Från och med dagens datum och med förhoppningsvis grym regelbundenhet kommer THSS ordförande Jan Juhlin att skriva en krönika per vecka där han funderar över den senaste eller de senaste matcherna, plus en del annat. Det är väl lika gott att vi kickar igång direkt.

Det var väl inte många av oss som trodde på förlust mot Stoke; ett lag som i och för sig imponerade förra säsongen då man med enkelhet klarade sig kvar i Premier League; och som dessutom spelade tillräckligt stabilt i år för att kännas som ett tämligen habilt lag.

Trots det så hade ju Spurs hemmaplan, ett starkt lag och en bra känsla. Förutom en tidig Stokechans, så var ju detta Spurs match. Från minut 5 till minut 85 var det egentligen bara ett lag på planen, och Stokes förhoppningar låg, tämligen väntat, i att slå långa bollar upp i banan och hoppas på det bästa. Ju längre matchen led desto mer frustrerade blev Spurs och idéerna började sina. När så Whelan tryckte in 1-0 i slutet kändes det som en knock-out, men trots allt en ganska väntat knock out.

Hur många gånger har man inte varit med om matcher där ett lag fullständigt dominerar matchbilden utan att få in bollen i mål? När Lennon linkade av fick både jag och den White Hart lane belägne Peter Borg känslan av att någonting dåligt skulle ske; kanske en Spursnerv som ringer alltför ofta.

Det fanns en del att oroa sig över, men ärligt talat så sker ju olycksfall i arbetet lite överallt och när som helst även för det bästa lagen. Vem hade trott att Barcelona skulle förlora mot Rubin Kazan?

Nu står vi inför en vecka där vi först ställs mot ett stympat Everton som efter en tids bättre spel nu förlorat mot såväl Benfica (0-5!) och Bolton (2-3). David Moyes är dock värd all respekt och jag är övertygad om att han kommer att kunna ställa ett heltaggat Everton på planen. Spurs satsar alltid hårt på Ligacupen, men det finns ett litet dilemma med Everton matchen. Truppen måste klara sig helskinnad från matchen både fysiskt och inte minst psykiskt. Att åka till The Scumirates Stadium och ta sig an våra illa klädda grannar, med två raka förluster i kropp och skalle är inte bra.

Dessutom är vi just nu i en prekär situation vad kanterna anbelangar. Kranjcar är en stabil spelare, men problmet dyker upp på den andra kanten. Om Lennon inte kan spela står Redknapp med en mycket klurig fråga att lösa; Bale eller Bentley? Eller Jenas på kanten, för han lär inte spela med Naughton på kanten även om han lirade där ibland för Sheffield United, och att tro att Keane lirar på kanten efter den misslyckade chansningen i matchen mot United lär vara lite väl magstarkt. Problemet med Bale och Bentley är inte deras kunnande, men de två har inte direkt varit det första namnen som plitats ner i en spelartrupp under året. matchotränade är bara förnamnet. Vi måste be till fotbollens högre makter att Lennons skada inte är så allvarlig då vi tappar en dimension i vårt spel om han saknas.

En som definitivt saknas just nu och som kommer att saknas mot "De där" är Luka Modric. Med Modric på plan är vi ett annat lag. Ingen kan som Modric öppna upp ett lag och dessutom har det lille geniet en arbetskapacitet som får i vårt lag är i närheten av. Tittar man på statistik från föregående säsong så var Modric den spelare som direkt eller indirekt var den som skapade flest mål för oss.

Jag kommer inte att ge mig på något tips inför mötet med våra ondskefulla grannar, men det kommer att krävas jobb, jobb, jobb och detta hela vägen in i kaklet som Söderberg skulle sagt. Det lyckades förra året eftersom ingen av spelarna hörde någon fet dam sjunga förrän slutsignalen gick. Tyvärr såg det ut som en del spelare i matchen mot Stoke, hörde någon blaffsig dam sjunga i 85:e minuten och det håller inte på någon nivå.