Första halvlek.

Lloris. Walker. Vertonghen. Alderweireld. Rose. Carroll. Dier. Lamela. Eriksen. Alli. Kane.
Spontant gillar jag uttagningen av Carroll som visade sitt värde mot Monaco. Det är också grabbens första Premier League-start. Det oroar mig lite hur han kommer axla en defensivare roll men att Alli hamnar mer offensivt tack vare detta gläder mig, det är där han ska vara.

Direkt från avspark visar Tottenham aggressivitet och vilja. Vi spelar som en maskin, med aggressiv press och lite direktare fotboll än vanligt. Rose är inblandad mycket initialt och är lysande på sin vänsterkant. Jag imponeras av vårt nya vapen i Alderweirelds perfekta Dawson-iga långpassningar som han strör oberört än åt det ena hållet än åt det andra. Vid ett tillfälle frispelar han Alli som är en nedtagning ifrån att vara sopren.

Den initiala intensiteten lägger sig lite och efter två bra lägen från Lamela, och två fina räddningar av Elliot, gör Tottenham 1-0. Välförtjänt ändå. Eric Dier lurar Coloccini och Mbemba och nickar in ledningsmålet. Exakt samma rutin som Alderweireld mot West Ham. Endera har McClaren glömt eller så skriker han så det flyger spottloskor i halvtid. Jag gissar på båda.

Målet är vårt tionde på fasta situationer för säsongen. Jag läser på Twitter att det är mer än något annat lag – hittills – i Premier League och jag har två tankar i huvudet samtidigt som jag delar med alla Spursare där ute, ”äntligen” och ”Vad är det som händer…”

I looooove Eric Diiiiier, Eric Dier loves me…

Andra halvlek.

Som en luftmadrass med halvordentligt fastsatt lock börjar så madrassen sjunka så fort domare East har blåst igång andra halvlek. Det är inget särskilt tungt tryck som Newcastle lägger på madrassen, men det är en naturlag, och all luft ska ut.

Om starten på första präglades av aggressivitet och vilja så präglades andra halvlek av nonchalans och lättja. Troligt att Pochettinos halvtidssnack sparkat bakut, kan han ha sagt att försöka döda matchen, dra ned på tempot och spela av de sista 45?

Det luktar kvittering lång väg och Tottenham har inget framåt som hotar. Harry Kane är helt osynlig, Eriksen har knappt bollen längre och de fina räderna från firma Rose/Walker är bortblåsta.
Hete Mitrovic som blivit inbytt får något turligt in 1-1 och då är det många huvuden som börjar hänga.

Andra halvlek är en transportsträcka och Newcastle som växt i självförtroende sticker dolken i Tottenham genom Ayoze Perez när det bara är minuter kvar. 1-2. Kanske kunde Hugo Lloris gjort ett bättre ingripande, och så även Vertonghen.

Summering

Tre tappade poäng. Inte hela världen, det är blott andra förlusten för säsongen. Det här kommer att hända med en sån ung trupp som vi har, att döda matcher och spela av på rutin kommer aldrig att lyckas. Rätt eller fel av Pochettino att inte växla upp eller fortsätta gasa i andra?
Fel i min mening, vi ska definieras av oräddhet och av att våga är att göra.

 

Spelarbetyg

Hugo Lloris – 5 – inte en bra dag på jobbet. Frågan är om han inte skulle ha tagit båda målen.

Kyle Walker – 7 – Första halvleken drar upp betyget, i andra är han inte alls lika framträdande.
Toby Alderweireld – 7 – Vår bästa försvarare idag, bra fötter och resoluta brytningar.
Jan Vertonghen – 5 – Såg lite trött, försiktig och saknade aggressiviteten.
Danny Rose – 6 – Kanske vår bäste första 45, men försvann sedan helt ur matchen.

Eric Dier – 5 – Målet är det enda som drar upp betyget. Trött och slarvig.
Tom Carroll – 4 – Felpassningar, ser inte matchtränad ut och har inte fysiken att spela så långt ned.

Erik Lamela – 6 – Var vårt enda hot matchen igenom, inte lika mycket bolltapp längre. Hade kunnat göra två mål idag.
Delle Alli – 5 – Blandade och gav men försvann ur matchen.
Christian Eriksen – 5 – Osynlig.

Harry Kane – 4 – Första 60 sekunderna så såg detta ut att bli Harry Kanes match, resterande 89 var han ett spöke.

Inhoppare; Heung Min-Son och Nacer Chadli.

Mauricio Pochettino – 5 – Misslyckades med att väcka liv i laget i andra halvlek. Tidigare byten Mauricio? Skulle ha eldat på spelarna i halvtid. Då hade det kunnat bli 3-0 eller mer.

Skrivet av Robin D.