Tottenham Hotspur – Newcastle United

Vi har en blå hund flåsandes i nacken på oss. Kan vi hålla den där bakom, eller kommer det slutgiltiga bettet innan säsongen är slut?

Det är en fråga jag inte är säker på att jag vill ha svaret på. Erik Nivas ständiga pessimism smittar av sig, den sluter rot hos mig, och vore det inte ett fullt rimligt sätt att avsluta säsongen som Tottenham-supporter – att tappa det som hela säsongen gått ut på – i de tre sista omgångarna.

För att tala i klarspråk; Tottenham MÅSTE vinna imorgon kväll. Något annat är inte möjligt, acceptabelt eller ens diskutabelt. Efter matchen mot West Bromwich, där laget var allt annat än bra, har vi mycket som måste bli bättre. Vi får inte drabbas av någon sorts panik, känsla av att vi är klara eller att det redan gått åt skogen. Spelet mot West Bromwich hackade, vi skapade knappt några klara målchanser trots en bra startelva – det enda positiva enligt mig var Toby Alderweireld. Erik Lamela var direkt dålig och stärkte inte sina aktier nämnvärt. Jag var förvånad över att Son bänkades, en spelare som annars har förmågan att vara tungan på vågen i matcher som gått i stå. Han skapar chanser, är kreativ, ettrig och yvig – egenskaper som kan öppna upp ett försvar. Det känns som om många spelare slagit av på takten, men för guds skull – ta det ända vägen in i mål nu.

Vi möter ett Newcastle som just nu har lika lite att spela för som jag hoppades Tottenham skulle ha vid denna tidpunkt. 3 förluster på lika många matcher säger en del om hur motiverat laget är, men samtidigt kan ett lag tränat av Rafa Benitez sällan räknas bort. En solid defensiv insats är allt som krävs för att Tottenham ska ha svårt att ta sig igenom – något som märkt under säsongens gång. Vi minns nog alla matchen för två år sedan – Tottenham låg tvåa bakom Leicester och åker och spelar sista matchen för säsongen mot ett redan nedflyttat Newcastle. Överkörning? Ja. Men bilen backade. 5-1 till Newcastle gjorde att Arsenal kunde smita förbi i tabellen när sluttabellen skulle summeras, och hur surt var inte det.

Jag vill se en mer offensiv fotboll från Tottenhams sida imorgon, en fotboll där Harry Kane är mer involverad och tar för sig, där Son gör sina gubbar och där Christian Eriksen visar sin edge. Jag hoppas inte jag sitter här om 24 timmar och måste summera hur ännu en London-rival smitit förbi oss den sista metern på det 100-meters lopp som är Premier League.

Skribent: Cesar Fältskär