Som väntat blev det ett Tottenham i full rotation, sånär som på Davinson, som ställde upp för att ta sig an Hammers. Och som väntat var det också en hel del stela ben och matchovana kroppar och hjärnor i bortalaget. Ungefär vad man kan vänta sig av ett möte i Ligacupen med andra ord, en chans för spelare som befinner sig i en trupps periferi att visa upp sig eller för etablerade spelare att få matchminuter efter skador eller annan frånvaro.

Förutom det faktum att vi vinner med 3-1 borta mot en lokalrival och att vi dessutom vinner på ett sätt som får en att tänka att vi närmar oss tidigare säsongers form, gör vi detta med spelare som innefattas av ovanstående beskrivning. Jag tänkte ta fasta på just detta faktum först och främst eftersom det var det jag slogs mest av, det kapital vår trupp ändå besitter.

Jag börjar med Foyth. Vilken match han gör! Killen är 20 år och har inte spelat i tävlingssammanhang sedan februari månad och går in och äger matchen. Han är fältherren bredvid ordinarie Davinson och styr och ställer med stor pondus, kroppsfintar och värderar lägen som en spelare i hans position i karriären egentligen inte ska vara kapabel till och sätter genom denna prestation press på Poch inför kommande laguttagningar. Jag vill genast se mer av honom!

Vi fortsätter med Gazzaniga. Jag har absolut ingenting emot Lloris, han är en av världens bästa målvakter när det kommer till att rädda skott och en del aktioner vi sett genom åren är närmast omänskliga. Men i övrigt är han bara en bra målvakt som värderar fel lite för ofta. Gazzaniga är en annan typ av målvakt som erbjuder andra kvaliteter. En är den air av lugn han sprider kring sig. I gårdagens match består backlinjen av en fullständigt nykomponerad skara ungdomar och de beter sig som att de spelat tillsammans i säsong efter säsong. Jag har svårt att tro att det sett likadant ut med Hugo som siste man. Det känns oerhört tryggt med Gazza. Både att ha honom på planen och att veta att han finns om Lloris är indisponibel.

Den tredje jag vill lyfta fram är Harry Winks. Jag har förstått att han är något av en vattendelare bland supportrar och han beskylls ofta för att bidra med lite framför allt offensivt. Jag håller inte med. När Winks får bollen är han direkt rättvänd och letar passningar, eller så driver han bollen uppåt planen för att försöka skapa chanser. Det blir oftast fart på bollen i Winks ägo och det är en fröjd att se hans bollbehandling. Jag vågar påstå att om han får hålla sig skadefri kommer han uppnå en legendarisk status i vår klubb.

I övrigt fick vi äntligen se Walker-Peters igen som förutom ett par dubiösa ingripanden i första halvlek gör en fin match. Spännande också att se Skipp även om det bara var för ett fåtal minuter. Aurier gör inte bort sig på vänsterkanten men han övertygar inte heller. Hos Llorente syns tydligt hur ovan han är att spela matcher och framför allt syns detta när han ska ta emot en passning, även om han gör det han ska när han dödar matchen med sin sista spark för kvällen. Om Wanyamas insats kan jag prata länge men jag nöjer mig med att konstatera att han är närmast obegripligt långt ifrån där han en gång var och frågan är om han når dit igen.

Till syvende och sist är det ändå Eriksen, Dele och Son som vinner oss matchen. Eriksen gör sin första start efter skada, Dele likaså medan Son fått se sig passerad av både Moura och Lamela i Poch´s pecking order. Just Son hade ju en sanslös målform i våras och kanske fick vi se början på något liknande igår med två strutar. Oavsett visar även han att han inte ska sitta på bänk i den utsträckning som han hittills gjort. Eriksen och Dele utan skavanker är alltjämt självskrivna i en startelva.

Matchen i övrigt då? Vi har egentligen full kontroll på händelserna fram till en period efter 0-2-målet då West Ham forcerar ordentligt och till slut får in en reducering. Strax därefter punkterar vi matchen och kan efter det promenera hem segern. Personligen är det första gången den här säsongen som jag inte är orolig för att vi ska tappa en ledning. Som tidigare nämnts tycker jag att vi definitivt är på rätt spår och de senaste matcherna får mig att tro att vi i slutet av säsongen kommer slåss om placeringar bland de fyra bästa i ligan.

Sent igår kväll lottades kvartsfinalerna i Ligacupen som spelas den 18/12. Nedan följer utslaget.

Chelsea – Bournemouth

Middlesbrough – Burton Albion

Leicester/Southampton – Manchester City/Fulham

&

Arsenal – Spurs

Så alldeles oavsett tankar om turneringens värde måste man ändå påstå att kvartsfinalen är av yttersta vikt för oss.

Skrivet av: Niclas Mahlm