Detta är ett öppet brev till de som styr svensk fotboll. Detta är en vädjan från gräsroten, från oss som det i många fall är så lätt att ta för givet. Vi ledare och eldsjälar som brinner för spelet fotboll och den kultur som den bringar med sig. Vi på gräsrotsnivå som nästan lever nere på fotbollsplanen endast för den saken att se våra ungdomar utöva sporten vi älskar allra mest.

Det här är ett ställningstagande från skribent Johannes Glanz och det är rent subjektivt. Även om redaktionen står bakom detta så är det ändå fortfarande subjektivt från författaren. Det är dags att fotbollen står bakom de värdegrunder som fotbollen står för. Framtiden är liljevit och god.

Men det slår mig också att de är så oerhört svårt för oss på denna nivå att få vår röst hörd, att synas och att någon ska ta våra åsikter på allvar. Vi ska gå via våra klubbar, men klubbarna vet knappt ens själva hur man kommer upp ur det stuprör som har skapats. Vi på gräsrotsnivå får ofta hyllningar men ingen frågar oss själva hur vi egentligen mår.

I veckan öppnades ett jättelikt hål i Europa som min generation och mina föräldrars generation aldrig kunnat föreställa sig. Ryssland går obarmhärtigt in i Ukraina och resten av världen står som kejsaren i hans nya kläder. Vi är helt avklädda och handfallna.

I decennier har vi kämpat för att hålla en distans mellan idrotten och politiken, blåögt sagt att de två inte håller ihop medan vi får se ett kommande VM i Qatar, OS i diktaturstater och en paraplyorganisation i FIFA som vänder ryggen emot oss som gör att fotbollen fortfarande är värd att kämpa för. Februari 2022 är då dessa två ska enas tillsammans för det som är värt att kämpa för. Det är dags nu för fotbollen att stå vid barrikaden och visa var vi står.

Det är här ni i Svenska fotbollsförbundet nu har ett val. Är fotbollen värd att kämpa för eller ska även den slukas av det krig som nu råder?

Hur ska jag kunna gå ner och träna de två fotbollslag jag just nu har? Hur ska jag berätta för mina 16-åringar som jag har 4 dagar i veckan eller till mina sexåringar som just nu bara älskar att sparka på en boll att det är krig i Europa? Hur ska jag förklara att det spelar ingen roll hur elak du är, du får fortfarande vara med och leka? Jag har varit fotbollstränare i 10 år trots min ringa ålder men dessa frågor är de svåraste jag någonsin fått. Om jag ska vara en stark ledare behöver jag sådana över mig också.

Att Sverige är ett relativt litet fotbollsland spelar absolut ingen roll för vi vet att fega ledare måste ha någon att följa i strömmen och just nu finns det gott om fega ledare runt om oss. Att Sverige ens överväger att spela mot Ryssland på neutral plan går emot allt det som vi på gräsrotsnivå håller på med. Vi sätter inte bara upp konor på planen utan vi pratar värdegrund med våra spelare. Vi försöker visa att fair play leder längst och att god karaktär lönar sig. Att sedan försöka förklara varför en krigsmakt som just nu våldför sig på en suverän stat fortfarande får vara med i fotbollsfamiljen går emot allt det fotbollen står för. Fotbollen måste nu ta ett ställningstagande i världspolitiken utan att backa ett steg

Valet är helt och hållet ert borta i huvudstaden men om ni sonderar terrängen runt om i Sverige om vad vi som lever för (inte på) fotbollen anser, så är ett VM i Qatar inte värt att jobba för om vi möter en motståndare som inte lever upp till de grundläggande värdegrunderna som krävs på en fotbollsplan. Antingen så bojkottar ett enat Sverige nästkommande matcher eller så kräver vi att Ryssland förblir uteslutna ur det roligaste som finns. Att se 3 mot 3, 5 mot 5, 7 mot 7, 9 mot 9 samt 11 mot 11 spelare jaga efter en boll.

När sedan lugnet infaller sig är det fotbollens sak att skapa brödraskap och systraskap igen mellan länderna och binda de gränserna som en gång fanns. Men vi måste först sätta de gränserna.

Valet är ert nu, vi på gräsrotsnivå har sagt vårt. Vi vet bara inte hur ni ska lyssna.

Jag hittade min väg, men alla gör det inte.

Johannes Glanz

Karlslund U16

Karlslund P015

Fotbollssupporter