Det började som en fin dans. Spurs lekte och hade kul. Ndombele ångar fram genom hela Wolves och sätter 1-0, Kane gör 2-0 via en magisk passning av Dele som öppnar upp hela Wolves försvar klockrent.
2-0, tidigt in i första halvlek. Nu kan vi stänga det här, va?
Glöm det.
Vi jobbar inte så. Men först, startelvan,
Gollini,
Tanganga, Romero, Sanchez, Davies,
Dele, Skipp, Ndombele
Lo Celso, Kane, Gil,
Spurs kunde, om man önskat och haft mer vilja punkterat hela matchen med ett 3-0 innan paus.
Men, man saktar ner lite innan paus och det straffar sig direkt.
Ndombele tappar sin roll helt defensivt i en hörna och Dendocker (planens bästa namn ändå?) får nicka in 1-2.
Wolves-fansen vaknar till efter en halvtimme av tillresta Spurs-fans härjat.
Andra halvlek kommer och Wolves kastar in vår nemesis: Traore. Mannen som sprang sönder oss här i Augusti i en svettig 1-0 seger för oss.
58 minuter spelade totalt, Podence, såklart, 2-2.
Frustration inom mig är hög. Fan, vi spelar ju bra i första halvlek och gör rätt för oss men saknar ”killer instinct” och vår game plan finns inte när vi har en bekväm 2-0 seger.
Nuno agerar direkt, här skall det bli svårt för Wolves och Spurs vill ta segern och undvika straffar som följer direkt vid fulltid vid oavgjort resultat som det är i Ligacupen nu och Lo Celso ut, Son in.
Dele ut sedan mot vår viking, Höjbjerg.
Neves skjuter i ribban. Paniken.
I sista sekund, Tanganga ut och Reguilon in.
Slut.
90+7, 2-2.
Straffar.
Lutade mer åt 3-2 för Wolves än 3-2 till Spurs i sista halvan av andra halvlek. Vändning, energi, hemmaplan. Gör skillnad när Spurs haft 2-0 och tappat in det.
Straffar då.
Jo, Sons sydkoreanska kompis i Wolves straff tar nästan Gollini men den är för stark och styrs in i mål.
Kane, stensäker, 1-1.
Moutinho, iskall, 2-1.
Reguilon, en ansats som känns 30 meter lång. Iskall, rakt upp i krysset. Imponerande. Bestämd, inhoppare PRECIS innan matchen tog slut och straffar skulle tas vid. Häftigt!
2-2.
Neves, som sköt i ribban och kunde bli hjälte på ordinarie tid tar sin straff och försöker lura Gollini och skall sen trycka upp den i högra hörnet skjuter över så högt att det inte ens kan påstås vara ett försök.
2-2.
Bryan Gil, vad i hela världen, killen hoppar fram i två stora steg i sin ansats och det ser konstigt ut. Så gör han en ”Reguilon” och bara drar upp den i krysset iskallt.
Spanska killar med mycket självförtroende, vilken grej!
Gils målgest: Passion, slår med näven i luften som en galning, fantastiska scener.
Dendocker upp till straffpunkten, räddas av Gollini.
Höjbjerg kan avgöra, räddas. Tveksam straff av Superdansken.
Coady sen därefter, skjuter i ribban och Wolves två missar mot Spurs en gör att Tottenham går vidare i cupen där Burnley borta väntar.
En stökig men ändå, segerrik kväll i Wolverhampton!
Sist men inte minst då,
- Bryan Gil är det finaste vi har talangmässigt, vilken spelare
- Ndombele på rätt humör är en magisk fotbollsspelare.
- Om Spurs kunde bara döda matcher vid ledning, vart skulle vi vara då?
Next stop, Arsenal.
Lämna en kommentar