Silly Season är över. En period där man slits mellan hopp och förtvivlan. Där man ena sekunden hoppas på att vi ska dra in den där storspelaren alla lag vill ha samtidigt som man blir förbannad över att alla andra ”större” klubbar drar i våra stjärnor. Och som Tottenhamsupporter så är de tyvärr så att man helt enkelt brukar få ”nöja” sig.
Aldrig att alla kommer att vara nöjda med hur ett transferfönster varit. Aldrig att man på förhand kan veta hur de inköpta spelarna kommer anpassa sig i vår trupp, till vårt spelsystem och hur vida den engelska ligan är något för individen.
Titta bara på hur vi tycker och tänker på spelare som Paulinho, Soldado, Lamela mfl idag och jämför hur vi tyckte när klubben tog in spelarna till klubben. Soldado var en målskytt av rang som skulle kunna föra oss till framgång, Paulinho var en innermittältare som många ansåg vara komplett och Lamela var den där nya stjärnan som bara skulle kunna få blomma ut och bli premier leagues nya Cristiano Ronaldo.
Vad menar jag med detta då. Jo jag menar att man inte ska lägga för mycket energi på bli besvikna över vad vi värvar och vad vi inte värvar utan att ens få se spelarna i action. Och det räcker inte med att låta en spelare få två- tre chanser från start. Vissa spelare anpassar sig olika helt enkelt.

Detta fönster har enligt mig varit de mest positiva på länge. Även om jag, precis som många andra, hoppats på en Bearinho, Witzel eller någon annan spelare som förhoppningsvis redan på förhand kunnat höja truppens status.
Kolla på startelvan från förra säsongen. Vilka spelare var de som spelade majoriteten av matcherna? Om ni sätter er och räknar så kan jag garantera att ni kommer fram till samma slutsats som mig. Stommen av förra året är kvar! Vi har inför detta år bara kryddat till vår stomme med ett par spelare. Som förhoppningsvis scoutats noga för att komplettera denna stomme.
En massa spelare som vi haft på bänken som bara sugit åt sig en massa pengar utan att göra rätt för sig är inget jag vill ha i klubben. Och dom är borta nu. Jag litar fullständigt på ledarstaben som vi har nu. Vad jag däremot inte litar på är att trycket utifrån kommer orka med ett par till enkla poängtapp i inledningen av säsongen. Ett tryck som i sin tur sätter press på spelare, ledare och styrelse. Som i sin tur skapar osäkerhet och leder till uppsägning av ytterligare en tränare. Sen står vi där på ruta noll igen och förväntar oss att nästa tränare kommer att göra underverk. Nä vi måste ha mer tålamod. Det är trots allt vi supportrar som startar hela cirkeln när vi inte är nöjda. Men vid varje misstag så lär man sig och vid varje motgång får man visdom.

Vi har startat säsongen på ett tvivelaktigt sätt där vi inte alls fått till det. Vi har förlitat oss på att Harry Kane ska fortsätta på exakt samma sätt som han gjorde förra året. Genom att göra mål. Men vi måste nog börja inse att Kane inte är den spelaren som tar bollen på egen planhalva, dribblar av 6 man och dunkar upp den i krysset. Visst, de har hänt det också men det är egentligen inte den spelaren han är. Han är en avslutare av klass, En boxspelare som dominerar luftrummet och som har en tendens till att stå på rätt ställe vid rätt tillfälle. Vi har fler spelare som måste höja sig. Men jag har fullt förtroende för att Pochettino ser saker och ting på träningar som vi inte ser under de 90minuter i veckan som i får se.

Ta som exempel att Eric Dier nu helt plötsligt spelar som innermittfältare. Jag är en av dom som inte gillar det. Men det måste finnas en anledning till varför han spelare där. Kanske samma anledning till varför Lamela får chansen gång på gång på gång på gång. För att Pochettino tror på sina spelare. Min uppmaning är att vi supportrar kanske måste göra samma sak.

Jag har suttit och diskuterat på diverse forum gällande just det här med tränarbiten och tålamod. Brukar ofta nämna samma sak. Sir Alex Ferguson. Sir Alex Ferguson är världens genom tiderna mest framgångsrika tränare. Jag ber er som inte håller med mig om tålamod att googla Fergusons första år i United. Truppen han hade var extremt lik den trupp vi har idag. I ålder, I hjärta och i kvalité. Med tid och tålamod gjorde han Manchester United till Engelska ligan mest framgångsrika klubb. Är ni trötta på min jämförelse med United så ber jag er titta på andra perfekta exempel som t. ex. Borussia Dortmund med Jörgen Klopp som tränare. Unga lag och nya tränare kräver tålamod och tid för att skapa framgången vi skriker efter.

Vad är Tottenham Hotspur’s motto? Audere est Facere (To Dare is to Do) – Man måste våga för att vinna. Jag tror även väldigt mycket på att man måste våga tro för att våga vinna. Tror man inte på sig själv så kommer man aldrig att utvecklas. Och vi som supportrar tillhör klubben, i med och i motgång. Så vi måste våga tro på vår klubb, på våra spelare och på vår tränare för att vi ska fungera.

Av: Christopher Hansson Jacobsson