Då var det dags igen. Senaste gången jag skrev inför och efter en Spursmatch var det när laget mötte PSV borta och min text efter matchen var väldigt kritisk. Jag ville se ett Spurs som var aggressivare och mer fantasifullt men framförallt en mer aktiv Poch i matcherna.

 

En månad senare kan vi summera Spurs insats med fem vinster och en förlust (Man city). Spelet har stundvis varit lite knackigt men resultaten har gått lagets väg vilket är värmande. Dock blåser det ljumna vindar i norra London efter lördagens match mot Chelsea. Det var ett pånyttfött Spurs som äntrade Wembley och blåste bort Chelsea, främst första 30 minuterna. Aggressiviteten som vi saknat var påtaglig och Poch visade fingertoppskänsla med att starta Son och Sissoko i matchen. Det spelet hoppas jag (och tror) att truppen tar med sig in i onsdagens kamp mot Inter.

Samtidigt tar vi med oss att Spurs U-18 gick vinnande ur North London Derby under söndagen. Framtiden är liljevit.

Det går ju inte att prata om matchen utan att påminnas om en särskild kväll den 2 november 2010.

Vi hade veckorna innan sett hur Bales karriär tagit fart med hans tre mål på San Siro men vad han gjorde med Maicon hemma på White Heart Lane är något som egentligen bara finns i brottsbalken. Bale skickade Maicon så långt upp på läktaren att han än idag har en säsongsbiljett. Spurs pulveriserade Inter (3-1) och skapade historia den kvällen. Det var en kväll att minnas och drömmar att hålla fast i.

Inför denna match är förutsättningarna lite annorlunda. 2010 var inter regerande mästare och ett topplag medan Spurs inte riktigt hade etablerat sig längst upp i Premier League. Idag är det Inter som legat och sovit några säsonger medan Spurs faktiskt räknas upp som utmanare i ligan varje säsong. Dock är det Inter som har övertaget efter första matchen i Italien och det är en match som vi supportar gärna vill glömma. Det finns inget annat att göra än att gå all in denna match utefter förutsättningarna. Spurs måste vinna till varje pris och då går det inte att bromsa halva matchen.

Det som talar för en väldigt underhållande match är att våra offensiva spelare ser ut att ha hittat en högre växel än tidigare. Eriksen var fantastisk mot Chelsea medan både Dele och Kane krigade precis som man ville. Son och Lucas konkurrerar om en startplats men med en Lamela i bakhasorna.

Defensivt är Vertonghen tillbaka i träning och satt på bänken mot Chelsea, en hint om att han är redo. Dock har Foyth har visat att han är redo som ersättare och jag är inte lika orolig som innan när vi saknade både Sanchez och Vertongen. Men nu är Foyth INTE med i Champions League-truppen denna säsong tyvärr, så Vertonghen kommer starta med Alderweireld. 

Nej, det är med goda förhoppningar som jag kommer avnjuta hymnen på onsdag. Champions League är om att vinna eller försvinna. Tyvärr fick vi de förutsättningarna lite för tidigt.

Utöver att Vertonghen ersätter Foyth ser jag inga hinder att starta matcher med samma elva som mot Chelsea. Trippier, Rose, Sanchez, Wanyama och Dembele är fortfarande indisponibla. Det är surt att lämna Lucas på bänken men så som Son såg ut i söndags är det tjänstefel att inte låta honom starta. Går det troll i spelet är ett byte i halvlek inte helt fel men med Poch vet vi att det inte händer. Oavsett matchbild slår vi oss på bröstet och njuter av ytterligare en Europakväll.

 

To dare is to do

COYS

 

/Johannes Glanz