Idag gratulerar vi den gode Tomas Emilsson som har den fina smaken att fylla 50 liljevita år.

Tomas har varit med på flera supporterresor och är en skön gamäng från Sveriges södra delar.

Här har ni Tomas egen story

Sir Henry Percy så hette han. Han som var den store krigaren i området på 1300-talet. Kallades för Harry Hotspur p.g.a. han heta temperament. När sedan Shakespeare gestaltade figuren på 1800-talet så tog skolpojkarna namnet Hotspur till sitt fotbollslag.
Kunde de ana att en hel värld så småningom älska deras lag.

För mig så började fotbollsintresset 1969 när tipsextra startade. Det var något helt nytt i svensk TV. Innan des så visades det lite fotbollslandskamper i TV, men helt utan försnack, inga intervjuer, inga expertkommentatorer inget eftersnack. Blev det tilläggstid kunde de tänka sig att bryta sändningen för något bandat program, för tablån skulle hållas. Hemmalandskamper kunde inte sändas alls, för då kunde det ta publik från arenan. ”vadå tror ni att alla människor bor i Stockholm”.
Som väl va så slog tipsextra igenom då bänkade man sig på lördagseftermiddagarna. Lars-Gunnar Björklund gjorde vad han kunde för att vi skulle få se de liljevita eleganterna lite oftare än vissa andra lag.

Kommer fortfarande ihåg Pat Jennings räddningar, Steve Perrymans eleganta passningar till Martin Peters och Martin Chivers. Då var man fast som stor Spursfantast.

Längtade efter en ligatitel gjorde man redan då, det kom lite segrar i ligacupen och Uefacupen under 70-talet att glädjas över.

Den enda riktiga motgången jag har varit med om var när vi åkte ur högsta divisionen 1977. Men redan säsongen efter gick vi upp igen med Glenn Hoddle och Ossie Ardiles, då blev livet ljust igen. Men två FA-cuptitlar i börjas på 80-talet.

På 90-talet var det ingen större succé. Sen var det mycket avtalsbråk mellan Tv-kanaler så det var svårt att se engelska matcher i TV.

På 2000-talet ökade mitt intresse igen tack vare Canal+ samt att THSS arrangerade resor till London, där jag deltaget ett par gånger.

På något vis är jag glad för att vi inte vinner titlar hela tiden. För det är en stark känsla att slå lite från underläge och längta och hoppas. Det ger en sådan positiv känsla.

Jag vill att klubben värvar unga och lovande spelare och gör allt för det skall få ett Tottenham-hjärta. Jag är kanske lite gammalmodig men jag tror fortfarande på klubbkänsla och att det ger framgång. Klubbkänsla är ett ord som tyvärr inte längre finns, men jag tror att det finns mer hos Spurs än hos andra lag..

Säsongen som gick var till största delen en besvikelse. Paul Robinson har fått mycket kritik men jag tror att det har genomsyrat en osäkerhetskänsla i hela laget. Spelarna i backlinjen har varit allt får många, även resten av laget har sviktat i sina defensiva roller.

Men det går ju ut på att spela elegant, eller som Danny Blanchflower sa efter ligatiteln 61, fotboll handlar om att utföra det men stil och elegans.

Nu är det EM och jag sitter och funderar över om jag inte skulle bli gladare om Tottenham vinner en ligatitel än om svenska landslaget vinner europamästerskapet