straffar det sig. Och, som vanligt på senaste tiden, så var det Chimbonda som inte gjorde sitt jobb ordentligt när Bentley lätt tog sig förbi och kunde servera Gamst-Pedersen en boll han inte kunde missa mål med. 1-1. Jaha. Då var vi där igen.

Och, som vanligt, så känner man efter matchen att man lik förbannat inte kan vara helt missnöjd med 1-1 med tanke på hur matchen sedan utvecklade sig. Andra halvleken bjöd på en del halvlägen och en del bra målvaktsräddningar åt båda hållen, men i 80:e minuten borde Blackburn nog faktiskt ha haft straff. Gilberto (som ersatte den tveksamme Chimbonda tio minuter tidigare) blockerade effektivt vägen för Bentley. Effektivt på det där sättet att det nog borde ha varit straff. Men vi kom undan enkelt där. Och därför sitter man och är inte helt missnöjd med 1-1. Trots att man borde ha haft 3-0 i halvtid. Det är frustrerande.

Men egentligen så är faktiskt 1-1 borta mot Blackburn, som spelar för en plats i UEFA-cupen, ett ganska bra resultat. Men jag börjar tröttna på att vara förnuftig och tänka så. Man blir aldrig ett topp fyra-lag om man tänker så. Men det får väl bli nästa säsong. Som vanligt.

Tottenham: Cerny – Hutton, Dawson, Woodgate, Chimbonda (Gilberto 72) – Lennon, Jenas, Zokora, Malbranque (Huddlestone 72) – Berbatov, Keane (Bent 78).
Bänkvärmare: Forecast, Tainio.

Domare: Peter Walton.
Publiksiffra: 24,592.