Scott Parker-derby kvällen till ära och känslan inför var mestadels? Jo, men. Nervöst? Skakigt? Oroligt? Fast att vi slog Burnley skrämmande lätt med 4-0 och hade 3-0 i paus så kändes Fulham på förhand lite läskigt.

Parker hade ju börjat få rätt på laget och truppen. Tagit poäng och lämnat det totala mörker som inledde denna säsong för den gamle Spurs-mittfältaren Parker och hans Fulham.

Matchen i sig dock?

Jo, tack! Bale, Kane, Son, Dele längst fram. Vi klagar inte på den fyran och vi bönar och ber till fotbollsgudarna där uppe att dessa fyra får spela ihop sig mer denna vår och hitta varandra naturligt. För, då, då kan det bli roligt.

Matchen specifikt dock?

Jo, Dele stör in en passning från Son till 1-0 i första halvlek. Räknas som ett självmål för Fulham men vi räknar det inofficiellt som ett Dele-mål, såklart.

Sen då, jo, en handboll på Fulham-spelare i Spurs straffområde räddar Spurs helt, för det blev 1-1 innan VAR dömde bort det p.g.a handboll.

Farligare än så blir det inte men det är inte en halvlek som var särskillt spännande i övrigt.

Andra halvlek då? Jo, Spurs får ju starta med en 1-0 ledning och det borde väl passa oss men rent krasst.

Det är 45 minuter plåga.

Vi vågar inte, backar hem, blir stillasittande och det är en tung andra halvlek.

Vi ska vara glada att Lloris höll nollan och räddade oss med både en, två och tre fantastiska räddningar.

Att vi stänger matchen med tre poäng och nollan intakt för Lloris är en rätt stor bedrift och jag måste lyfta på hatten för Scott Parker. Hans Fulham hänger nog kvar i Premier League denna säsong trots en tuff start och kommer stjäla poäng längre fram löpande.

Spurs laddar om inför Palace följt av Zagreb på besök!