Äntligen är Premier Leauge-fotbollen tillbaka igen efter ett landslagsuppehåll som känts som en evighet. Under föregående säsonger med ett Conte-styrt Tottenham har uppehållen ibland haft funktionen av ett hälsosamt avbrott, ett sätt att distansera sig från eländet, men nu skriker fotbollshjärnan efter att få se Ange’s Tottenham igen.

Minns ni vad som hände sist? Bortamatch mot Luton på Kenilworth Road. Richarlison missade en handful klara målchanser och verkar utvecklat en allergi mot att göra mål, Bissouma filmade till sig en utvisning, men Tottenham vann ändå efter mål av Micky Van de Ven, framspelad av Maddison på ett sätt han snart kan ta patent på. I samma spelomgång förlorade Manchester City mot Arsenal med ett uddamål vilket, som antagligen inte undgått någon, resulterat i att Tottenham just nu huserar i toppen av tabellen. Ni som är vidskepliga borde inte läsa vidare, alternativt genast ta i trä, kasta lite salt över axeln, eller spotta på en katt – vad man nu än gör för att hålla oturen borta. Poängen jag försöker komma till är att 39% av lagen som lett ligan efter omgång 8 har också vunnit ligan…

Låt oss komma ned på jorden igen. Det är självklart inte målsättningen för säsongen att lyfta pokalen efter 38 omgångar, men Postecoglous segertåg får en definitivt att drömma.

Nästa stopp för Tottenham är hemmamatchen mot Fulham. Motståndarna från sydvästra London har i sina tre senaste Premier League-matcher mäktat med ett kryss mot Crystal Palace, en förlust mot Chelsea, och nu senast en mer övertygande hemmavinst mot Sheffield United. I Fulham hittar vi bekantingen Vinicius Junior, som konkurrerar med Raul Jimenez om positionen som nummer 9. Utöver dessa två är det värt att notera Willian och Andreas Pereira som offensiva hot, samt Palhinha som en otroligt effektiv neutraliserande kraft på det defensiva mittfältet.

För Tottehams del saknas självklart Bissouma efter sin huvudlösa utvisning mot Luton senast. Utöver detta är Perisic, Solomon och Sessegnon skadade sen tidigare, och Bentancur har inlett fullskalig träning med förstalaget, men är inte redo för matchspel ännu. Vi fick även ett par små skräckmoment under landslagsuppehållet när både Son och Romero såg ut att vara i krämpor under deras respektive matcher. Postecoglou har sedan dess sagt att båda två är redo för spel, men det kan vara värt att hålla ett öga på Son som blivit sparsamt matchad under hela säsongen och som verkar dras med någon känning. I övrigt sägs Brennan Johnson vara tillbaka i träning och ska utvärderas innan match för att se om han är redo för spel. Värt att nämna är även att det florerat uppgifter om att Ange varit väldigt imponerad över Bryan Gil på träning, och jag tycker mig ha sett Spanjoren synas lite mer i Tottenhams kanaler än vanligt på senaste. Kan vara en överanalys, men jag tror inte vi ska bli förvånade om vi snart får se Bryan Gil göra några minuter på plan. Sist men inte minst verkar Giovani Lo Celso också vara tillbaka i träning efter sin skada.

Jag tror att Ange Postecoglou i detta fall tar det säkra före det osäkra och inte startar med Johnson eller Gil som precis kommit tillbaka från respektive skador. Istället lär Richarlison fortsätta från start på vänsterkanten och Son centralt. Höjbjerg lär med största sannolikhet vikariera för Bissouma på det defensiva mittfältet, och i övrigt tror jag att elvan är oförändrad.

Vicario – Udogie, Van de Ven, Romero, Porro – Höjbjerg, Sarr, Maddison – Richarlison, Son, Kulusevski

Jag känner mig hoppfull inför måndagens match. Fulham har släppt in fjärde mest mål i ligan hittills, och efter ett par sena avgörande mål från Tottenhams sida finns det en känsla av momentum och en tro på att segern kommer inom laget. Det ska även sägas att Tottenhams närmaste konkurrenter i tabellen har aningen kluriga matcher framför sig. Arsenal spelar mot Chelsea borta, City möter Brighton och Liverpool står inför ett Merseyside Derby mott Everton.

Vi håller tummarna för att Tottenham toppar tabellen även nästa omgång, säger jag med båda fötterna på jorden och med blygsamma förväntningar framöver, för visst kan det inte gå hela vägen?…eller?

COYS!

Axel Paulsson