Det är ligacup på White Hart Lane och vår, numera något isärplockade arena, fylls som vanligt med en hel del sångglada vit- eller blåklädda Tottenhamsupportrar som sluter upp i septemberkvällen för att se vårt underbara lag lira lite boll. Innan matchen har Pochettino uttalat sig om kvällens trupp och menar på att det är ett utmärkt tillfälle för honom att starta en del andra spelare, som normalt sett inte startar, för att ge dem en chans att konkurrera med de nuvarande startspelarna. Ett förträffligt sätt att se på det och det märks på startelvan att han väljer att ta ut svängarna. Startelvan lyder:

Vorm; Trippier, Carter-Vickers, Wimmer, Davies; Carroll, Winks; Lamela, Onomah, Eriksen (C); Janssen

Ett mycket spännande urplock. Väldigt roligt att se Wimmer tillbaka, en mycket lovande spelare som många har varit oroliga var på väg bort under sommaren då han inte har fått vare sig spel- eller bänktid under början av säsongen. Medans Vertonghen var borta med sin skada under förra säsongen gjorde Wimmer ett fint jobb med att ersätta honom och det har varit tråkigt att se honom bortprioriteras efter goda insatser. Carter-Vickers är också ett framtidsnamn som många har höga förhoppningar om och det värmer att se honom få speltid i benen. Winks är en annan yngling som varit på mångas läppar det senaste, då han nyligen förlängde med klubben, och även hans framtida insatser kommer bli mycket intressant att se. Onomah har redan varit med en del och bör ha mer speltid, efter bra tidigare spelade matcher. Lamela och Eriksen med som de mer erfarna på planen och dansken får bära bindeln i Kanes och Lloris frånvaro, det värmer att se Pochettinos förtroende i honom efter ett par tveksamma insatser och rykten som surrade innan han tillslut förlängde.

Den första halvleken tillhör Tottenham, som innehar 70 procent av bollinnehavet efter 25 minuter och har 11 skott mot Gillinghams enda. Gillingham råkar ut för ett oförutsett byte då de måste byta ut målvakten Bond mot Nelson på grund av skada. Tottenham har flertalt chanser men först i den 31e minuten spräcker kapten Eriksen nollan med ett snyggt mål upplagt av Lamela. Därefter följer mer frustrerande chanser men ingenting konkret kommer ut av det.

I den andra halvleken börjar Tottenham på samma sätt och Gillingham ser knappt till bollen. Spurs har ett starkt bollinnehav och rullar bekvämt runt den medans League Onelaget desperat försöker att få nått igenom, utan en chans. Eriksen gör ett andra mål i den 48:onde minuten, även denna gång med Lamela som assisterar. I minut 50 blir det straff efter en solklar foul på Trippier, men vem kommer ta den när Kane inte är på planen? Ingen större fråga, Janssen stegar fram och ställer sig bredbent vid straffpunkten. Spänningen stiger, kommer han sätta den? Det förlösande jublet när bollen träffar nätet säger allt, om hur mycket det betyder för såväl den holländske anfallaren själv som för alla supportrar som stått bakom honom. Han lägger den självklart i målvaktens vänstra hörn och man ser lyckan och lättnaden i hans ansikte då han får lov att hamna i målprotokollet efter att under hela matchen, och de han har medverkat i innan, sökt och sökt och sökt men inte lyckats få in bollen i målet.

Eriksen letar efter en hattrickchans men finner den inte och byts sedan ut till smattrande applåder efter sina två mål och den livfulle Nkoudou kommer in i hans ställe. Den unge franske mittfältaren har hittills under sin tid i klubben gjort ett mycket sympatiskt intryck och det skall bli spännande att se vad det blir av honom.

Onomah får göra 4-0 målet och hela stadion applåderar hjärtligt. Han blir frispelad av Lamela och får gott om tid på sig att lägga in bollen bakom Gillinghams målvakt.

Vid 5-0 av Lamela, efter ett snyggt väggspel med Janssen, jublar alla högt och välförtjänt för argentinaren, som under hela kvällen har varit riktigt vass med flertalet assists och gjort sig förtjänt av ett mål.

Edwards blir inbytt för Janssen till brinnande applåder i den 75:e minuten och den enbart 17årige mittfältaren skall ha en mycket lovande framtid för sig, med Pochettino som sägs ha otroligt stora förhoppningar på den unge engelsmannen. Davies går sedan av för Walkes, som gör sin första match med a-laget. Under tilläggstiden spelar Edwards sig fri på ett imponerande vis och var mycket nära på att utöka ledningen till 6-0 samt krita upp sig själv i målprotokollet. Den blott 17årige mittfältaren tar för sig och det med resultat.

Tottenham har lektstuga med League Onelaget och de får knappt tag på bollen överhuvudtaget, och efter 90 minuter plus två minuter tilläggstid är vi vidare till den fjärde rundan av ligacupen. En match som imponerade mycket på mig personligen. Tottenham visar upp ett hårt jobbande lag som inte nöjer sig med en 2-0 eller 3-0 ledning utan fortsätter att pressa, med goda resultat. Ett lag som jag är stolt att kalla mitt och som har visat att de är något att räkna med. Ja, vi möter ett League Onelag och kvalitén är inte samma som den vi möter i Premier League eller ute i Europa, men någonstans måste man börja och varför inte under en avsvalnad septemberkväll under White Hart Lanes mjuka ljus.

/ Emma Tobiasson