Dagen efter just den dagen. Snön faller i Sverige men solen skiner över norra London och vintern känns plötsligt mindre jobbig. Tre dagar kvar till München men vi ska fortfarande njuta av dagen efter.

Detta är inte helt en hyllningstext efter en otroligt bra genomförd match igår. Det finns vissa saker som oroar mig. När matchen startade såg vi att Mourinho är konsekvent med att försöka skapa nytt liv i Dier på mittfältet bredvid Sissoko. Dier som blev misshandlad ordentligt för några matcher sedan behövde en bra match för att inte helt försvinna i mörkret och tyvärr tror jag att Mourinho börjar se vad jag ser, Dier är inte redo än.

Jag har sett matchen i repris när denna text skrivs (fulstream igår) och jag kan räkna till en bra brytning och en bra krossboll i första halvlek av Dier. I övrigt är det bolltapp och sena markeringar på defensiv bana.

Ska vi gå igenom första halvlek så är den offensivt helt underbar. Kane startar matchen med att skjuta igenom ljudvallen. Lucas tåar in en boll och Son spelar amerikans fotboll med hela Burnely när han kutar in en boll från eget straffområde. Det var ren klass ifrån Sydkoreanen. Handen mot hjärtat så var Burnley ruskigt svaga i matchen men de kunde också gjort ett par – tre mål när de stack upp för i luften är inte vårt försvar som det var för några säsonger sedan. Mycket markeringsmissar och dåliga nickar så 3-0 speglar inte matchbilden. Det skulle varit mer rättvist med 5-2 på tavlan med de ramträffar som båda lagen hade i första halvlek.

Andra halvleken startade ungefär som den första. Kane tar tag i taktpinnen och gör mål snabbt in i halvleken och dödar det lilla hopp som Burnley kan ha samlat på sig i pausen. Målet gör att intensiteten i matchen går ner något men Spurs fortsätter ändå att försöka skapa lägen, och släpper in Burnley i straffområdet lite för lätt med emellanåt. Det som är roligt att se i matchen är att Mourinho vill se krossbollarna som skadade våra motståndare för ett par säsonger sedan. Toby, Dier och Sissoko ser till att dra sönder Burnley några gånger med ett par riktigt bra krossbollar.

När man sitter och kollar mitten av andra halvlek när ett Mourinho-styrt lag leder med 4-0 brukar man vanligtvis se sidledpassar, vilande spelare och ett nöjt lag. Det som kommer bli spännande i framtiden är att detta lag är lika mycket Kane-styrt och där lägger man inte av med intensiteten. Kane går ner och möter bollar, spelar fram och visar Mourinho att ”såhär spelar vi”. Det ska bli intressant om Mourinho anpassar sig och sina byten till denna inställning.

I Övrigt var andra halvleks största behållning när Aron Lennon byttes in. Herregud vad jag saknar den spelaren och det är bara Lucas som lyckats visa något så när vad Lennon gjorde i den liljevita tröjan.

Sessengons inhopp ger mig mod för framtiden med. Hoppas skadan läkt och att Mourinho vågar spela honom. En klasspelare.

När Sissoko gör 5-0 brer man på ett leende att han får göra mål. Han springer och springer och gör sig förtjänt av att få lite uppmärksamhet. Ett värdigt avslut på en bra match av Spurs men Mourinho har lite att tänka på till på onsdag i Tyskland.

  • Vem ska egentligen spela bredvid Sissoko som sittande mittfältare? Dier ser svag ut, Winks är tydlig men begränsad. Ndombele är min favorit men spelar för mycket på gränsen för Mourinhos filosofi.
  • Försvarsspelet fungerade mot ett svagt Burnley men de visade sig sårbara och mot ett bättre lag så blir man straffad.
  • Mourinho går ut och säger att ungdomarna ska få spela mot München. Jag gillar tanken men risken är att laget inte får ut något om det matchas fel. Intressant och farligt.
  • Krossbollar, Kane långt ner i banan, löpningar av Son men det som behövs är en spelande mittfältare som avlastar dessa aktioner.

Hur som haver är detta dagen efter fyra dagar innan. Snön faller i Sverige men solen skiner i norra London. Framtiden ser lite mer liljevit ut än för några veckor sedan men bokslutet får visa detta. Vi vaknar upp som sexa i tabellen och har all anledning att titta uppåt, mer än neråt under december.

COYS

Johannes Glanz