Då var vi igång igen och vilken start på försäsongen vi fick! Pochettino matchade en relativt väntad 11a, en stabil grund kompletterad med unga förmågor och bänkspelare. Lloris mellan stolparna. Försvaret bestod av Davies, Carter Vickers, Vertonghen och Walker-Peters. I rapporten inför matchen uttryckte jag min önskan att få se både Cameron och Kyle från start och det var oerhört kul att få se det gå i uppfyllelse. Pochettino lät Dier och Dembele vakta backlinjen och framför dem ställde han upp N’Koudou, Eriksen och Onomah. Det var tydligt att N’Koudou hade klara instruktioner att hålla sig långt ut på sin kant och ständigt hota sin ytterback medan Eriksen och Onomah fick friare tyglar att operera på mitten och byta positioner. Laget toppades av med Vincent Janssen som spjutspets.

Det började dock skakigt. Bara efter några minuter var Pochettino uppe och gestikulerade intensivt, det var något som inte gick enligt planen. Detta märktes, våra killar såg inte bekväma ut och PSG pressade högt och fick vår backlinje att svettas. Redan efter 4 minuter satte Dier en livsfarlig passning rakt ner i mitten som Paris snappade upp och byggde en farlig kontring på. Dier kom undan helskinnad denna gång men Tottenhams slarv och skakiga inledning skulle inte få gå ostraffat förbi. Bara minuten senare slår PSGs ytterback Layvin Kurzawa en till synes ofarlig boll upp mot en rättvänd Rabiot. Carter-Vickers väljer att stöta men kommer helt fel i sin tajming, Rabiot passerar honom med en enkel första-toutch och har nu en nästan helt fri planhalva att operera på. Han tar med sig bollen ner mot straffområdet och hittar Cavani som i sin tur har i stort sett ett öppet mål framför sig. Cavani gör inget misstag och PSG leder med 1-0 i Orlando efter 5 minuter.

Med äldre versioner av Tottenham i tankarna var jag vid det här laget beredd att se luften gå ur laget men effekten blev den motsatta. Cavanis mål blev som ett ”wake up call” för grabbarna. Saktade men säkert jobbade man sig in i matchen och det gick att känna igen det Tottenham vi blivit bortskämda att se under föregående två säsonger. Davies och Walker-Peters tryckte högt upp i banan och gav PSG-försvararna huvudbry. Kyle Walker-Peters såg för övrigt pigg ut och stundtals blixtrade han till med snabba fötter och finurliga idéer, en spännande spelare att följa i framtiden.

Bara 5 minuter efter PSGs ledningsmål hittar Eriksen en yta med bollen cirka 30-35 meter ifrån målet vaktat av Kevin Trapp. Ett läge som i vanliga fall skulle beskrivas som ofarligt men vi vet bättre, vi har sett Eriksen trycka in dem från de distanserna förut. Eriksen klipper till bollen med högerfoten och ger den en lätt ytterskruv, bollen letar sig stenhårt upp i det högra krysset och Trapp är helt chanslös. Ett av de finare målen Eriksen gjort, om inte det finaste.

Efter detta stod matchen och vägde, Tottenham såg bollen mest men PSG var aningen vassare i sina kontringar. I matchminut 16 tvingades Lloris till en imponerande räddning. Bara minuten senare hände något minst sagt märkligt. PSG har bollen under kontroll och rullar runt i backlinjen, de ligger ganska lågt dock. Målvakten Trapp blir involverad och försöker flera gånger spela sig ur situationen. Vid detta laget har Tottenham lyft hela laget och ligger i hög press på PSGs planhalva. Trapp sätter bollen på en felvänd Rabiot med Dier i ryggen, Rabiot spelar tillbaks den, Dier fullföljer. Trapp kommer först till bollen och försöker rensa men slår den rakt på Eric Dier och bollen studsar in i det tomma målet. 2-1 Tottenham.

