Redknapp klev in efter 8 ligamatcher och jag kan själv konstatera att jag var lika uppgiven som en ballong utan knut är utblåst.
Redknapp hade egentligen bara ett enda uppdrag. Att rädda Spurs kvar i Premier League. Allt annat skulle vara en bonus. Den minnesstarke minns säkert att tabellen länge var rekordjämn och många lag låg inom ett väldigt litet poängspann.
Redknapp fick en kanonstart innan formen dippade. Ett absolut och fullständigt lågvattenmärke kom i samband med bortamatchen mot Burnley. Sällan har man väl sett ett Spurslag göra en så urusel insats mot ett tämligen mediokert, men vilt kämpande, motstånd. Trots det blev det Ligacupfinal.
Så här i efterhand har jag på omvägar fått reda på att Redknapp gjorde skäl för namnet efter matchen mot Burnley. Med Arsenalfärgat ansikte vräkte han ut kritik över spelarna, över de som inte kämpade med hjärtat, över de som nonchalant föreföll tro att "det här ordnar sig". Fergusons klassiska hårtork framstod som en bris jämfört med Redknapps orkanvindar.
Det blev förlust mot United i den efterföljande ligamatchen, men sedan tycktes Redknapp hade fått ordning på laget. Efter den livsviktiga segern mot Stoke, torskade vi oturligt mot Bolton, men därefter har det varit tämligen stabilt. 6 segrar, 2 oavgjorda och 2 förluster är en svit som många lag skulle vara nöjda med. De två förlusterna, mot Blackburn och United, har knappast berott på att vi varit utspelade. Hemma på The Lane håller vi på och slå ett 89-år gammalt rekord. Vi har inte släppt in ett mål hemma i ligan sedan 27 Januari då James Beattie tröstmålade för Stoke.
Burnleymatchen var kanske en mental vändpunkt i mångt och mycket, men samtidigt agerade Redknapp på ett proffsigt sätt under transferfönstret. Han gnällde själv över hur obalanderat laget var och förutom Chimbonda så har våra nyförvärv inneburit ett mer homogent Spurs. Keane betyder mer för laget än många tror, Palacios är den dynamo vi länge saknat, Defoe blev förvisso oturligt skadad men han är likväl en bra värvning, Cudden satte press på Gomes. Lägg därtill Lennons form, en kraftigt förbättrad Assou-Ekotto samt en Ledley King som faktiskt kunnat spela matcher och det är ganska lätt att förstå varför vi lyft i tabellen.
Sjundeplatsen räcker ju som bekant ut till Europa, men frågan är om vi verkligen skall dit? Kan det inte vara bra att fokusera på att göra en riktigt, riktigt vass ligasäsong? Eller är det så att Redknapp kan göra det som de stora klubbarna gör; bygga två stabila lag som kan hantera alla matcher? När säsongen stängs kommer vi att ha spelat 55 matcher och det kräver onekligen sin trupp.
Redknapp har gjort det vi alla hoppades att han skulle göra, nu återstår att se om han under sommaren kan agera på ett bra sätt på transfermarknaden och hitta det som krävs för att lyfta oss ett snäpp, och ge oss en stabil start i ligan.
Lämna en kommentar