Någonstans i världen sitter en människa och ska se fotboll för första gången i sitt liv. Slumpen har gjort att matchen ska bli Qarabag mot Tottenham, mest för att personen i fråga har en vän som är Spursfan. De ser matchen tillsammans på den lokala sportbaren och Tottenhamsupportern talar i förväg upp matchen och främst Tottenham som mycket sevärd baserad på tidigare insatser.

Första halvlek är våldsamt tråkig att bevittna. Vertonghen är den spelare som minst av alla vill kicka boll och nio av tio passningar från belgarens vänsterfot går fem meter åt höger till nästa belgare. Framåt är det annars ganska piggt och piggast av dem alla är Alli som stressar försvaret gång på gång. Annars stannar bollen mestadels i försvaret. Det är tre lag på planen; Qarabag, Tottenhams försvar och Tottenhams anfall. Så känns det i första halvlek.

Hemmalaget är inte bra utan ser bara till att avståndet mellan spelarna är kort och försvårar därför för Spurs anfallsspelare. Däremot har man ingen offensiv press att tala om och det finns ingen som helst anledning till oro eftersom de få chanser Qarabag nästan får till ser löjligt tama ut. Om vi bara kommer upp i hälften av vad vi visade mot West Ham senast vinner vi den här matchen i andra halvlek. Problemet är bara att vi i första är långt ifrån ens hälften. Spelarna är helt klart ofokuserade på denna match och har istället tankarna på Chelsea.

Andra halvlek sätter igång och liknar inte den första utan är exakt densamma. Lågt tempo, oinspirerat spel och smärtsamt tråkigt. Vertonghen slår något färre passningar till Toby, Alli fortsätter pressa försvaret med den äran och Qarabag lyckas nästan komma till målchanser. Den enda skillnaden är att hemmalaget vässat till sig något framåt och lyckas testa Lloris ett fåtal gånger.

I matchminut 78 får Tottenham en hörna som Eriksen tar. Han skickar in den hårt mot första stolpen och Son lägger den mot mål. Kane får knappt arbeta för att nå före Qarabags målvakt med pannan och pilla in den för 0-1. Halvleken fortsätter annars i samma stil som den första. Trist, trögt, tempolöst. Sen ljuder slutsignalen.

Någonstans i världen sitter en människa och lovar sig själv och sin vän att detta var den första och sista match denne någonsin skulle bevittna. Det här var exakt så tråkigt som alla hade sagt.

Själv sitter jag och njuter. Vilken uppvisning! Pochettino startade med starkast möjliga lag. Han vilade de uppenbara posterna, ytterbackarna som löper kopiöst varje match och Dembele som har dålig kondis. Annars var uppställningen som för att visa att vi tar Europa League på riktigt.

Jag tror mig veta vad Pochettino sagt till sina mannar inför och under denna match. Och det säger emot vad många vill tro om sporten fotboll. Jag spelar själv på en moderat nivå och har fått lära mig att inställning slår kvalitet men Poch motbevisar mig. Inte för att Qarabag på något sätt visar att de vill vinna den här matchen, utan för att Tottenham har total kontroll matchen igenom. Spelarna har helt enkelt blivit tillsagda att ta det lugnt, hålla i bollen och kontrollera matchen. Han har sagt att ett oavgjort resultat inte är hästskit och han har, främst av allt, påmint spelarna om matchen mot Chelsea.

Kvaliteten som Tottenham besitter ska helt enkelt vara nog för att slå ett sämre lag som Qarabag. I den här matchen är det så. Spelarna tar ut sig som de skulle göra under ett vanligt träningspass, med undantag för Alli som jagar frenetiskt matchen genom, och kommer därmed pigga till söndag. En vinst idag var en bonus och vi är klara för avancemang(!) genom att spela halvdant.

Ett Tottenham på halvfart ger följande betyg:

Lloris – 7 – Gör ett fåtal kvalitativa räddningar men testas sällan.

Trippier – 6 – Inledningsvis osäker men spottar upp sig.

Alderweireld – 7 – Följsam när inte Trippier är det och har ett par fina uppspel.

Vertonghen – 6 – Onödigt ineffektiv stora delar av matchen, men ändå säker.

Davies – 6 – Hittar inte riktigt sin plats idag.

Mason – 6 – Har han gått samma skjutskola som Townsend?

Dier – 6 – Lunkar mer än vanligt. Faller ofta för djupt utan anledning.

Son – 7 – Visar mer och mer spelförståelse med övriga anfallare.

Alli – 8 – Jobbar ensam till sig chanser. Kvalitetsspelare.

Eriksen – 7 – Gör det han ska.

Kane – 7 – Gör även han det han ska.

Avbytare:

Carroll – 6 – Framtida toppspelare

Clinton – 7 – Visar att han vill spela och gjorde det stundtals svårt för försvaret.

Onomah – Spelade inte tillräckligt för ett betyg.

Bonus:

Pochettino – 10 – Visar för alla, både spelare och fans, att han tar EL på riktigt, samtidigt som PL är det viktigaste målet. Hands up!

 

Skrivet av: Niclas Mahlm