Under de kommande 15 minuterna radade Tottenham upp chanser men avsluten var alldeles för tama och hotade inte Trapp i målet. Istället var det PSG som skulle hitta nätet innan halvtidsvilan. I 35e minuten tappar Kyle Walker-Peters fullständigt sin markering på Javier Pastore och detta går inte obemärkt förbi. En snabb skärande passning slås till argentinaren som sedan avslutar säkert i bortre burgaveln.

I halvtid roteras laget, som väntat. Lloris, Janssen, Walker-Peters, Carter-Vickers, Vertonghen och Dier går ut och lämnar plats för Vorm, Kane, Trippier, Alderweireld, Wimmer och Wanyama.

Den andra halvleken får en minst sagt flygande start. Kane hittar en yta bakom backlinjen och får även en crossboll. Passningen är aningen för lång och Trapp hinner möta den precis utanför straffområdet. Istället för att bara rensa iväg den och ta säkra före det osäkra stannar han upp och tvekar. Detta ger Kane den nödvändiga millisekunden för att sno bollen men Trapp hindrar honom med en kroppstackling. Domaren blåser frispark och visar ut Kevin Trapp, en frilägesutvisning. I detta skede kan man inte undgå att vara lite irriterad på domarteamet. faktum är att Kane snabbt kom på fötter igen och rullade in bollen i mål men då var det redan blåst. Lite mer is i magen och fördelsregeln kunde ha använts. Frisparken togs omhand av Eriksen och strök precis utanför vänstra stolpen.

Från denna stund spelar PSG med 10 man och detta resulterar i Tottenham-dominans under hela andra halvlek. Dele Alli ersätter N’Koudou i 53e minuten och kommer in med sin vanliga energi. Winks ersätter Dembele 10 minuter senare. Tottenham radar upp chans efter chans men avsluten är förvånansvärt dåliga, kom ihåg att det fortfarande står 2-2 vid detta skede. Processen att skapa chanser och att sedan sumpa dem fortsätter ända tills den 80e minuten då Toby Alderweireld trycker upp på offensiv planhalva som vi sett honom göra så ofta under föregående säsong. Han blir som en tredje defensiv innermittfältare och hittar ett skottläge och borrar ner bollen vid Trapps högra stolpe från utanför straffområdet. Extra kul att det är Toby som för göra mål på detta vis, under säsongen har vi sett honom försöka sig på otaliga långskott utan utdelning men nu fick han äntligen resultat.

I 86e minuten blir situationen ännu mörkare för PSG. Trippier mottar ett inlägg som tar på en fransk hand inne i straffområdet, straff tilldöms. Kane stegar upp och sätter den stenhårt högt upp i mitten, lika säker som vanligt. 4-2 Tottenham. Trots att det bara är en vänskapsmatch så är det skönt att se Kane i målprotokollet, alltid viktigt för en striker att hitta nätet tidigt under säsongen.

Matchen slutar 4-2 och publiken, som består till största del av Tottenham-anhängare, har verkligen fått valuta för sina pengar.

Vad jag tar med mig från denna match är bland annat några tankar om Josh Onomah. Pochettino lät honom spela hela matchen och det förtjänade han verkligen. Han var ständigt i rörelse, hittade nya ytor, spelade smart, både enkelt och ibland lite svårare. Det saknas dock en slutprodukt. Onomah hade ett flertal relativt klara chanser men de kyliga avsluten finns inte i hans verktygslåda än, han är fortfarande väldigt trubbig. Här har Pochettino en uppgift, att vässa den unge engelsmannens förmåga att göra poäng och om det skulle lyckas så tror jag att vi kan förvänta oss stordåd från Onomah i framtiden.

Som avslutande ord vill jag påpeka att segerns sötma alltid smakar lika gott, låt oss nu njuta av denna match och av detta resultat, något som PSGs målvakt Kevin Trapp definitivt inte kommer göra.

Axel Paulsson