Han har förlorat en kapten och förlorat ett lag men vunnit en sport.

Mauricio Pochettino är en vinnare i den allt mer kommersialiserade sporten fotboll. En tränarprofil som hyllar sporten för vad den är och älskar den för att den är så.

Likheterna mellan Pochettino och hans nestor Marcelo Bielsa är många, men skillnaderna är också stora. Som 14-åring fick Pochettino chansen i Newell´s Old Boys ungdomslag efter att Bielsa noggrant studerat den unga mittfältarens ben. Bielsa var, och är, av den gamla skolan där fysiken betyder allt för en fotbollsspelare.
Bielsa var vid denna tidpunkt ungdomstränare i klubben och handplockade killar för ett enda mål, att springa sig till segrar.
När Pochettino tog steget till A-laget var Bielsa redan där som tränare. Hans filosofi var att blanda rutin med ungdomlig entusiasm för att kunna både pressa högt samt hålla i bollen när det krävdes. Bielsa hade en filosofi där spelarna skulle vara mer involverade i taktiken. Innan internet fanns skulle därför spelarna scouta motståndarna och, skriftligen, rapportera detta till tränarstaben. Att läsa tidningarna var obligatoriskt. Många säger att Pochettino var en fotbollstränare redan innan han blev en professionell fotbollsspelare.
1994 flyttade Pochettino till Europa och Espanyol där han spelade nästan 300 matcher och fick två cuptitlar med sig i bagaget. Endast några kortvariga sejourer i PSG och Bordeaux tog honom bort från Barcelonas andra lag.

Tre år efter Pochettino lagt skorna på hyllan blir han manager för Espanyol. Ett lag som, året innan ny arena, riskerar att åka ur den högsta divisionen. Pochettino tar åt sig uppdraget och satsar allt för sin gamla klubb. Han blir senare känd inom Espanyol för att ha detaljstyrt allt från kost till hur spelarna ska uppföra sig. Espanyol klarar sig kvar i högsta ligan den säsongen efter ha bl.a. slaget Barcelona med 2-1 i derbyt.
2009 vill Pochettino byta klubbikonen Tamudo som kapten och tog istället den 25 åriga Daniel Jarque. Jarque var den spelaren i laget som Pochettino kunde se sig mest i, en ledare både för fansen och för spelarna. Dock omkom Jarque plötsligt pga hjärtfel under sensommaren 2009 och Pochettino hade förlorat sin kapten. Han tillägnade Espanyols första seger i den nya arenan (som var samma dag som Jarques barn föddes) till änkan och den nyfödda babyn offentligt efter matchen. Pochettino har sedermera berättat att tyngden detta gav laget gjorde att Espanyol aldrig riktigt reste sig den säsongen.
Pochettinos andra förlust var när han förlorade kontrollen över Espanyol 2012, då han fick sparken efter en dålig start på säsongen.

Pochettions kommande karriär på de brittiska öarna är för många känt. Jag ska inte gå in på hans rekordsäsong i Southampton eller poängen han tar med Tottenham mer noggrant utan använda historien och nuet till att försöka sammanfatta Pochettinos sätt att erövra fotbollen.

Pochettinos spel har tagit tid att implementera i Spurs. Vi minns han första tid där vi tyckte att presspelet först var spännande men att vi gick bort oss i för många tillfällen. Detta var att laget hade en för svag mix mellan ungt och rutinerat. De unga spelarna var inte bekväma med spelet medan de rutinerade spelarna fuskade i vissa moment. Pochettino gjorde sedermera en större rensning ibland de rutinerade spelarna samtidigt som de unga spelarna fick chansen att lära sig. Istället för att applicera ett totalt ”gegenpressing” över hela banan eller att helt överföra Bielsas ”överallttaktik” väljer dagens Tottenham lägena när man ska pressa högt.

Viktigt är att först ha en aggressiv anfallare. Kane är urtypen av sådana spelare. En målskytt som springer kopiöst mycket varje match. Att ha tre offensiva mittfältare som övertar jobbet i rätt positioner är ännu viktigare. Tidigare kunde t ex Eriksen pressa på rättvända motståndare vilket skapade för stora luckor på mittfältet. Idag väljer man högt och aggressivt presspel när Kane har tryckt ner motståndarnas backlinje tillräckligt djupt att backarna blir felvända. Då knyter Spurs ihop säcken. Detta visar på stort tålamod från Pochettinos sida och att laget har fått göra fel först för att sedan lära sig göra rätt.
–    Likheten som Pochettino fick med Bielsa var flexibiliteten i spelsystemet. Bielsa är känd för att snabbt kunna ändra sitt 4-3-3 till ett 3-4-3 (alt. 3-3-4) när man pressade och vann bollen högt. Pochettino är dock väldigt förtjust i sitt 4-2-3-1 men har gett spelarna friheter i vissa delar av spelet medan han styr andra hårdare. Det medför att när en av de sittande mittfältarna (Dier förra säsongen) tar ett större djup ger detta mer flexibilitet för de tre andra spelarna i den offensiva centrallinjen (Dembele, Alli och Kane) Då får Tottenham ett system som övergår till en 3-3-3-1 där ytterbackarna som rör sig uppåt får ett större offensivt ansvar. Med Tobys intåg och en växande rutin i laget har detta gett resultat.

Här ser vi hur Pochettinos fria ansvar till spelarna ger en svårläst formation under spelet.

Jag har en känsla av att denna taktiska tanke är ett skäl till att Spurs inte värvat någon spelare för startelva ännu denna sommar. Pochettino vill vara helt säker på att en ny spelare underordnar sig taktiken utan att blinka. Jag är heller inte orolig att Spurs inte kommer hitta denna typ av spelare. Det finns också en viss säkerhet från klubbens sida när man spelar många akademispelare. Även om de tekniskt sätt kanske inte är lika bra som en mer välkänd spelare så har de i alla fall taktiken i grunden. I det korta perspektivet kan det vara betydelsefullt.

Som människa sägs Pochettino vara en lugn och harmonisk person. Även när han inte bemästrade engelskan brusade han aldrig upp i frustration. Han går aldrig ut och kritiserar motståndare eller domare samt att han kräver alltid det bästa från sina spelare, både på och utanför planen.
Det finns t om en historia om när Pochettino och David Levy sitter och äter frukost och sex spelare kommer fram till bordet och tar båda herrarna i hand och hälsar. Levy ska ha blivit mäkta förvånad över det korrekta sättet. Även Gary Neville sägs ha officiellt kommenterat och hyllats tottenhamspelarnas sätt och psyke på landslagssamlingarna.

Så oavsett om Pochettino har genom åren förlorat en kapten och i viss mån förlorat ett lag så har han i mitt tycke vunnit en sport, och Tottenham Hotspur är hans redskap.

COYS

// Johannes Glanz