Utan någon större presentation och med dovt mullrande trumvirvlar presenterar vi här en liten analys av den kommande säsongen.

Förra året kan väl på enklast möjliga sätt beskrivas som en berg och dalbane upplevelse innehållandes krascher, folk som föll ur vagnen, byte av konduktör mitt under färden, massor med sköna upplevelser och en hel del skräckupplevelser, av modell större.

Spurs var förra året i vansinnigt grym målform och spottade in hela 66 mål, vilket vi var femte bäst med. Förutom ”The usual suspects” minus Chelsea, så lyckades även Aston Villa, 71, göra fler mål. Det är klart mål en masse är aldrig fel och man har ju knappast glömt 4-4, 6-4, 4-4 osv och för all del så har väl ingen glömt 5-1 heller.

Problemet är bara att vi släpper in 61 baljor. För konsekvensens skull så är det femte sämst. Förutom Derby som släppte smått osannolika 89 mål under säsongen så var vi där i botten tillsammans med Reading och Birmingham, som ju gjorde sällskap med Derby ner till The Championship. Newcastle lyckades också släppa in fler mål, men att det laget misslyckas under en säsong är ju legio.

Av de mål vi gjorde i ligan så stod firma Keane och Berbatov för 30 stycken. Ytterligare 14 mål gjordes av spelare som inte längre finns kvar i laget. Om vi nu räknar med att Berbatov försvinner, och det finns en mängd idikationer från olika håll som säger att så är fallet, så har vi i sommar sålt 75% av vår målproduktion i ligan. Vad som är än mer intressant är att vi faktiskt också har struntat i att värva någon försvarare och defensiv mittfältare. En hel rad källor säger dock att det är något på gång, och bland annat då i form av Corluka, som verkar vara den rörigaste övergången sedan, eh, ja, det är nog den rörigaste övergången. Punkt. Slut. Om vi dock tar situationen idag så står det en stor fet nolla i försvarsnyförvärv.

Däremot så är det ju som så att vi har förstärkt på en av lagets absolut svagaste positioner. Värvningen av Heruelho Gomes från PSV Eindhoven och back-upkeppern Cesar Sanchez från Real Zaragoza gör att vi ser betydligt starkare ut på målvaktssidan. Utan att ha suttit med DVD-bevis så tror jag nog att Mr Robinson kostade oss en sisådär 15 baklängsmål förra året.

Nåja det här med nyförvärv och försäljningar ger ju inte hela bilden. Förra årets miserabla inledning, röriga försvarsspel och på slutet direkta ointresse har säkert många orsaker. Det mest intressanta är att kvartetten Ramos, Poyet, Alvarez och Leitert förefaller ha åtgärdat detta.

Marcos Alvarez är ett oerhört respekterat namn i fotbollskretsar. I sevilla var det många som blev mer bestörta över att Alvarez försvann än att Ramos försvann. Ramos har förvisso en oerhört tydlig bild av hur han vill att fotboll skall spelas, men det är Alvarez förtjänst att Ramos spelare klarar av att spela på det sättet. Många spelare har vittnat om att lägret i Spanien var det tuffaste de varit med om, men många säger också att, och det här är oerhört viktigt, de aldrig har kännt sig i bättre form. Fotbollsspelare är ju inte mer än människor och det är ju bara att se till sig själv; man vet när man känner sig i bra form, känner sig vältrimmad och man vet när ölkilona har satt sig för runt och för mycket runt midjan. Det är givetvis helt omöjligt att vetenskapligt bevisa nästa tes, men jag är övertygad om att Tottenham har ett av Premier Leagues mest vältrimmade lag; och det behövs sannerligen och det kommer utan tvekan att ge resultat.

Försvarsmässigt så var vi stundtals katastrofala förra året. Efter att Woody och Hutton kom in blev det bättre, men usel kommunikation från målvakt, bedrövligt försvarsspel från mittfältarna och anfallare i kombination med spelare som gjorde alltför många pojklagsmisstag innebar att Ramos hade en oerhört tuff uppgift framför sig förra året. Ramos försökte bota försvarssjukan med tesen anfall är bästa försvar, och det gick hela vägen till ett Ligacupguld, men dessvärre så var spelarna generellt sett för dåligt tränade och orkade inte fullfölja Ramos spelidé. Resultatet blev att guld blandades med betongklumpar.

