Manchester United. Även om klubbens namn inte inger samma respekt som under Sir Alex Fergusons tid så lämnar orden eftertryck hos varje insatt fotbollsföljare. Manchester United. Alltjämt en av de största, rikaste och mest följda klubbarna i världen. Men dagens United är långt från den upplaga som dominerade på 90- och 00-talet.

Säsongen 12/13 blir Fergusons sista i karriären. Han leder United till ännu en ligaseger och gör det med ett sällan skådat felbalanserat lag. Stommen i truppen är ålderstigen och de unga spelarna som ska fylla på är för orutinerade. Giggs och Scholes utgör fortfarande viktiga pjäser på 38 respektive 37 år. Man vinner ligan överlägset, elva poäng före lokalrivalen City och man gör det på ångorna från forna tider. Man vinner ligan på grund av Sir Alex Ferguson.

Till sommaren 2013 presenteras David Moyes som världsklubbens nya härförare. Fotbollskännare världen över såg de stora brister som truppen numera bestod av och väntade spänt på hur nykomlingen skulle modellera sitt nya lag. Och trots att laget behövde en grundlig renovering stannade inköpen vid Mata och Fellaini.

Moyes fick gå i april 2014, men efterträdare Giggs kunde inte krama ur mer än en historiskt usel sjundeplacering. En era var definitivt över. Fullblodsgalningen van Gaal tog över till sommaren samma år men lyckades inte heller han under sina två säsonger återskapa klubben till den vinnarmaskin den en gång varit.

När José Mourinho presenterades som manager i somras gjorde han det efter flera års ständiga rykten och förhoppningar hos fansen. Han sågs av många som den enda som kunde blåsa nytt liv i laget och den som bäst kunde fylla Fergusons skor. Han försågs dessutom med en löjligt stor summa pengar att forma sitt lag med och när värvningarna började trilla in såg det skräckinjagande ut. Paul Pogba, Henrikh Mkhitaryan, Eric Bailly och inte minst Zlatan. Sammanlagt värde på närmare två miljarder svenska kronor.

Mourinho är dock inte den knivskarpa taktiker han en gång varit och han lämnade Chelsea för ett år sedan i vanära sedan han tappat spelarnas förtroende. Faktum är att han redan i Real Madrid kom på kant med flera spelare och ifrågasattes starkt. Tendenser som fortsätter även i dagens United. Många var spelarna som direkt ratades av José. Bland dem dyrt inköpte Mkhitaryan, som jag själv anser vara en av världens bästa i sin position. Sett utifrån kan Mourinhos metoder närmast likna mobbing.

Stämningen i truppen syns också i spelet och resultaten. Det hackar och knackar på planen. Stundtals är det otroligt vackert att se Pogba, Zlatan och Mata hitta omöjliga spelkombinationer, men ofta är det trögt och långsamt. Sterilt. Rooney är en medelmåttig spelare när han inte spelar med den motivation han tappade i och med att Ferguson försvann, en miljard kronor i Pogba har inte alls levt upp till prislappen men störst av alla problem är det som utgör backlinjen.

Mourinho har övergett den del av spelet som alltid varit hans signum, försvaret. Manchester United anno 2016 är i stort behov av stabilitet framför De Gea. Smalling är en mycket kompetent försvarare, men runt honom är valmöjligheterna begränsade. Rojo, Blind och Jones är helt enkelt under par och kanske helst av allt ska spela på en annan position. Bailly är lovande men ofärdig. På kanterna har han laborerat med Valencia, som inte är helt oäven på positionen och märkbart felplacerade Ashley Young till höger samt Blind, Darmian och Shaw på vänstern. Man saknar dessutom en naturlig defensiv mittfältare framför mittbackarna eftersom Carrick, Schweinsteiger och Schneiderlin prioriterats bort och Ander Herrera inte håller måttet defensivt. Detta sammanlagt gör att Uniteds försvar stundtals är märkbart enkelt att penetrera. Speciellt när det kommer till omställningar.

Formmässigt i övrigt ser det inte mycket ljusare ut. Senaste vinsten i ligan kom mot hopplösa Swansea för en dryg månad sedan men senaste vinsten på Old Trafford var i slutet av september. Man ligger på en sjätte plats, sex poäng bakom Spurs, vilket gör söndagens match till något av en måstematch för hemmalaget.

Tottenham å sin sida har inte heller rosat marknaden poängmässigt på sistone. Visserligen kommer vi från två starka vinster och åtta mål på två matcher men faktum är att inte heller vi vunnit en match på bortaplan i ligan sedan Middlesbrough 24/9. Ben Davies ska enligt rapporterna vara tillgänglig medan Lamela och Janssen fortfarande saknas. Viktigast är dock återkomsten av Alderweireld, även om han kanske inte håller för 90 min.

Nytt mod verkar dock ha infunnit sig och om man ska tala om en tidigare formsvacka berodde den på avsaknad av mål framåt och den delen har vi motbevisat den senaste veckan. Lite flyt kan vara allt som krävs i en sådan situation. Med tillgänglig trupp tror jag att följande lag startar på Old Trafford imorgon:

Lloris

Walker – Alderweireld – Vertonghen – Rose

Dier – Wanyama

Eriksen – Alli – Son

Kane

Jag tror man respekterar Uniteds offensiva kvaliteter och vill säkra upp bakåt. Toby är den som kan matcha Zlatan bäst och Dier kommer ligga som ett sugmärke på Pogba. Wanyamas roll blir att tugga sönder speluppbyggnaden. Son och Alli i en fri roll kommer vara viktiga med löpningar bakom hemmalagets tröga försvar som dessutom saknar Smalling imorgon.

Manchester United har spelat 1-1 de senaste tre matcherna, men den sviten tar slut mot Spurs. Slutresultatet blir 1-2.

Matchen spelas imorgon söndag kl 15:15 och sänds i Viasat Premium

Skrivet av Niclas Mahlm