Det var en serie av intriger, händelser och rykten under en längre tid.

Några timmar innan avsparken mellan Sunderland och Tottenham under söndagen meddelade Tottenham via sociala medier att man kommit överens med Emmanuel Adebayor att bryta kontraktet.

Med den bekräftelsen avslutades en av fotbollsvärldens mer bisarra spelarkarriärer inom en specifik klubb.

Emmanuel Adebayor anslöt till Tottenham på lån från Manchester City, en klassisk Harry Redknapp-värvning på något sätt kändes det som. Man hittar spelare och förmågor på alla möjliga sätt, håll och kanter.

Adebayor förknippades då mest med det faktum att han ofta gjorde mål på Tottenham – Oavsett om han bar Arsenals, Manchester City eller Real Madrids tröjor så hittade han alltid rätt.

Adebayors första säsong i Tottenham på lån från Manchester City slutade i 33 framträdanden, 17 mål. Imponerande.

Hans andra säsong i klubben, då under Villas-Boas och som en genuin Tottenham-spelare efter övergången från Manchester City slutade i 59 framträdanden och 18 mål.

Någonstans under André Villas-Boas försvinner Adebayor, hans speltid minskar stegvis och blir sedan obefintlig. Det är först när Villas-Boas lämnar klubben och Tim Sherwood kommer in som han återuppstår.

Honnören blir hans nya målgest. Tim Sherwood gör honnör tillbaks titt som tätt.

Pochettino tar över klubben – Adebayor får speltid. Men, det fungerar inte riktigt. Den där självsäkra, iskalla maskinen på topp är inte kvar. Han flyger hem till Togo. Det är problem med familjen. När de inte vill ha pengar av honom så sägs det vara problem med hälsa hos andra närstående, det pratas om förbannelser, juju. Det är på gränsen till komiskt hela tiden.

Pochettino försöker släta över allting men Adebayor och hans familjemedlemmar syns frekvent i media.

Samtidigt i Tottenham är läget tufft – Man har inlett starkt med segrar mot West Ham och Queen’s Park Rangers men har ett antal matcher som inte går rätt väg. Efter en kollision i omklädningsrummet blir Adebayor en av flera svarta får som kommer lämna Tottenham nästa sommar. Förtroendet är ifrågasatt och yngre spelare ifrågasätter engagemanget. Kaboul, Capoue, Adebayor med fler hamnar i en frysbox.

En frysbox som varade i stort sätt hela vägen fram till några timmar innan avsparken mellan Sunderland och Tottenham, en söndag i September.

I sociala medier, forum och artiklar har många beklagat sig, anklagat och framför allt sågat Adebayors beteende och agerande gällande sin situation i Tottenham.

Dock glömmer många alla stunder som Adebayor faktiskt gett oss en otrolig glädje.

En livsfarlig målmaskin som ibland kunde själv resa sig ur askan och bara leverera som ingen annan. Personligen minns jag framför allt matchen mot Chelsea under 2012/2013. Chelsea inledde starkt och gjorde 1-0 ganska omgående. Tottenham jagade poäng till den där klassiska fjärdeplatsen. Tottenham har dock inte viljan, farten eller precisionen att kvittera. Men, vem behöver att laget presterar när Adebayor är på rätt humör? Han får bollen på egen planhalva och ökar takten snabbt. Ut mot vänster, ner mot Chelseas straffområde, ett skott – Inte för hårt, inte för löst – Skottet blir perfekt, Cech har inte en chans, ingen försvarare hinner förstå. Skottet seglar över samtliga försvarare och över Cech och in i mål – Fansen hos både Chelsea och Tottenham har svårt att förstå vad som hänt. Men ack, vad vackert det var.

Matchen slutade inte bra men – Vilka kvaliteter han har den där Adebayor.

Vi önskar honom lycka till och hoppas hans karriär inte går helt förlorad efter denna session i Tottenham.

OBS. Det är oklart hur denna uppgörelse mellan Adebayor och Tottenham har skett. Flera påståenden och rykten nämner att man betalat ut Adebayor helt. Hans kontrakt löpte ut i juni 2016. Hans veckolön sägs vara 100, 000 £.

Dock som sagt – Det skall vara osagt. Någon form av kompensation lär ha skett på något sätt.