Onitresset kom ju som ett brev på posten. När Ligacupen säkrades så fanns det ju inget kvar att spela för. Det är ju väldigt enkelt att säga att vi måste försöka vinnas varje match, men återigen fotbollsspelare är bara människor de också. Den oerhörda stress och press som laget känt under säsongen släppte nog i samband med Ligacupsegern. Nedflyttningsspöket var borta, vi behövde inte jaga någon Europacupplats och därmed var ju alla krav bortflugna. Förra säsongen kunde nog Ramos rycka på axlarna; det kommer han inte att göra i år. Antingen är det 110% i alla lägen, eller så är du inte vatten värd. Det är bland annat därför som jag blir oerhört förvånad om Berbatov spelar i Tottenham mycket länge till. Woodgate har till och med sagt, inte offentligt, att han tycker att det är bra om Berbatov försvinner om han inte är ”Committed to the club on and off the pitch”.

Ser man till träningsmatcherna så är det självklart så att man inte skall dra för höga växlar på resultat. Visst imponerar det att vi gör 5-0 på Roma, men de har ju faktiskt 2-3 veckor till ligapremiären. Nja, under träningsmatcher så är det oftast mer intressant att studera spelidéer och grundläggande taktiska moment. Ramos spelidé kräver kondition och total underkastelse till laget, utan att för den skull hindra den individuellt skickliges framfart.

Spelarmässigt så ser det onekligen tunnt ut framåt i och med Berbatovs nära förestående farväl. Bent är väl egentligen den ende etablerade, renodlade anfallaren vi har och även om Giovani Dos Santos står som anfallare i truppen så är han ju lika mycket offensiv mittfältare. Jag vet dock att det förhandlas ganska friskt om två anfallare, varav den ene är Arshavin, som ju förvisso är i samma spår som Giovani, medan den andre sägs vara en renodlad anfallare. Av detta kan man sluta sig till att Ramos har för avsikt att spela 4-4-1-1 och även om träningsmatcherna ibland har sett ut som 4-4-2 uppställningar så är jag väldigt övertygad om att vi kommer att köra med en ensam striker längst upp.

Det intressanta är dock att vi likväl kommer att anfalla med mer folk än vad vi gjorde under förra säsongen. Ser man till hur Sevilla spelade och hur vi har spelat så har våra ytter och innermittfältare mycket stor frihet i att gå framåt. Vi har, för en gångs skull, ett lag som kommer att våga och dessutom kunna hålla i bollen och detta i kombination med en mycket stor rörlighet i djup- och sidled gör att vi blir mycket svåra att tas med. En intressant detalj, som ni bör hålla ögonen på, är de snabba spelvändningarna där motståndarna ofta gör ett räknefel. Om vi flyttar över spelet på högerflanken, så kommer hela vårat mittfält att dra sig till höger, vår ytter hamnar väldigt långt in i banan. Anledningen är enkel, vår ytterback blir vår nye yttermittfältare och han hamnar väldigt ofta ensam och spelbar; återigen gör det att vi är väldigt rörligare och snabba i vårt spel, samtidigt så krävs det att våra ytterbackar orkar ta löpningarna i korridoren, och det har ju Alvarez sett till.

Vi kommer alltså att vara oerhört starka offensivt, men vi behöver givetvis förstärka och det är jag, som skrivet, övertygad om att vi gör. Det faktum att vi fyller på med mycket folk framåt gör oss, givetvis, sårbara bakåt. Nyckelspelare blir därför två tandempar, och en central figur. Tandemparet är givetvis vänsterback/vänstermittfält och högerback/högermittfält. När vår vänsterback löper fram i korridoren så kommer han titt som tätt att hamna längre upp än vår vänstermittfältare. När (om) motståndaren kontrar så kan det mycket väl vara så att den som är närmast backplatsen är mittfältaren, och då måste han falla ner och fördröja spelet fram till det att vår back är hemma.

