Efter diverse blandade insatser senaste tiden så såg det ut som att omspelet mot Middlesbrough i FA-cupens tredje omgång (efter att första matchen slutat 1-1 på Riverside Stadium) skulle bli en stabil seger med flera Spurs-mål så slutade det hela i en halvnervös seger där hemmalaget under Mourinhos ledning nog borde ha stängt matchen helt tidigare.

Men – Låt oss inte hoppa för snabbt fram i denna genomgång av matchen mot två f.d Spurs-hjältars nuvarande lag, Middlesbrough, som leds av Robbie Keane och Jonathan Woodgate som båda har ett stort förflutet i klubben och nu leder ”Boro”.

Keane drog igång ungdomskarriären i Wolves och senare seniorkarriären där likaså innan han tog vägen till Spurs via Coventry, Inter och sedan Leeds innan han kritade på för Spurs år 2002 där han blev kvar till 2008. Under den sessionen i vår klubb hann anfallaren med nästan 200 framträdanden och gjorde 80 mål.

Efter det följde en säsong i Liverpool som blev ett misslyckande med endast 19 framträdande och fem mål innan han ”återvände hem” till Spurs.

Där skedde 41 framträdanden till och 11 mål ytterligare innan han 2010 påbörjade två omgångar av lån hos Celtic följt av West Ham. Därefter tog MLS över och han blev en ikon likt i Spurs i LA Galaxy där han spenderade över 5 år. 125 framträdanden och 83 mål, på det sedan ett kortare lån i Aston Villa följt av spel i Indien.

I dagsläget är han assisterande tränare i Middlesbrough samt Irländska landslaget.

Jonathan Woodgate då? Jo, för er som varit med ett tag runt kvarteret så känner alla igenom honom. Vem glömmer hans avgörande nick och mål mot Chelsea i Ligacupfinalen 2008 i förlängningen på Wembley? Magiskt minne!

Woodgate började sin bana som yngling i just Middlesbrough och sedan Leeds där även hans seniorkarriär tog fart innan han gick till Newcastle och sedan vidare till Real Madrid. Efter en tid i Spanien dock blev det lån hem till ’Boro’ som sedan blev en permanent övergång säsongen efteråt innan Spurs kom in i bilden 2008.

I Spurs blev det 49 framträdanden och 2 mål totalt innan han drog vidare 2011 till Stoke och sedan Middlesbrough igen från 2012 till 2016.

I Spurs blev Woodgate vice-kapten bakom just Keane under Harry Redknapps ledning. Woodgates karriär överlag var kantad av skador och åter skador men ändå i Spurs blev han en väldigt omtyckt spelare och klubben försökte aktivt under 2011 hitta en lösning där han skulle få ett ”pay-as-you-play”-kontrakt men det föll igenom. Sista framträdandet kom i den klassiska Champions League-matchen mot AC Milan när Corluka blev skadad.

Nog om Keano och Woodie.

Matchen då, kan vi säga att det var en uppryckning mot 1-1 matchen på Riverside i första mötet? Absolut.

Bygger vi på det positiva vi såg mot Liverpool? Ja, det kan man väl säga?

Mourinho ställde upp med Gazzaniga, Tanganga, Sanchez, Vertonghen (C), Sessegnon, Dier, Winks, Lo Celso, Eriksen, Lamela och Lucas.

Var vi nöjd med den elvan? Ja, herregud. Det måste vi ändå säga.

Tanganga igen, roterar in Sanchez och ut med Alderweireld som spelat frekvent. In med Vertonghen som började på bänken mot Liverpool. In med Sessegnon för Rose som spelade mot Liverpool. In med Lo Celso, ut med Son. Lamela in likaså. Argentinskt!

Och ja, det blev argentinskt direkt målprotokollet.

Matchen hinner knappt börja så gör Lo Celso 1-0 omgående.

Lo Celso hugger på att Boro inte vaknat och klantar sig i en rensning. Tack och bock samt väldigt välbehövligt!

Första FA-cupmatchen på vår nya arena och första FA-cupmålet likaså och såklart är det en argentinare som gör det. Såklart!

Ardiles, Villa, Lamela och Pochettino kanske likaså (?) godkänner.

10 minuter senare dock pressar Boro igång och Gazzaniga står för en riktigt fin räddning.

Det löser sig dock bra och vi glömmer det snabbt för bara 2-3 minuter senare är det dags för Argentina igen. Lamela vinner bollen åter för laget och sen springer han rakt igenom allt och alla tills han är i boxen och avslutar iskallt.

Elegant? Absolut. Såg vi det där komma på förhand? Absolut inte!

Drivet i Lamela vid detta mål och Lo Celsos insats likaså under hela matchen. Vi gillar argentinarna extra mycket denna match. Bra tryck!

2-0 och ingen fara alls på taket. Skönt!

Sen då? Knappt 20 minuter in i matchen. Spurs öser på med chanser och det sker lite överallt. Ena sekunden vill vi ha straff, nästa kommer Sessegnon i full fart.

Det händer mycket och det borde nog i ärlighetens namn varit lite mer skärpa i Spurs offensiv. 2-0 ledningen som kom rätt snabbt och tidigt kan nog vara boven här en aning också.

Lamela och Lucas borde också tillsammans ha satt 3-0 precis innan paus men Lucas missar precis utanför.

Halvtid kommer och det känns bra! 2-0 och överlägset spel även om Boro absolut inte är något b-lag så.

Spurs rundar av första halvlek med 75% bollinnehav.

Andra halvleks första största händelse är en frispark för Boro där Gazza briljerar. Bra uppställd mur och försöket är argentinaren med på direkt. Absolut ingen dålig frispark heller av motståndet.

Efter en timmes spel kliver Lucas av för Son. Lucas med en riktigt fin insats om man bortser från ett läge där han skulle passat Eriksen som kunnat göra 3-0.

Tanganga, imponerar åter igen. Springer sönder Boro vid flera situationer och ett läge han skapar missbedömer både Son och Lo Celso som borde varit mål.

Spurs har likt i första halvlek ingen brist på chanser att göra mål. Men, det vill sig inte.

Så i stället för Boro 2-1. Såklart.

Aningen frustrerande att vi alltid ska släppa in mål i varje match nu för tiden.

Dags för byte. Dele in för Dier.

Matchen slutar och 2-1 räcker väl för att säkra en biljett till fjärde rundan där Saints väntar på St.Mary’s den 25 januari.

I övrigt då?

  • Tanganga, vi gillar mycket. Ung, framåt, full fart, hungrig. Mourinho har med Tanganga gjort mer för akademispelare i Spurs än vad Pochettino gjorde senaste 12 månaderna? Inte en populär åsikt men så känns det. Välförtjänt Man of the Match!
  • Lucas, Lo Celso, Lamela – Vilken trio, ge mig mer!
  • Det är tjänstefel att inte starta Lo Celso. Han ska spela jämnt. Jämnt! Varje gång! Alltid.
  • Lamela skapar ALLTID åsikter och diskussion. Om han bara kunde hålla sig frisk och spela såhär med Lo Celso varje vecka så skulle tongångarna vara mer positiva överlag.