Slutrapport: Brighton Hove Albion – Tottenham Hotspur

Efter en säsong med många tårar fällda, många glädjerop och många djupa suckar har vi nu kommit fram till den delen av säsongen där glöden i mötena har försvunnit. Åtminstone för Tottenhams del. Champions League 2017/2018 är förlorat, men medverkan i nästa års version är säkrad, och det verkar som att det endast är Harry Kane som kan finna motivation numera i jakten på Guldskon.

Första halvleken på American Express Community Stadium var en sömnig sådan. Ett Brighton som inte ville släppa in mål, och ett Tottenham som inte verkade ha någon större önskan att ändra på startresultatet. En gräsmatta som släppte ett antal gånger och gjorde det svårt för många spelare i avgörande lägen. Toby Alderweireld startade för första gången sedan första november och skötte sig väl – så som han brukar. Innermittfältet bestod av en annorlunda konstellation – Viktor Wanyama och Moussa Sissoko, ett mittfält vars nyckelord knappast är kreativitet. Sissokos brist på spelförståelse gjorde sig påmind mer än en gång, samtidigt som Wanyamas kort- och långpassningspel lämnar mer att önska. Ett defensivt mittfält med kreativitet saknades idag.

Andra halvleken började rafflande i ett par minuter, tills den dog igen. En otroligt bra aktion av Heung Min-Son som gjorde guld utav sand genom att frispela Harry Kane som fick sätta dit den, skönt för Kane som förutom målet gjorde en svag insats. Kanske kom han tillbaka för tidigt efter skadan, möjligtvis hade någon veckas extra vila gjort honom gott. Serge Aurier drog på sig en straff, även om jag tyckte att Izquierdo snubblade på sitt eget ben (har jag fel?). Pascal Gross från straffpunkten betydde 1-1, och Lloris var mer än nära att bli hjälte där då han var på bollen. Spurs försökte mot slutet men lyckades aldrig skapa något tryck, och inhoppen gav inte mycket effekt. En likblek Erik Lamela kastades in med pinstel Fernando Llorente, vilket inte gav mycket hopp. Något som är signifikativt för Spurs denna säsongen – värvningarna har varken givit någon bredare trupp eller en ny dimension till detta lag. Lucas Moura startade, vilket var roligt att se. Han är yvig, brasilianaren, men har svårt att komma till lägen – samtidigt som han heller inte fick mycket hjälp idag.

Detta var en match som symboliserar det skedet av säsongen vi är inne på – alla lag Spurs har kvar slåss för sina liv för att undkomma sträcket, och det kommer synas i varje match. Det gäller för Spurs att hålla fast vid grunderna (lex Janne Andersson) och ta sina poäng här på sluttampen, mycket för fansens (vår) skull. Nu börjar det talas om värvningar till sommaren, om Zaha och Sessegnon – men låt oss avsluta säsongen på ett värdigt sätt först.

Matchens lirare i Spurs: Heung Min-Son – var en av få som försökte. Kom ofta runt på sin kant och skapade farliga lägen. Låg bakom målet.

Matchens lirare i Brighton: Anthony Knockaert – var väldigt bra, det lille franska kraftpaketet. Gjorde det svårt för Davies från sin högerkant.

Skribent: Cesar Fältskär