Som hjälpgumma har vi också den defensive mittfältaren, och jag känner mig ganska säker på att den personen många gånger kommer att vara Jermaine Jenas. Vi vet alla att han kan löpa full fart framåt med boll, men jag tror att Ramos har insett att Jenas kan löpa full fart bakåt utan boll. Han är dessutom en ganska tuff spelare, så min övertygelse är att vi får se en ny Jenas i år, och en betydligt bättre Jenas.

Våra mittbackar kommer att spela ganska brett isär när vi anfaller, för att stänga av kanterna om en eventuell långboll kommer dit, Jenas täcker av centralt, och när våra mittfältare/backar når hem på kanterna, då faller våra mittbackar in centralt för att göra oss kompakta. En fotbollsplan är wn bred upplevelse. Vi kan ponera med att varje mittback i Tottenhams speluppställning har ungefär 30 meter i sidled att jobba med. Står de centralt så på den 30 meterslinjen så har de 15 meter åt höger och vänster. 15 meter klarar de på 12-15 sekunder och det kan mycket väl räcka för att bryta anfallet och låta oss samla ihop oss, men återigen det krävs spelförståelse, samarbete och kondition.

Längs bak har vi som bekant Gomes, och de som inte redan har noterat det, gör klokt i att sätta sig ner och jämföra hur Gomes startar spelet jämfört med hur Robinson gjorde det. Det är väldigt få utsparkar, men väldigt många snabba utkast. Det är sällan så att Gomes håller tag i bollen under en längre tid, utan order uppifrån är att rulla igång spelet snabbt för att snabbt kontraslå mot motståndaren som tryckt upp laget.

Nu är ju ovanstående bara en sammanställning av mina funderingar efter försäsongen och snack med Sevillafolk, men vad jag är säker på är att där Jol var en jädra go gubbe, där är Ramos en grym taktiker med en järnvilja, och han har dessutom verktyg som han kan jobba med i form av Marcos Alvarez och förlänga armen Gus Poyet.

Poyets roll är för övrigt intressant. Han är Ramos röst på träningarna och i matchsnack. Han har en bra nivå med spelarna där respekt blandas med ett garv. Poyet kan mycket väl bli Spurs näste manager när Ramos någon gång i framtiden lägger av.

Nu kanske det låter som om vi redan är ett komplett lag, färdigt för Champions League, men så är ju inte fallet. Det tar tid att spela ihop ett nytt lag, och för att ge er lite skön fakta så kan vi leka med en premiäruppställning mot Middlesboro

Gomes
Zokora-Woodgate-Dawson-Assou Ekotto
Bentley-Modric-Jenas-Bale
Dos Santos
Bent

Den uppställning har två spelare gemensamt med det lag som spelade mot Sunderland i förra årets premiär och de gubbarna har inte ens samma roll som de hade då. Zokora var defensiv mittfältare och den roll har Jenas nu. Jenas lirade ju offensivt förra året, men har nu fått ett annat ansvar.

Skall jag då gissa hur det går, hur tror jag egentligen att den här säsongen kommer att sluta. Jag är full av tillförsikt, har oerhörd respekt för Ramos fotbollskunnande men vet samtidigt hur tufft det kan vara. Dock, och det här är viktigt, i våra senaste matcher mot de fyra topplagen så har vi spelat jämnt eller varit bättre än de (förutom avslutningsmatchen mot Liverpool) och i år har vi alltså förbättrat oss taktiskt och fysiskt. Det kommer att räcka långt, riktigt långt.

OM, och det är ett stort OM, vi får in rätt spelare på slutet i form av en mittback/back, en defensiv mittfältare och två anfallare så kommer vi att komma fyra. Ni kan dessutom förbereda er på minst en final nästa år och jag tror att den finalen äger rum i Istanbul. Optimist? Jo för fan, men det finns många anledningar till att vara det.

Let the games begin!