Den här matchrapporten är ingen vanlig matchrapport.

Det här är historien om Lamela. Erik, Lamela.

Erik föddes i Argentinas huvudstad, Buenos Aires, våren 1992. När Erik var sju år gammal och han likt andra barn spelade fotboll, gick i skolan, lekte och gjorde allt som hör till att vara 7 år gammal så blev hans familj erbjuden en större summa pengar, boende för hela familjen och arbete till Eriks föräldrar.

Vem var det som erbjöd allt detta? Barcelona F.C. Den legendariska fotbollsklubben med sin mytomspunna ungdomsakademi såg att Erik hade talang.

Det blev dock ingen flytt till Spanien för Erik och hans familj. Hans karriär fortsatte i River Plate och deras akademi där han blev något av en kändis efter en absurd mängd mål. 2009 gjorde han sitt första framträdande i klubbens seniorlag och han skapade ett rykte om sig. Fartfylld, teknisk och en otrolig arsenal av dribblingar.

Det blev totalt 36 framträdanden i River Plate och fyra mål innan Serie A-klubben Roma knackade på dörren under 2011. 12 miljoner €. 62 framträdanden och 19 mål senare var han längre inte ett prospekt utan en given talang att räkna med inför framtiden. Fartfylld, teknisk och fantastiska dribblingar.

I en annan del av Europa hade Tottenham sålt sin världsstjärna till Real Madrid, bakom ratten satt Daniel Levy, André Villas-Boas och Franco Baldini med närmare 100 miljoner € att investera. Erik Lamela från Buenos Aires blev en av många investeringar under sommaren 2013.

Resten är historia. Lamela hade en otroligt lång uppstartsperiod i Tottenham. Det blev lite med speltid under Villas-Boas, för att därefter försvinna helt under Tim Sherwoods ledning. Det skulle krävas en argentinare för att få fart på hans karriär i Norra London. Mauricio Pochettinos filosofi och tankesätt förändrade Tottenham förra säsongen och på köpet väckte han Erik Lamela.

– Det kommer komma en dag där jag kommer göra all skillnad. 

Erik Lamela, 2013.

Den dagen blev den 10 december, 2015. Tottenham möter AS Monaco i gruppspelets sista omgång. Matchen kan avgöra om Tottenham slutar som etta eller tvåa i sin grupp samtidigt som det för Monaco avgör om klubben har någon chans alls till slutspel eller inte, beroende på hur det går för Anderlecht mot besökande Qarabag.

Det blev inget slutspel för Monaco.

Orsaken? Erik Lamela.

Pochettino ställde upp en otroligt elegant roterad och alternativ startelva. Väl medveten om risken för slitage, skador och trötthet inför december och januaris intensiva spelschema.

Lloris, Trippier, Alderweireld, Wimmer, Davies, Dier, Carroll, Onomah, Clinton, Lamela, Son.

Matchen hann knappt börja innan Lamela gjorde sitt avtryck på hela tillställningen. Hög intensitet, fartfyllt och farligt direkt från hela Tottenham. Davies på vänsterkanten, snett inåt bakåt, Lamela, iskallt med första kontakten, bortre hörnet, 1-0.

Pressen fortsatte från Tottenham, Son, Clinton, Alderweireld, samtliga framåt konstant. Lamela kommer fri, förvaret hänger inte med och han skjuter, 2-0. Målvakten är på den men kan inte stå emot. Det dröjer inte allt för länge och Lamela får ett bra skottläge, han drar till den, 3-0.

Ett riktigt, äkta hattrick.

Första halvlek är en enda lång fest av Tottenham-anfall, det är Clinton, Son, Alderweireld, Lamela, Onomah med mer där till överallt.

Monaco ger nästan upp i ren frustration. Flera lägen kunde blivit mål om kommunikationen varit lite bättre i Tottenhams offensiv i vissa lägen.

I andra halvlek är det samma sak – Monacos försvar har utmaningar och varje gång Tottenham har bollen i offensiva lägen blir det nästan direkt farligt. Onomah är nära att göra mål, Son är nära hela tiden att göra mål och har även ett mål bortdömt offside i första halvlek.

Monaco får ett tröstmål halvvägs in i andra halvlek i form av El Shaarawy. Vackert var det också. Något naivt av Tottenhams försvar när han får chans i precis den position där han är känd för att kunna skapa otroliga skott.

Son gör inget mål men står för två assister till Lamela. Clinton är nära mål nästan lika ofta som Son hela matchen. Onomah likaså.

Carroll är relativt osynlig i stora delar av matchen men presenterar sig i den 77:e minuten och gör mål. Vilken kväll!

Pricken över i hade varit nu om Onomah hade gjort ett mål också. Tottenham, framtidsmaskinen.

Spelarbyten,

  • Dier utbytt i första halvlek, skadad. Bentaleb in och första inhoppet efter sin skada. Oklart hur allvarligt.
  • Chadli åter på plan i andra halvlek efter sin skada, ersatte Lamela.
  • Alli fick 12 minuter i slutskedet av matchen, ersatte Clinton som gjorde sin bästa match i Tottenham.

Minns ni förresten Joao Moutinho som Villas-Boas och Levy jagade en sommar? Han fick spela första halvlek för Monaco för att därefter bli utbytt efter en tveksam insats.

Monaco tappar allt självförtroende som fanns kvar när Carroll skickade in Tottenhams fjärde mål.

Summering,

En fantastisk match av Tottenham. Man vågar och riskerar framåt och det handlar om mottot, att våga är att göra. Samtidigt som man vågar offensivt så vågar man även rotera mycket och ändå behålla sin offensiva kraft framåt samt sin defensiv. På det får Carroll, Onomah med fler spelare värdefull speltid och självförtroende.

Betyg, 

Lloris, 8 – Stabil och säker som alltid, inte direkt pressad av Monaco. Ett insläppt som inte var hans fel.

Trippier, 6 – Inte direkt satt under press men stabil i sina individuella insatser.

Alderweireld, 8 – Han grundlurar Monacos mittfält i omgångar från sin försvarsposition. Fantastisk!

Wimmer, 7 – Var det en österrikisk Vertonghen? Nästan så.

Davies, 8 – Stilig assist och en klart väl godkänd insats i övrigt.

Carroll, 7 – Osynlig i omgångar, likt Dier, sliter i det dolda. Målskytt också!

Onomah, 8 – Stark insats, vilket besked till både lag och fans. Väldigt nära mål i flera omgångar.

Clinton, 9 – Om Onomah hade en bra match så hade Clinton ännu en bättre match. Fart, passningar och nära mål.

Lamela, 10 – Ett äkta hattrick och en fantastisk insats utöver det. Hatten av.

Son, 8 – Firma Onomah/Son/Lamela/Clinton var otroligt att se. Son med två assists och ett bortdömt mål. Wow.

Pochettino, 10 – Roterar startelvan väldigt mycket men behåller ändå offensiv och defensiv skärpa samtidigt som han ger Bentaleb och Chadli speltid efter skador och yngre förmågor som Carroll och Onomah får värdefull speltid och erfarenhet.

Inhopp, 

Bentaleb, 7 – Inledde något osäkert men växte in snabbt i rollen och gjorde en bra insats!

Chadli, 6 – Lite väl osynlig efter sin skada men klart delaktig.

Alli, 6 – Fick aldrig chansen att briljera under sin knappa kvart på planen.

Grupp J, we are Super Tottenham, Super Tottenham, from the Lane. 

Fortress Europa, here we come!