Alldeles oavsett vad som sker måste vissa saker ändå fortlöpa utan påverkan av andra. Den lilla samling av tid som vi kallar liv fortsätter oundvikligen vad som än händer runt oss. Som bosatt och verksam i Stockholm var det just idag därför extra behagligt att åter vända fokus mot White Hart Lane och serielunken i Premier League. Att matchen i sig hade minimal påverkan på stressnivån var också välkommet.

Första halvlek inleds med ett lågt liggande och oerhört kompakt Watford vars taktik är att gå på kontringar. De första 15-20 minuterna gör man dessutom bra och kommer till en del adekvata lägen men lyckas inte slå hål på Lloris. Försvarsmässigt är det en gul/svart bikupa så kompakt att Alli inte ser något annat val än att gå på distans efter dryga halvtimmen spelad och skjuta in bollen i det så kallade långa hörnet, förbi en chanslös Gomes. 1-0.

Efter ledningsmålet luckras bortalagets tjocka försvarsvägg upp och chanserna för Spurs blir både flera och farligare. Bara sex minuter efter ledningsmålet slår Son in ett hårt inlägg som träffar både en och två Watfordspelare innan den studsar ut till en för dagen mittfältsspelande Dier som får en så hård träff på bollen att hade inte nätet varit i vägen hade det varit fara för någons liv. 2-0.

Nu går det fort. Fem minuter hinner gå innan Tottenham sågar sig genom Watfords försvar och Eriksen till slut hittar Son som inte spelar ut till en Davies med enorm fri yta utan istället behärskat lägger in bollen bakom Gomes med en vänster från 20 meter. 3-0 och bara minuter efter blåser domare Taylor för halvtid.

Andra halvleken blir i stora drag en uppvisning i hur man spelar av och kontrollerar en match. Watford är aldrig ens i närheten att vara nära något som kan likna ett försök till upphämtning. Hemmalaget kontrollerar alla delar av spelet och när Son tio minuter in sätter sitt andra mål efter ett magnifikt inlägg av Trippier känner Pochettino att han har utrymme för lyxbyten.

Harry Kane gör bejublad entré när han byter av Janssen efter en timmes spel. Sissoko byter av en tröttkörd Dembélé efter 75 min. Onomah kommer in istället för en nyligen hattrickssumpande Son med bara minuter kvar.

Vi ser en uppvisning av ett lag och en klubb som mår oerhört bra just nu. En samling människor som känner att de kan klara av vad som än placeras i deras väg. Inte ens oövervinnerliga Chelsea är ett byte som är utom räckhåll. Allt, precis allt, är möjligt för detta lag. Är inte skytteligaledare Kane tillgänglig så kliver någon annan fram. Laget Tottenham har gjort 17 mål på fem matcher sedan Harry gick sönder mot Millwall. Nog finns det djup i truppen allt.

Innan jag går in på spelarnas betyg idag vill jag dela med mig av några reflektioner som blev alldeles för uppenbara för mig idag för att utelämna.

  1. Kieran Trippier. En fantastisk fotbollsspelare. Kanske ska han egentligen spela högermittfältare. Idag är han prickfri och så fantastisk och genialisk med boll att det tåras i ögonen på mig. Han är inte klar och är ganska ojämn, men idag gör han en insats av yppersta klass. Egentligen ska han ha åtminstone fem assist.
  2. Vincent Janssen. När han kommer in fel i en match kommer han in riktigt fel. Hade inte många rätt idag och allt studsade fel. Jag kan inte annat än att tycka synd om honom och när Kane kommer in blir det alldeles tydligt hur fel ute Janssen är många gånger. Timing, fart, instinkt. Han är eoner från Kane i dagsläget.
  3. Mauricio Pochettino. Sablar vad jag älskar denna människa och allt han gjort för min klubb. Med sitt tydliga mål och sin förmåga att få ut exakt vad han vill ur sina spelare har han fått till och med den mest inbitna och därmed pessimistiska Spurssupportern att våga tro. Våga hoppas. Det spelar ingen roll om vi ligger under i 88:de minuten, vi kan ändå vinna med två mål.
  4. Eric Dier. Ok som mittback, fenomenal som innermittfältare. Tyvärr hämmas han personligen av att laget blivit mer stabilt. Wanyamas intåg har inneburit att Tottenham har blivit starkare. Mer stabilt. Det går inte att inte spela Wanyama, men Dier är en oerhört duktig fotbollsspelare. Vi kan bara hoppas att han går med på att spela andrafiol och inte lämnar i sommar.
  5. Hueng-Min Son. Det var inte länge sedan jag satt och förbannade mig över hur många chanser han lyckas sumpa varje match, men snacka om att han tagit chansen på sistone. Sju mål på fem matcher och idag är han två missar från klinisk. Självklart skulle han satt friläget från Kane och genomskäraren från Trippier, men två mål är fullt godkänt. Även om besvikelsen över det missade hattricket blev uppenbart då han byttes ut.

Så till mina spelarbetyg:

Lloris – 7

Trippier – 10

Alderweireld – 8

Vertonghen – 8

Davies – 7

Dier – 9

Dembélé – 7

Alli – 8

Eriksen – 8

Son – 9

Janssen – 6

Avbytare:

Kane – 7

Sissoko och Onomah spelade för lite för ett rättvist betyg.

I skrivande stund är vi på en andra plats, fyra poäng bakom Chelsea. Sju poäng före tvåan Manchester City och 14 poäng före Arsenal. Jag intalar mig själv att idag, idag är en bra dag. Alldeles oavsett vad som hände igår.

Skrivet av Niclas Mahlm