Lloris. Trippier. Wimmer. Alderweireld. Rose. Dier. Carroll. Lamela. Alli. Townsend. Son. N’Jie på bänken. Kane likaså.

Som väntat och som annonserat av Poch innan matchen, ett par nya ansikten. Kul med Wimmer tänker jag, och äntligen får Rose chansen. Trippier blir spännande att följa. Sen tänker jag, hur mycket orkar Dier egentligen?

Qarabags startelva och bänk är nya bekantskaper för mig. Svensken Samuel Armenteros är undantaget.

White Hart Lane gapar halvtomt. Men det är ändå alltid lika magiskt att bevittna Spurs under the floodlights. Denna gång har jag tecknat Eurosports säsongs-abbonnemang. Vad gör man inte för att få se Spurs?

Med ens introducerar sig Qarabag. Att de lyckats slå finalisterna Dnipro på bortaplan är förståeligt. De är välspelande, direkta, satsar på omställningar. Tidigt får de en chans som inte förvaltas på bästa vis. Sedan, 6 minuter senare, leder Trippiers första insats till straff för Qarabag. 0-1. Otagbart, även om Hugos långa fingrar inte är långt ifrån.

Spurs svarar genast. Främst genom snabbt växelspel mellan Son och Alli. På en hörna visar Qarabag upp varför zonspel kan vara fatalt, och Heung Min-Son gör helt omarkerad precis det han ska, och prickar in 1-1. 2 minuter senare bjuder en möjligtvis offsidestående Alli på en fin Cruyff-fint och frispelar Son till 2-1. Tottenhams momentum har gett utdelning och nya kelgrisen Son har på riktigt introducerat sig.

Tottenham är det klart bättre laget när halvtidssignalen lyder. Men det är ett liljevitt lag som blandat och gett. Framåt har det stundtals blixtrat till och varit uppfinningsrikt, så länge det inte varit Lamela som legat bakom det. Då har det varit obeslutsamt, felpass och bolltapp. Bakåt ser Wimmer ut som en spelskicklig och trygg mittback bredvid Alderweireld. Trippier ger ett alert och piggt uttryck. Rose ger Assou-Ekotto vibbar. Bland annat har den sistnämnde bröstat fram ett fantastiskt friläge till Qarabag.

Ett par minuter in i andra halvlek får Lamela ett bra läge, som han bör sätta, men inte så. Pochettinos ord ekar i hans huvud, det är den här säsongen det gäller att steppa upp. Och visst, Lamela vill, men det är inte bra nog.

Ett par nya ramsor, för mig, för Delle Alli och Eric Dier är sedan höjdpunkten i en lite långsammare halvlek. Qarabag bjuder till framåt vilket leder till en del omställningslägen för Tottenham. Svenske Samuel Armenteros gör ett piggt inhopp för gästerna.

3-1 är spiken i kistan i 86:e minuten, efter att Harry Kane vunnit bollen när Qarabag försöker ställa om. Kane hittar Lamela, som inte gör något misstag med sitt avslut – som jag tyvärr satt och väntade på – och jag kan inget annat än att hoppas att det målet kan giva honom lite självförtroende i dessa för honom pressade tider.

Spelarbetyg

Lloris – 6 – otagbar straff, i övrigt trygg

Trippier – 6 – brister i koncentrationen vilket ledde till straff, men ser sedan samlad och alert ut.
Wimmer – 7 – Visar prov på spelskicklighet, lugn och kyla.
Alderweireld – 7 – snyggaste short-back-and-sides-frillan för femte matchen i rad, välplacerad och bra i defensiven.
Rose – 5 – ser loj och slarvig ut, tappar boll. Ett par bra löpningar framåt drar upp betyget

Dier – 6 – börjar se bekväm ut på denna position
Carroll – 6 – anonym och lite obeslutsam

Lamela – 5 – Vill, men allt han gör blir fel. Visst, han gör ett mål. Bra avslut. Det höjer betyget. Annars ger han bort alldeles för mycket boll.
Alli- 8 – Visar trots sin ringa ålder en fantastisk trygghet i sitt spel återigen. Kan bli en riktig guldklimp.
Townsend – 6 – kunde inte påverka matchen

Son – 8 – Livlig, lurig och lattjo. Kan bli en riktig favorit.

Inhoppare; N’Jie ger bort ett friläge till Qarabag, Kane gör en fin assist och har hög arbetskapacitet och Winks påverkade inte matchen mer än med ett par självklara och välplacerade passningar.

Skrivet av Robin Dronsfield.