Det var inte bara premiär, publikfest och rekord som skulle slås. Det var tydligen en match som skulle spelas också.

Champions League är tillbaka, och vilken härlig känsla det var att se Tottenham kliva ut på ett slutsålt Wembley som för aftonen var vackert klädd i liljevitt. Hymnen drar igång och jag vågar lova att nästan alla på läktaren och vi i tv-soffan hoppades och kanske även trodde på en vinst och tre poäng.

När matchen väl drar igång så tycker jag att Tottenham kommer igång ganska bra. Fart och fläkt och ett fantastiskt tryck från de ca 85 tusen Spurs fansen. Monaco faller ner ganska lågt i banan och man förstår ganska direkt hur deras plan för kvällen ser ut. Åtta minuter tar det innan den första chansen dyker upp. Harry Kane får till ett inlägg som letar sig fram till en helt fristående Heung Min Son vid den bortre stolpen. Son får till ett avslut som går förbi Monacos målvakt Subasic men räddas på mållinjen av Andrea Raggi. Där skulle det varit 1-0 till Spurs. Och en annan matchbild hade helt klart utvecklat sig.

Några minuter senare så kontrar Monaco och den väldigt spelskicklige Bernardo Silva får bollen på högerkanten. Silva bryter in i banan och avslutar fint in bollen i mål till höger om Lloris. Vertonghens försvarsarbete vid målet kunde varit bättre då han bör få ner Silva till sin högerfot där Silva inte har någonting att hämta. 0-1 ett faktum.

0-1 känns såklart inte bra, men med hjälp av det fantastiska trycket från läktaren så är ju trots allt det underläget inte alls omöjligt att komma tillbaka ifrån. Däremot i den 31 matchminuten när Monaco kommer fram på vänsterkanten får till ett inlägg och ett ganska svagt Tottenhamförsvar inte får bort bollen och Thomas Lemar får fritt läge från bara några meter och trycker in 0-2, då känns det inte alls kul. Skulle det bli en sådan kväll, tänker nog väldigt många. Rejäl uppförsbacke nu.

Precis före pausvilan så får vi en av många hörnor. Erik Lamela slår den och och Toby Alderweireld möter den samma på ett fantastiskt sätt. 1-2 och vi är med i matchen igen. Väldigt viktigt precis innan vi skall gå till paus.

Andra halvlek drar igång och Dembele ersätter en ganska svag Son. Ett byte nog ganska många hade hoppats på. Något behövde hända. Tottenham startar precis som vi trott. Full fart med mycket energi. Alli har ett par minuter in i andra ett farligt volleyskott som Sabasic räddar till hörna. Tottenham nu med en stor del utav bollinnehavet utan att skapa den där riktiga möjligheten. Efter 71 minuter ersätter Janssen Lamela för att skapa tyngt framåt. Det var i den 79 minuten som den stora chansen dyker upp. Janssen krigar sig fram på högerkanten och brottar sig förbi Jemerson. Janssen hittar in till Kane som får ett fint läge vid straffpunkten. Tyvärr får han chansen med vänsterfoten och skjuter mitt på Subasic. En mycket fin möjlighet. Men det är inte riktigt vår kväll. Vi gör ett sista försök med att slänga in Sissoko istället för Dier. Men bytet ger inte den effekt som vi önskat. Tiden rinner ut och matchen slutar med förlust. 2-1 till Monaco.

Tottenham:

Lloris

Walker Alderweireld Vertonghen Davies

Dier (81) Alli

Lamela (71) Eriksen Son (46)

Kane

Ersättare:

Dembele (46) Janssen (71) Sissoko (81)

Monaco:

Subasic

Raggi Glik Jemerson Sidibe

Fabinho Bakayoko

Dirar (5) Silva Moutinho

Falcao (81)

Ersättare:

Lemar (5) Germain (81)

Trist start på årets Champions League. En match som vi med tanke på matchbild borde vunnit men vi skapar inte riktigt dom stora chanserna. Monaco gör det bra, ligger helt rätt i defensiven och kontrar bra. Dom gör det svårt för oss. Vi kämpar och sliter i 90 minuter men vi kommer inte upp i den nivån som vi kan. Mycket slarv defensivt idag vilket vi inte är vana vid att se. Det får man betala för och så även väldigt dyrt.

Nu släpper vi det här och går vidare. Ny match redan på söndag hemma mot Sunderland. Jag tror att våra spelare kommer att vara rejält sugna på revansch och det hoppas jag att Sunderland kommer få betala för.

 

COYS

 

Jimmy Jonevret