Beskrivningen av hur det känns att hålla på Tottenham har alltid för mig på något sätt inneburit att kastas mellan hopp och frustration, där man hela tiden blir teasad om stordåd för att senare få ballongen av förhoppning punkterad av motgångens vassa nål. Och idag var inget undantag.

En fantastisk inramning på White Hart Lane vaggade ut spelarna på planen inför vad på förhand beskrivits som ett av de största derbyna i modern tid. Uppladdningen inför de här matcherna har på förhand alltid varit ångestladdade för mig och idag var inget undantag. Men. Inför det här derbyt har Tottenham haft en stark form och hemma på White Hart Lane har det blivit tryggt att spela. Känslan av att det här skulle bli något speciellt var påtaglig.

Och vilken galen match det blev.

Efter trettio inledande minuter där Tottenham visat hunger, aggressivitet och vilja i en inledning med vansinnigt högt matchtempo, där Lamela testat Ospina ordentligt med ett jätteläge, så kom det första slaget i magen. 0-1, där Ramsey turligt fick med sig bollen och lyckades klacka in matchens första mål bakom Lloris. Luften ur i TV-soffan. Kalldusch.

Med underläge i halvlek kunde vi konstatera att matchbilden helt och hållet låg i enlighet med Wengers planer. Lågt sittande och kontringar var planer vilket bitvis ställde Spurs. Att välja Welbeck framför Giroud visade sig passa taktiken bra, då Welbecks ständiga löpande skapade möjligheter för Arsenal att trycka på framåt. Det tighta innermittfältet med Elneny och Coquelin satt där för att hålla Dele Alli som var tänkt spelnyckel i fickan.

Så kommer då vittringen ingen. Efter ett par tysta inledande minuter av andra halvlek så får Francis Coquelin sitt andra gula kort. Genast börjar bergochdalbanan att bli njutbar igen. Och så njutbar den blev. Efter att Harry Kane skjutit sönder David Ospinas inälvor, där bollen var ett Özil-öga från att innebära kvittering, så vinner Lamela en stark närkamp i straffområdet och Toby Alderweireld kan dundra in 1-1.

Kort därefter, ur ingenting, springer Alli framför Mertesacker nära hörnstolpen och klackar fram bollen till Harry Kane som gör som en äkta målskytt ska och placeras vackert in bollen till 2-1 bakom en förbluffad Ospina.

Den här gången, som ett par andra gånger den här säsongen, så börjar jag tro att det är läge att definiera om vad det faktiskt innebär att hålla på Spurs. Håller vi på att vinna ligan? Har vi lagt lillebror bakom oss för en gång skull?

Men nej. Den här gången får jag inte anledning att definiera om mitt supporterskap. Motgångens vassa nål sticker hål på förhoppningens ballong när Sanchez placerar in 2-2. Sanchez som varit helt osynlig matchen igenom.

Jag kan konstatera att det är två tappade poäng. Det grämer mig att Arsenal säkert ser på saken på samma vis.

Lloris – 6 – jag tycker Lloris har börjat att se lite darrig ut i uppspelsfaser och frågan är om han kunde gjort bättre ifrån sig på kvitteringsmålet?

Walker – 7 – Pigg insats, höll Arsenals vänsterkant iskall.
Wimmer – 7 – Ett par misstag i första drar ned betyget en aning, men avgörande tacklingen på Ramseys friläge i slutet är inget annat än Ledley King-klass.
Alderweireld – 8- Riktigt stabil idag och fyfan vilket skönt mål.
Rose – 7- Såg farlig ut framåt och rutinerad ut bakåt men blev trött ju mer matchen led och troligtvis därför han även blev utbytt.

Dembélé – 7 – Vilken gigant han kan vara ibland på innermittfältet, helt omöjlig att ta bollen av och helt vansinnigt bra på att transportera boll. Försvann helt ur matchen i andra halvlek vilket drar ned betyget.
Dier – 6 – Ett par okoncentrerade insatser bakåt och ack så nära att bli utvisad. Handen på hjärtat borde det varit två gula idag.

Lamela – 8 – Imponerad av Lamela idag, som visade en omättad hunger, bollvinnarvilja och dök upp lite här och var på rätt ställen framåt.
Eriksen – 7- Ständigt spelbar men lite för anonym idag.
Alli – 7 – Åh, så nära det var att han fick göra en repris på det där drömmålet mot Crystal Palace.

Kane – 8 – ett hot matchen igenom. Helt klart vår bästa spelare idag. Fantastiskt avslut till 2-1.

Inhoppare:
Davies, Son och Mason. Ingen påverkade matchen nämnvärt då de alla byttes in när Arsenal börjat få upp hoppet igen.

Skrivet av Robin D