Em-tuffar på utan Sverige och numer utan någon Spurslirare, om nu inte Arshavin på något gudomligt sätt kunde bli liljevit.

Jag kan klarlägga en sak direkt. Denna artikel handlar inte om Arshavin även om jag säkert skulle kunna frammana en kaskad av superlativ över denna gudomliga spelare. Hans match mot Holland var bland det bästa jag sett sedan Jesus sprang omkring i kortbrallor och försökte intala folk att Arsenal var ondskan reinkarnerad.

Den här artikeln bottnar istället i en väldigt underlig fråga som jag möttes av på jobbet. I sjjälva verket var det inte frågan jag möttes av utan en person som ställde frågan, men det spelar ju liksom ingen roll. "Vad skulle betyda mest för dig, att Sverige vann EM, eller att Tottenham vann ligan?"

För en hel del i vårt liljevita Spurssamhälle så har frågan säkert relevans, men för mig är svaret lika givet som svaret på den klassiska frågan om påvens mössa. Jag är född svensk, morsan är i och för sig född i Finland, har bott i Sverige i hela mitt liv, förutom några sejourer på några månader på den gröna ön. Svenskheten är inget jag valt utan något jag blivit ändå men jag vet inte om det är det som gör att frågan blir överflödig.

Jag har inte valt att bli halvt-om-halvt flintskallig och lönnfet, inte heller har jag gjort ett medvetet val att bli göteborgare. Jag hade i och för sig kunnat välja att flytta någon annanstans, men efter att ha bott här under ohemult många år, så blir man liksom rotad, man blir göteborgare och man tar med sig det i livets ryggsäck.

Att hålla på Tottenham är däremot ett medvetet val. Huruvida det kan klassas som ett förnuftigt val lär väl vara grorund för mången intensiv diskussion, men det hör liksom inte till.

Någonstans i mina unga fotbollsår, jag hävdar bestämt att det vara 1978, så blev jag förälskad i Tottenham. På den tiden hade man ju liksom ingen koll på att man träffat sitt livs stora kärlek, men det har man ju insett så här i efterhand.

Svenskheten fanns ju där från början, ungefär som mamma, pappa och storebror. Jag kunde liksom inte ligga i skrikande läge och protestera mot att bli svensk, det bara blev jag. Drar man det än längre så kan jag fundera på om jag skulle tänka mig att bli dansk medborgare eller varför inte medborgare på Fiji för att öka mina chanser att bli landslagsmålvakt på äldre dar. Jag hade inte haft några större problem med det. Efter ett tag hade jag säkert börjat hoppas att mitt nya hemland lyckades bra i olika sportevenemang även om just Fiji, kanske inte hade rönt mig någon större lycka.

Om någon däremot frågar mig om jag skulle tänka mig att börja hålla stenhårt på Manchester City istället, så hade min rovdjursinstinkt börjat morra och åma sig rejält. Att överhuvudtaget tänka sig att ha en annan klubb bredvid Spurs är, för MIG, en omöjlighet och då börjar man ju närma sig det lite religiösa läget

– Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig; nej då det är ingen fara…Tottenham 'til I die, liksom.
– Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn: Det har väl hänt att´man blivit lite förbannad på Tottenham när de spelar som ett gäng hösäckar, men att säga att det är ett riktigt jävla skitlag har inte hänt.
– Tänk på att hålla sabbatsdagen helig: Jodå, jag gör allt mitt yttersta för att undvika att boka upp mig på annat när Spurs spelare. Ibland krockar det men det är trots allt rätt så sällan.
– Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig: Visst, när man var yngre var det riktigt rejält viktigt att vara schysst mot morsan och farsan så att man fick kika på Tipsextra, utan att de skulle komma in med sina program. Jag är rätt så schysst mot dem nu också och det verkar fungera ganska bra.
– Du skall inte dräpa: Nej, det vet la jag med.
-Du skall inte begå äktenskapsbrott: Har inga planer på att börja vänsterprassla med Manure, Arsenal eller liknande. Det har väl hänt att jag har valt umgänge med frugan framför någon match med Spurs, men det är liksom rätt viktigt för att få det hela att gå ihop.
-Du skall inte stjäla: Nej, det är väl en ganska bra idé.
-Du skall inte vittna falskt mot din nästa: Nej, är Spurs skit så brukar jag säga det och är de bra så brukar det sällan gå obemärkt förbi.
-Du skall inte ha begär till din nästas hus: Om den som hittat på de här råden tror att jag har någon större lust att flytta in i katakomberna på Emirates så kan vederbörande person glömma det omedelbums.
-Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans tjänare eller hans tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa: Har inte funderat så mycket på det där, men en relevant omskrivning borde väl vara att jag inte skall ha begär till Wenger, eller hans assistenter, oxen Senderos, åsnan Rosicky eller någon annan dynga därbortifrån och tro mig när jag säger att jag inte har någon större längtan efter dessa personer.

Visst haltar liknelsen, men Spurs är min religion. Budorden fungerar klockrent med lite omskrivningar och lika lite som en protestant på nordirland plötsligt en dag vaknar upp och säger att det nog är dags att vara lite katolsk idag. Lika lite kommer jag att vakna upp och dra på mig en röd tröja med fjantig kanon på magen.

Fast det var Sverige och Tottenham det hela handlade om. Svensk det är jag av födseln och det är inget att göra något åt. Spursare är däremot ett mer eller mindre medvetet val, Spurs är min religion, min kärlek, min passion, min glöd och det kommer aldrig Sverige ens i närheten av.

Av den enkla anledningen så kommer ett ligaguld för Spurs alltid att stå högre i kurs än ett EM-guld för Sverige. Funderar för övrigt på min pojk…han har aldrig fått välja. Lika lite som jag kunde välja om jag ville bli svensk, lika lite kunde han välja om han ville bli Spursare…men det där är väl en helt annan story.

Godmorgon, Sverige!