Så ja. Nu har ex antal timmar gått sen vi gjorde det ofattbara. Jag har suttit länge nu och funderat på vad man kan skriva förutom att bara skriva ut händelseförloppet under matchen. Grejen är att om ni vill ha en sådan rapport så finns alltid Premierleague.com där man gå igenom minut för minut. Men ska vi vara helt ärliga – det är troligen inte därför ni sitter här och läser. Ni sitter här och läser för att ni, precis som jag, förmodligen vill se och höra ett referat från en Spurs-supporter som är lika färgad som ni är. Som är lika inbiten i klubbens själ som ni är och som kan visa samma frustration som ni gör.
Jag har suttit i ett bra tag och funderat. Jag tog en whiskey, satte mig vid datorn och klickade igång sammandrag från matchen på internet som en reminder om vad som egentligen hände.
Efter första halvlek kände jag mig som en oerhört stolt Tottenham-supporter. De första fyrtiosju minutrarna bjöd på tendenser till underbart spel – det spelet som en gång gjorde att jag blev knäsvag för just Tottenham Hotspur.
Det var till och med så att jag började ångra min sågning av Eric Dier inför matchen. Nu stod det ju 2-0 den nickstarke träbente mittbacken skötte sig bra på innermittfältet.
Statistiken från första halvlek (bilden) är faktiskt något missvisade. För när jag tittade statistiken tio minuter före halvtidspausen så stod de hela 78% – 22% i bollinnehav till Spurs fördel. Löjligt roligt får jag ju säga.
En hörna från Christian Eriksen som Eric Dier dök upp på, och 1-0 kändes så rättvist det bara kan kännas.
När Spurs sedan på tilläggstid under första halvlek såg till att det återigen rasslade till i nätet tänkte man att detta skulle kuna bli en ny sådan där rolig match med 5-0, 6-0 eller 7-0 till Spurs.
Davies slet sig loss på kanten som en raket och spelade bollen in till Chadli som på volley kunde sätta dit sitt första mål för denna säsong. 2-0. WOW vad bra vi var! Ja jag säger vi!
ANDRA HALVLEK.
Sedan däremot. Så kom andra halvlek. Och jag har ingen aning vad för något som hände här. Det finns inte nog med whiskey i alla supportrars barskåp som kan hjälpa mig att lösa detta världsproblem. Andra halvlek såg ut som, ja jag vet inte vad. Horribelt var det! Energifattigt, fantasilöst och uppgivet fast vi ledde med 2-0. Manbrukar ju spela som bäst fotboll när man känner sig trygg och vad kan vara tryggare än när man leder med 2-0 och mer eller mindre kört över sina motståndare under 47 minuter.
Vilket fall som helst så satt jag själv och funderade för mig själv att jag ansåg att det var roligt, för en gångs skull, att backlinjen fungerade som den skulle och att tryggheten faktiskt fanns där under en halvlek där vi tappade mer och mer bollinnehav.
Kane utgick skadad i 63:e minuten och ersattes av Lamela. Fjorton minuter senare blev nyförvävet Toby Alderweield alldeles för ivrig och drog omkull en Stoke-spelare i Spurs straffområde. Tyvärr var det dumt, orutinerat och helt enkelt rent av dåligt försvarsspel i den situationen. Straffsparken däremot tog Arnautovic felfritt hand om.
Klart man kände lite oro när vi hade spelat så bra och vi plötsligt tappar mer och mer av initiativet i matchen ju längre den förlöpte. Att vi sen helt plötsligt slutade spela försvarsspel och agerade naivt på större delen av planen gjorde inte saken bättre. Kvitteringen kom som ett brev på posten. Fem minuter efter reduceringen fick Steven Irleand bollen i straffområdets utkant där han lyfte in bollen mot en framstormande Diouf och så vitt jag kan se så var de ingen touch på den bollen (fast Diouf fick målet) och bollen gled in i Lloris borte hörn. Dåligt försvarsspel där vi bara står och tittar på vad motståndarna gör och bjuder dom på denna kvittering.
Om vi försöker hitta de positiva höjdpunkterna under matchen:
– Första halvlek. Brutalt bra. Enorm klass-skillnad där man verkligen visar att man är ett lag att räkna med i toppen av ligan.
– Lloris är tillbaka mellan stolparna och utger ett helt annat lugn i försvaret.
– Vi gjorde två mål.
Slutresultat: 2-2 (2-0)
Målskyttar: Eric Dier och Nacer Chadli. Marco Arnautovic, Mame Diouf
Gula kort: Kyle Walker, Ben Davies, Marc Muniesa, Glenn Whelan
Startelva Spurs:
Lloris
Walker Alderweield Verthongen Davies
Dier Mason (Bentaleb 69)
Dembele Eriksen Chadli
Kane (Lamela 64)
Av: Christoper Hansson Jacobsson
Jag tycker nog att vi får lägga största delen av skulden på Pochettino efter detta debaclet! Hur kan man komma ut som ett slaget lag efter den förstahalvleken? Varför fortsätter man inte på den inslagna vägen? Visst ändrar Stoke någorlunda på sitt spelsätt men inget som var speciellt överraskande. Vi faller lågt med laget och det s.k press-spelet utförs en och en istället som i första halvlek i grupp och som ett lag. Jag tror att detta var helt enkelt en order från Poch där han sagt att de skulle slå vakt om ledningen och försöka utnyttja kontringslägen. MEN, och det är ett stort sådan, då får man nog ändra uppställningen lite också.
Så säsongsinledning beskrivs hittills så här, av mig, 1 poäng som skulle ha varit 4 pga ett huvudlöst spelarmisstag(nej, inte Walker utan Bentaleb) och en taktisk kollaps. Skärpning på flera fronter krävs.
Ska man lyfta det som varit positivt är det väl att Davies visat upp mer av det spel han visade för Swans. Toby och Jan ser bra ut som duo, så länge de håller ihop är vi också stabila bakåt. Hugo är tillbaks.
Det negativa är onödigt att dra upp, det gör bara ont! ;)
Bra skrivet. Tyvärr gick Kane ut pga skadekänning. Tycker det var lite dåliga byten. Lamela kunde varit Dele Alli istället då motivationen på den snubben är så mycket större och en mittfältare som jobbar hårt. Även Carroll kunde kommit in i stället för Lamela. Tror vi är många som börjar tappa tron på Lamela. Bentaleb ser inte alls ut som den splaren han var förra året. Ser loj och ointresserad ut.