Champions Leaguehymnen gick igång på Wembley och två skadeskjutna lag stod mittemot varandra under den tysta minut som Europa har för Sala denna omgång. Matchen startar som alla andra 0-0 men ingen hade på känn vad som komma skall. Denna kväll blev Europa Liljevit.

 

När matchen blåstes igång kändes det ett tag som vi hade publiken emot oss (Bortakurvan var den enda som hördes), Domaren emot alla (Tveksam rakt igenom, åt båda hållen) samt TV-studion på taggtråd (Åslund i studion betyder genomgående kritik mot Spurs i min mening). Alla ”experter” ville se mer fartfylld fotboll, mer raka bollar, mer fantasi och genomgående totalfotboll. Undertecknad ville se något helt annat.

Jag både skrev och berättade innan matchen att jag ville se ett tight Spurs som hellre stängde ytor än att utnyttja dem just denna match. Poch chockade oss med det logiska att sätta Super-Jan på vänsterwingen och skala bort behovet av en ren forward i matchen. Perfekt taktik för matchen som Spurs ville spela.

Spurs stängde ytorna för tyskarna medan de sprang livet ur sig för att hitta sina egna. De kontrollerade bollen komfortabelt medan de väntade på att hugga mot sina supersnabba ytterforwards som Son och Moura var denna match. Vi fick Dortmund precis dit vi ville. Högt presspel och snabba spelvändningar kunde inte Dortmund hantera, exempelvis Eriksen hade ju sprungit 7 km (!!) redan första halvlek.

När Spurs backlinje inte kladdade med bollen (Sanchez kan verkligen inte slå en bredsida och Foyth ville visa för mycket), satte Winks och Sissoko fart i mitten och skapade ytorna för Eriksen som Witzel försökte stänga matchen igenom. När vi gick in i halvtid stod det fortfarande 0-0 men känslan var god, detta kunde bli en  europakväll att minnas även om Dortmund för all del inte varit dåliga i första halvlek.

—

Dryckesköerna i Wembley hade inte tunnats ut innan Eriksen – Vertongen – Son tog tag i matchen i andra halvlek. Vertongen som genom hela matchen gjorde en överdrivet klart godkänd insats som vänsterwing slog ett perfekt inlägg till Son som iskallt stötte in 1-0 tidigt i andra halvlek. Spurs växte in i matchen mer och mer och egentligen var de enda lägena som Dortmund skapade ett resultat av slarv i backlinjen.

När Dortmund försökte hitta någon livlina i matchen fanns det en spelare som ställde till problem för de tyska ligaledarna absolut hela tiden. Sissoko var, enligt mig, matchens bästa spelare. Det säger rätt mycket när hela laget tillsammans höjde sig ett par steg ifrån senaste matcherna, spelmässigt. Sissoko har tidigare varit fansens hackkyckling men jag försökte i alla fall tidigt försvara hans defensiva insatser. Denna säsong har han ju fått sin upprättelse men gårdagens match visade han vilken dynamo han kan vara vissa matcher. Han bröt bollar, tog 40 meters löpningar defensivt, transporterade bollen kraftfullt och visade pondus. Hans spel gjorde Winks lite mer osynlig i sitt arbete.

Matchen gick och Aurer kände han var avundsjuk på Vertongens inlägg till första målet och ville visa att hans högerfot ”kan med”. Ett perfekt inlägg i mitten av andra halvlek hittade Super-Jans vänsterfot och Spurs fick inte bara in en fot i kvartsfinalen utan både knä och lår. Det blev heller inte sämre när Llorente nickade in 3-0 och Europa blev liljevit.

—

För att försöka summera en massa känslor som sprakar såhär en torsdagsmorgon ger detta lag ett helt annat lugn än tidigare säsonger. Med de skador som truppen har skulle inte resultaten vara 15 poäng av 15 möjliga men här sitter vi nu. Halvt som halvt inne i kvartsfinal i Champions League, en tredjeplats i ligan och skadeläget börjar ljusna. Pochettino har gjort det bra när han vänder skadeläget, främst på Kane, till att koncentrera sig på de som är friska och startar. Han visar åter fingertoppskänsla på att skapa en dynamik i gruppen som få andra lag har.

Nu är det dags att blicka framåt och uppåt. Vi har b.la. Chelsea, Woolwich och Dortmund borta de närmaste veckorna. Förr om åren skulle det kännas som en tung period, men nu är det matcher att längta till, att kriga för.

 

Framtiden är liljevit

COYS

Johannes Glanz