Två bortavinster, en mot Colchester och en mot Norwich. De senaste dagarna har varit bra, dagar som visat att vi är på väg uppåt i en fruktansvärt jämn tabell. Arsenal och Manchester City tappar poäng åt höger och vänster samtidigt som andra utmanare om fjärdeplatsen som Chelsea, Liverpool och Everton inte får ihop poäng. Chelsea har fått ett visst lyft i och med tränarbytet, men ligger samtidigt alldeles för många poäng bakom för att på riktigt kunna utmana. Liverpool å sin sida är ett lag med en väldigt hög högstanivå – men lägstanivån är på tok för låg. Skalper följs upp av bottennapp och laget är djupt skadedrabbat – Kolo Touré har blivit ordinarie i mittlåset, någon som man nog inte hade hoppats på inför säsongen.

 

Everton och Roberto Martínez har ett fruktansvärt spännande lag med spelare som Romelu Lukaku, John Stones och Ross Barkley för att bara nämna ett par – men den där förmågan att stänga matcher finns inte. Rutinen är inte särskilt utbredd i truppen och alldeles för många ledningar har slutat i kryss och alldeles för många kryss har inte blivit till segrar. Rutin är dock något som kommer till slut och jag tror att Everton blir att frukta de närmsta säsongerna, förutsatt att de får behålla sina guldklimpar.

 

Med detta sagt ligger vi i ett väldigt bra läge för att slå oss in i toppskiktet för gott. Topplagen blir sämre samtidigt som vi bara växer och växer. Vi kommer precis rätt i tiden med andra ord. Vi har det yngsta laget i hela Premier League, ett taktiskt geni till tränare och en ny arena på gång. Vi har en Harry Kane som redan vid 22 års ålder håller högsta världsklass, vi har potentiellt Englands nästa storstjärna i Dele Alli. Vi sitter i en väldigt säker båt som bara har en kurs. Vi styr mot sydost – ut mot övriga Europa.

Just Dele Alli skulle jag vilja gå in på närmare. Ni kanske undrar vad mer behöver sägas, vi vet väl alla han har potential att gå långt?

 

Vi har sett många engelska spelare genom åren som spåtts en lysande framtid. Jack Wilshere, Theo Walcott och om vi går tillbaka längre i tiden även Paul Gascoigne. Unga spelare som dominerat men som sedan inte klarat sig från långtidsskador (Wilshere och Walcott), eller som inte klarat pressen (Gascoigne). Exemplen är många, men jag tycker mig inte se några sådana tendenser hos Dele Alli. Han kombinerar sin otroligt mogna spelstil med ungdomlig hunger och outtröttliga ben. Med en enastående näsa för mål och en spelförståelse utöver det vanliga har han precis allt som krävs för att lyckas. Att Mauricio Pochettino är rätt tränare för att hantera denna guldklimp tvivlar jag inte en sekund på. Hans “track-record” när det gäller att utveckla unga spelare är fenomenalt – under sin tid i Southampton där han bland annat fick Luke Shaw och Adam Lallana att ta nästa steg mot den absoluta toppen.

 

Sådana här chanser kommer inte ofta. Vår trupp, kombinationen mellan ungdomlig hunger och rutinerad ålderdom är precis vad som krävs – och vi har rätt tränare att ta hand om den. Om vi klarar Champions League-spel i år innebär det att dragningskraften till oss blir större och en ny arena innebär större intäkter och större möjligheter. Vi har verkligen en gyllene chans att förverkliga drömmen om att kvalificera oss som ett toppfyra-lag i England. Låt oss inte kasta bort den.

Skrivet av Cesar Fältskär