Ingen match att grubbla över men fortfarande en del tankar att dela med sig.

Så var det äntligen dags igen; London hägrar i helgen och förutom matchen mellan Spurs och Wigan, blir det på lördagen dags att återse en gammal bekant. Leyton Orient, the O´s, tar sig an Tranmere Rovers. Förutom att Leyton har en synnerligen trist färgkombination är klubben en trevlig bekantskap. Senast besöket på Brisbane Road daterar sig säkerligen 14 år tillbaka i tiden. Ett gäng synnerligen oseriösa fotbollslirare från Överås BK drog till London och kikade på Leyton Orient (med en debuterande Peter Shilton i målet) mot Cardiff i den lägsta proffsligan. Jag minns faktiskt inte hur matchen slutade men jag minns att Shilton slängde sig med skallen före in i stolpen, Cardiff sköt en av de sämsta straffar jag någonsin sett (bollen flög långt, långt ut från arenan), och första halvlek fick varenda en av oss att drömma om feta proffskontrakt i England.

Jag minns också med viss fasa tiden före matchen sparkade igång. Förutom en trevlig rundtur på arenan och ett varmt välkomnande drog vi också iväg för att ta oss några pint. När vi väl satt där i våra turistiskt inhandlade Leyton-tröjor, märkte vi att puben började bli väldigt blå och ganska fyllig. Vi insåg efter ytterligare en stund att vi hamnat på Cardiffs samlingspub iklädda Leyton Orient tröjor; snacka om snöboll i helvetet. Vi tog oss dock mod och började smyga ut, men det dröjde inte länge förrän 150 Walesare började väsa mot oss, och 150 walesare med tjurnackar låter mindre trevligt, vill jag lova. Vi kom dock ut med livet i behåll och med en upplevelse rikare.

Helgens drabbning mot Wigan känns lite som ytterligare en milstolpe som måste passeras på säsongens motorväg. Den tyske depp-filosofen Arthur Schopenhaur sa att alla mål vi strävar efter bara är projiceringar av vår egen vilja och när vi väl nått fram projicerar vår vilja fram något nytt mål…det tar liksom aldrig slut. Fast det gör det ju; både säsongen och livet tar ju slut och någonstans känns det som vettigt att dela in livet i en mängd med milstolpar som vi kämpar för att uppnå. Att skapa ett syfte och en mening i att nå milstolparna är managerns uppgift när det gäller ett fotbollslag.

Efter den minst sagt tursamma segern mot Sunderland lär vi inte ha samma flyt igen. Nu är det fortfarande osäkert om Luka spelare, medan det förefaller mer troligt att Lennon spelar. Oavsett dessa två spelares närvaro måste Redknapp en gång för alla skicka tanken på ett kantlöst mittfält åt Emirates stadium till (Hell Road 666, N London Gypzies). Det fungerar inte och det är en starkt bidragen orsak till 3 av de fyra förluster vi bevittnat i år. Vidare måste Redknapp ta och nypa varenda spelare i örat och meddela dem att de inte behöver skicka höga bollar till lyktstolpen längst fram, det fungerar lika bra att spela bollen efter backen. Kanske är det en mental grej, men vi klarar ju faktiskt av att hålla bollen på backen när vi har Defoe och Keane på topp.

Må väl tills vi ses igen,

HOJJEN