Ett spel som knackar, en trupp som inte helt släppt sommarens transferäventyr och en boll som alltid är rund. Det är dags för en Europakväll som har alla chanser att vända trenden.

Handen på hjärtat så har inte Spurs rosat marknaden under inledningen av hösten. Poch har i alla år betonat vikten av gruppdynamik medan supportrarna skrikit om nyförvärv. Nu när spelarna ”äntligen” kommit in i laget så saknar vi alla den gruppdynamiken som fanns förra säsongen. Vi måste ta ett steg bakåt och faktiskt förstå var i bygget just denna trupp befinner sig. Vi vet alla hur lång tid det tog innan Sissoko och Moura kom in i laget och vi måste ge truppen syre. Men matcher ska också vinnas och det gäller att poängen tas under tiden truppen hittar ro.

Nu väntar Bayern hemma i London under tisdagskvällen och lättare uppgifter skulle man kunna ha, men det vore inte Europaspel om man inte möter de bästa. Bayern som startat Bundesliga storstilat utan förlust leder ligan och har hittat rätt i sin nysatsning i truppen och har 19:6 i målskillnad. Det är ett lag som fortsätter spela på samma sätt som innan med hög fart och satsning mot mål hela tiden. Med ett försvarsspel i Spurs som lämnat en del att önska gäller det att hitta en balans på mittfältet som hindrar deras uppspel tidigt i spelet.

Känslan är att Poch kan ställe upp med en typ av 4-3-3 formation med Winks, Sissoko och Ndombele på centrala mittfältet och en Eriksen, Kane och Son som delar på ansvaret högre upp. Jag skulle dock vilja se att Poch stramar åt med en mer tydlig 4-2-3-1 med Sissoko och Ndombele som sittande och en Eriksen framför. Det ger utrymme att ha en Moura från start som drar isär Tyskarna på ett helt annat sätt. Men med 2-2 ifrån Grekland tror jag att Poch säkrar mer än tidigare och det innebär ett låst mittfältsspel.

Aurer är (nog?) inte avstängd i Europa och Rose behöver känna att han tillåts ansvar även i dessa matcher.

Det är tidigt in i Europaspelet och lyckas laget ta en poäng mot favoriterna ska vi vara nöjda. Det gäller att skapa utrymme för senare matcher där matchen mot Olympiakos hemma troligtvis blir den avgörande för avancemang.

Jag och Poch är sällan överens om laguttagningen och det gör mig inget alls. Jag är stolt över att mitt favoritlag har den tränaren som han personifierar. Jag kan tycka att matchbytena börjar återspegla det som vi supportrar vill se men i mitt tycke kanske han har gett t ex Lamela något för mycket speltid utefter prestationerna. Det är dags att luta oss tillbaka i soffan igen och se de liljevita åter ta över Europa.

To Dare is To Do.

COYS
Johannes Glanz