13 matcher på rad, helt obesegrade. 10 segrar på raken. Senaste förlusten? September. Chelseas sensommar, höst och inledning på vintern har varit nästan perfekt. Vem skulle orka slå Chelsea och stoppa deras ryck i toppen av Premier League? Svaret blev Mauricio Pochettino och Tottenham Hotspur.

Både Conte och Pochettino ställde upp med 3-5-2, där Alderweireld, Dier och Vertonghen bildade försvaret framför Lloris samtidigt som Walker och Rose flyttade längre upp i mittfältet. En intressant uppställning som passade Spurs bra på förhand om man utgår från Rose och Walker, tydliga offensiva egenskaper som gynnar laget men kan samtidigt göra det defensiva jobbet och förstärka defensiven vid behov och då bilda en fembackslinje.

På mittfältet utöver Rose och Walker anslöt Dembele och Wanyama, framför dessa tunga pjäser fanns Eriksen och Alli med Kane längst fram.

En intressant startelva och på förhand kändes det rätt – Att spela något annat mot Conte som föredragit 3-5-2 i stora drag under säsongen kändes riskabelt.

Första halvlek startade Tottenham väldigt starkt – Man skapar inte allt för mycket avslut, men man styr matchen och spelet bättre och mer än Chelsea. Det enda riskmomentet som uppstår är det faktum att Wanyama får ett tidigt gult kort. Inte ovanligt i sig men av erfarenhet vet vi att matcher mot Chelsea kan bli mer intensiva i senare skede och där är gula kort inte bra att ha med sig. Ett annat farligt moment som skedde i första halvlek var när Hazard får en fantastisk passning som lurar vår backlinje, avslutet från belgaren dock var ingen fara och Lloris hade full kontroll.

När första halvlek börjar lida mot sitt slut så är intrycket att Spurs gör en mycket bra halvlek – Man är piggare och hungrigare än Chelsea, men det är väldigt jämnt. Det är en stor duell på mittfältet mellan Firma Dembele & Wanyama och deras motparter i Chelsea. En duell där Wanyama ständigt dominerar.

Nästan det sista som sker i första halvlek är dock det viktigaste – Inlägg i Chelseas box, dålig markering av Alli som är säkerheten själv, 1-0 till Spurs. Hur glödhet är inte den unge engelsmannen? Fantastiskt avslut på första halvlek.

Andra halvlek börjar som första halvlek avslutades – Spurs är lite skarpare, lite säkrare, lite bättre. Men, det är otroligt jämnt. Chelsea krigar och försöker hela tiden och det är ingen vila för Spurs när Chelsea har bollen.

Sen händer det igen – Eriksen, inlägg från höger, dålig markering på Alli igen som har helt rätt position, 2-0.

White Hart Lane exploderar åter igen.

Chelsea tar in Willian, Fabregas, Batshuyayi under andra halvan av andra halvlek. Spelet blir inte sämre, spelet blir inte bättre för rivalerna. Man skapar chanser och Spurs får slita för att hålla ihop. Men, Alderweireld, Vertonghen och Dier säkrar läget med viss hjälp.

Matchen slutar 2-0 till Spurs – Säsongens längsta andra halvlek är ett faktum. Men, vad roligt det var. Vilken match.

Spurs gör sin bästa match sedan vinsten mot Manchester City tidigare i höst och det kändes verkligen som att hela truppen var redo för uppgiften och gjorde allt rätt från första sekund.

Vem var bäst på plan? Dele Alli, tvåmålsskytt, en klar kandidat så klart. Men, vi måste prata om Victor Wanyama. Han och Dembele, vilka krigare på mittfältet. Wanyama var överallt på mittfältet och det kändes ett tag som han gjorde precis vad han ville med bollen. Rose och Walker, som alltid nu för tiden måste nämnas också. Eriksen hade en av sina bästa matcher också. Som sagt, hela laget var på topp idag.

Några överraskningar? Harry Winks! Kommer inte i mitten av andra halvlek och ersätter Dembele och han gör det som om det vore vilken match som helst. Delaktig i spelet på mittfältet och gjorde ett viktigt jobb i defensiven när Chelseas press var som hårdast.

Mest otippade? Domarens insats, riktigt bra idag! Lätt att säga så när man vinner matchen men faktiskt så måste vi nämna att det sällan blåstes för mycket och det blev en bra nivå på matchen trots en rätt bråkig historik i tidigare matcher. Tydliga markeringar av domaren vid några tillfällen och fokus på spel i stället för tjafs.

Sist men inte minst? Vilken otroligt rolig match. Spurs resa från höstens utmaningar är fulländad och nu måste man fortsätta på detta spår och bygga vidare.

Spelarbetyg, 

Hugo Lloris, 8 – En superräddning på ett fantastiskt avslut från Diego Costa och Kapten Fantastisk som vanligt.

Toby Alderweireld, 9 – Vilket samspel med Lloris och mittfältet samt övriga medspelare i försvaret.

Jan Vertonghen, 8 – Pedro, Willian, Costa. Spelar ingen roll. När Janne spelar såhär är det svårt för motståndet.

Eric Dier, 7 – Likt Toby och Jan, en av orsakerna till dagens fantastiska försvar.

Mousa Dembele, 8 – En otrolig insats på mittfältet, kommando, kontroll, säkerhet.

Victor Wanyama, 10 – Som defensiv mittfältare kan man inte göra en bättre match. Vilken general.

Danny Rose, 9 – Vilken retsticka på vänsterkanten! Full fart defensivt som offensivt.

Kyle Walker, 9 – Precis som Rose, i en 3-5-2 som här så blir dessa två ytterbackar två livsfarliga wingers.

Christian Eriksen, 9 – Också en spelare som kanske gjorde säsongens bästa match. Involverad, aktiv, assist.

Dele Alli, 10 – Osynlig i längre perioder under första halvlek för att sen träda fram och göra två mål. Glödhet.

Harry Kane, 7 – Inget mål men ändå en bra match av anfallaren. Konstant delaktig i det offensiva spelet.

Inhoppare,

Harry Winks, 8 – Ersätter Dembele och levererar, mäktigt av en sådan talang!

Moussa Sissoko, 6 – Något otacksamt läge i matchen att hoppa in för honom, när Chelsea pressade som mest.

Heung Min Son – Spelade för kort tid för att betygsättas.