Jag vet inte hur jag ska fira segern mot Wolves! På ett sätt så är det tre poäng och vi har börjat säsongens två första omgångar med vinst.

Samtidigt, så blir vi helt söndersprungna och nedpressade i våra skosulor av Wolves.

Men, ska vi gråta för det?

Absolut inte, folk jämför med Mourinho-dagarna där vi backade hem för mycket efter tidiga ledningsmål och fick sota efter det och jag kan lugna er speciellt!

Söndagens match mot Wolves var deras första riktiga hemmamatch med publik på plats sedan pandemin tog satte igång.

Precis som Manchester City blev överröstade av och tagna av stundens allvar när Tottenham Hotspur Stadium gungade för 7 dagar sedan så hamnade vi i samma situation i Wolverhampton när pressen tog till och Wolves försökte pressa och kriga sig åter in i matchen.

Detta efter att Dele blivit kapad av Wolves-målvakten 10 minuter in i matchen och orsakat en straff.

En straff som konstigt nog Son inte tog och som Dele tog själv. Vi som vet, vet att den som blir fälld i en straffsituation skall inte ta straffen. Men, det verkade både innan och efter samt under match att Son känns lätt skadad eller hade en känning.

Hur som helst, iskall straff av Dele, målvakten går till hans vänster, Dele slår ner i höger.

Spurs blandar och ger hela matchen i övrigt. Skipp, Reggie, Sanchez, Tanganga med fler blandar och ger så mycket att jag ena stunden står i mitt vardagsrum och applåderar vissa sekvenser för att i nästa göra mig hårlös nästan med misstag som påminner om att vi har väldigt många unga spelare.

Men, för er som vill påstå att detta var en Mourinho-match.

Kolla hur alla i laget krigar!

Dele kastar sig och täcker skott som en hockeyspelare i ett NHL-slutspel. Skipp tacklas och sliter och Reguilon ”Reggie” retar gallfeber på hela Wolves på tilläggstid när han springer för livet och slösar med Wolves sista minuter.

Tre poäng, ladda om för Europa och njut av 6 poäng av 6 möjliga!