Vicarage Road, Hertfordshire, tidig lördag eftermiddag och strålande men kallt väder i mitten av Januari. Man kan inte klaga. Ett Watford på gång och som verkligen hittat formen och rest sig ur askan som vi nämnde inför mot ett Spurs som är ett aningen osäkert kort just nu överlag.

Mourinho ställde upp med Gazzaniga, Aurier, Alderweireld, Vertonghen, Tanganga, Winks, Lo Celso, Dele, Lamela, Son samt Lucas.

På bänken fanns: Vorm, Sanchez, Dier, Skipp, Gedson, Sessegnon, Eriksen

Otroligt skönt att se Vorm åter igen som vanligt på bänken bakom Gazzaniga. Holländaren skadade sig rätt illa kvickt efter sin återkomst oturligt nog.

Bänken i sig är rätt intressant då Sanchez och Dier återfinnes där tillsammans med talangen Oliver Skipp som vi inte sett så mycket av. Vilket kanske blir annorlunda snart med tanke på Tangangas framfart där han nu gjort sin tredje start i rad (Liverpool, Middlesbrough, Watford) där Liverpool var hans debut.

På det, nyförvärvet och lånet från Lissabon! Gedson Fernandes, direkt från Benfica in på Spurs bänk.

Utöver det Eriksen, omringad av rykten om en flytt till Serie A och Inter. På det ett utgående kontrakt som har slutdatum 30 juni 2020.

Även talangen Sessegnon som vi gärna hade sett från start om vi fått välja själva.

Watfords elva bestod i Foster, Masina, Cathcart, Dawson, Mariappa, Deulofeu, Capoue, Doucoure, Chalobah, Sarr, Deeney.

Inledningen av matchen då, jo, det var Spurs rakt igenom nästan. 10 första minuterna så är det vi som pressar på och ställer frågorna.

Men, nivån på våra avslut under dessa 10 minuter är riktigt svaga. Tanganga provar skott, Lamela och Lucas också. Men, det är inte bra nog och inte vasst nog.

Efter första anstormningen som är dessa 10 minuter så kommer Watford in i matchen mer och utan någon panik från inledningen alls egentligen.

Här sker Spurs första riktiga misstag i matchen där man bjuder in Watford och lättar lite på trycket. Att vi inte kan pressa sönder ett motstånd i 90 minuter, nä, det är orimligt. Men, att vi slår av så mycket efter 10 minuter och låter Watford verkligen komma in i matchen såhär. Det kanske inte var helt optimalt.

Värt att nämna likaså är att Tanganga spelar som vänsterback i denna elva, högerfotad vänsterback. För mycket begärt av en lovande talang? Absolut.

10 första minuterna, Spurs, 10 minuter som följer var mer mixat och jämnt.

Matchens första gula tar just Tanganga också efter en situation med Sarr.

Det är ingen brist på chanser och situationer som vi skapar men det blir aldrig någon riktig slutprodukt. Son, Lucas, Lo Celso. Fina episoder och gör en del bra saker till skillnad från Lamela som blandar och ger betydligt sämre. Vilket är tråkigt då han och Lo Celso kändes som en bra kombination mot ett lätt Middlesbrough i FA-cupen tidigare i veckan.

Den f.d Spurs-spelaren Étienne Capoue drar matchens andra gula kort efter Tanganga när han slår ihop med Lo Celso.

Man kan tänka sig att vi har många farliga chanser i första halvlek. Det stämmer, men är det riktigt nära så att det nästan borde blivit mål? Nä, det är det inte riktigt.

Pausvilan kommer och det är 0-0.

Det mest dramatiska som händer i första halvlek är egentligen med facit i hand att Lucas i en tidig situation i de inledande minuterna där en handssituation uppstår där Spurs önskar straff. Ingen VAR, ingen granskning.

En relativt pigg inledningen av andra med några halvchanser och sedan likadant för Watford. Harry Winks drar matchens tredje gula kort han och halva Tottenham och Watford ska bråka med Doucoure efter en duell mellan han och Winks. Alderweireld totalt rasande på allt och alla. Doucoure med gult kort likaså. VAR-granskningen tog inga ytterligare åtgärder.

En halvtimme in i andra halvlek och det är aldrig riktigt farligt. Det händer mycket åt båda håll men det är ingen som får någon riktigt klockren chans.

Men, sen efter 69 minuter totalt så blir det problem. Watford pressar på och avlossar i ett farligt läge, Jan Vertonghen och Harry Winks kastar sig för att täcka. Bollen tar på Vertonghens hand och det är en klar hands. Handen utsträckt och blockerar en bollbana som säkerligen skulle gått rakt mot mål där endast Gazzaniga var i vägen.

Reprisen säger sitt och det är straff.

Troy Deeney mot straffpunkten och argentinaren mellan stolparna.

Straffen i sig är inte bra men den är inte dålig. Deeney väljer att gå på kraft och det blir en kompromiss med placeringen, Gazzaniga går rätt ch blockerar skottet helt och trycker ut det till ett inkast, fortsatt 0-0.

Gult kort för Vertonghen för handen.

Mourinho agerar för att göra något som kan ge oss 3 poäng och roterar ut Dele för Eriksen.

Med 10 minuter kvar tar han ut Lo Celso och låter Gedson Fernandes presentera sig. Kul att nyförvärvet så här tidigt får komma in i sin Spurs-resa!

Sen sker det som knäcker en helt fullständigt. Det är passerat 90 minuter och Aurier får in en boll i Watfords straffområde, kaos uppstår och Lamela lyckas få iväg ett avslut på mål i boxen. Bollen räddas på linjen och ”Hawkeye” och VAR bekräftar att bollen inte är inne. Fattas någon enstaka millimeter.

Matchen slutar således 0-0.

Rättvist? Ja, det får man ändå säga. Varken Spurs eller Watford ägde matchen i sin helhet och ingen var närmare sett till chanserna som var.

Kul match? Nä, inte särskilt även om vi bortser från resultatet.

Hatten av till Gazzaniga som räddar oss helt.

Någon som stod ut i Spurs match? Nä, det var ingen som riktigt stod ut. Alla står för en okej men relativt ändå blek insats.

Här näst, Norwich på onsdag. Kämpa.