Tottenham uppnådde under spelåret 2005/2006 sin bästa ligaplacering på 16 år. Nu gäller det att bygga vidare på den fina trenden och vässa truppen ytterligare inför kommande äventyr. THSS medarbetare ”JimBob” har noggrant granskat vår liljevita armé under luppen och därefter betygsatt varje individ utifrån den gångna säsongens eskapader.

SPELAROMDÖMEN:
***** = Världsklass
**** = Mycket bra
*** = Bra
** = Godkänd
* = Underkänd

MÅLVAKTER:

1 Paul Robinsson ****

Robinson har gjort en fantastisk säsong och verkligen cementerat sin position som England’s Number One. Men om man tillåts leta fläckar även på en så klart lysande sol som vår ”Robbo”, så är det de två enkla misstagen i tät följd mot Manchester United borta och Arsenal hemma som ger mig anledning till att tro att Robinson har ännu bättre säsonger i sig än den han precis skämt bort oss med. Det gigantiska ansvar som det innebär att åka som obestridd förstemålvakt med England till ett VM-slutspel är nyckeln till att vi nästa säsong har en ”keeper” av absolut världsklass och inte bara hög internationell klass.

12 Radek Cerny **

Reservernas framgångar och de allmänt positiva omdömen som snurrat runt Cerny ger mig ingen anledning att betvivla att vi har en konkurrenskraftig back-up på målvaktsposten. Frågetecken måste sätts runt det märkliga upplägg som gäller rörande tjeckens kontrakt. Cerny är fortfarande inte vår spelare, utan vi verkar förlänga låneavtalet med Slavia Praha allteftersom.

FÖRSVARARE:

2 Noureddine Naybet **

I år så har han mest fått verka i det tysta som föredöme på träningsplanerna. Hans få insatser i höstas lämnade som förväntat ett rakt igenom professionellt intryck. Godkänd, varken mer eller mindre. Detta borde vara Naybets sista säsong som yrkesverksam fotbollspelare. Hans sejour hos oss ser jag som lyckad och det känns fullkomligt självklart att han genom sitt mentorskap bidragit till den fantastiska utveckling som vi sett hos många av våra försvarspelare. Thanks Noureddine, Give Marrakesh my regards!

3 Stephen Kelly **

Med undantag för en riktig skräckfilmsföreställning mot Leicester vid cupdebaclet, så tycker jag att Kelly agerade gediget de gånger han fick chansen. På förhand så hade jag kanske trott att Kelly skulle bjuda Stalteri och Lee lite större motstånd om ytterbacksplatserna. I verklighetens ljus så är det inte förvånande att Kelly begärde en transfer i januari, även om jag gärna ser att han stannar.

7 Paul Stalteri ****

Har gjort en mycket imponerade förstasäsong i Premier League. Kom in i tempot omgående och visade upp en imponerande jämnhet och en allergi mot skador som starkt bidrog till att vi slapp laborera allt för mycket med backlinjen. De brister i bollbehandling som ger Paul en egen stil, kompenserar han väl med ett bra man-mot-man-spel och hans fantastiska förmåga att snabbare än blixten hamna på rätt sida boll och spelare. På det hela taget så tycker jag att Stalteri tillsammans med Jenas varit våra löpstarkaste spelare denna säsong. Stalteris kraftfulla, djupa löpningar och vilja att suga till sig markering och uppmärksamhet hos motståndarna har starkt bidragit till vår offensiva slagkraft, även om Stalteri varit direkt svag i sitt inläggspel.. Vidare så agerar han med pondus och ett engagemang som verkade mycket uppskattat och inspirerande bland både medspelare och fans.

16 Young-Pyo Lee ***

En värvning som jag personligen trodde väldigt mycket på. Tycker inte att han hittat upp till de toppar som var i princip legio i sydkoreanska landslaget och PSV Eindhoven. Precis som Stalteri så har dock hans höga lägstanivå och tillförlitlighet varit imponerande. Anledningen till att vi inte sett så mycket av hans offensiva kvaliteter är kanske att vi laborerat friskt med vår offensiva vänstersida vilket inte lämnat utrymme och trygghet för djupare offensiva eskapader av Lee. Jag ser mycket fram emot hur vi kan utveckla en offensiv vänsterkant till nästa säsong. Att Lee kommer att han en del i det arbetet, tar jag för givet.

20 Michael Dawson ****

Imponerande säsong på alla sätt och vis, potentialen är enorm. En stereotyp av allt det som man positivt associerar med begreppet brittisk mittback. Utan Dawsons eminenta säsong så hade affären Reid/Dawson a` £8 miljoner pund till Nottingham Forest fått vikas in i den långa kön av dumheter på transfermarknaden som varit vårt signum under en hel del år. Lustigt, då det var Andy Reid som för majoriteten av oss skulle vara russinet i den kakan.

24 Goran Bunjevcevic *

Han får vara hur trevlig han vill och jag bestrider inte hans rätt att sitta av kontraktet hos oss, men a-lagets verksamhet var det länge sedan han var en aktiv del av. Nu lämnar serben oss. Om den gode Goran hoppas på mer a-lagsboll så är nog Crvena Zvezda det bästa han kan hoppas på.

26 Ledley King *****

Enastående, levde verkligen upp till de högt ställda förväntningar som fanns inför säsongen. Spelade dessvärre bara 26 matcher, byt ut tvåan mot en trea i 26 och vi hade kunnat byta ut vår femteplats mot en andra- eller tredjeplats i sluttabellen. Så bra är han. Även om det är ett ”hån” att Leadley blev utan Tysklandsbiljett så ser jag det som positivt att han nu får chansen att vila upp sig ordentligt. Vila och en ordentlig försäsong borde vara medicinen som gör att vi slipper se denna gigant ställa upp och spela halvskadad, vilket alltför ofta varit fallet under årets kampanj.

27 Calum Davenport **

En av alla talanger som trillade in när Frank ”Lego” Arnesen öppnade svängdörrarna till vår trupp. Efter ett par utlåningar och generell glömska från min sida så var det en smärre chock för mig när Calum ingick i startelvan då Manchester United kom på besök. Även om vi kammade noll den eftermiddagen så agerade killen med bravur. Bara det lugnet som han visade upp gör att jag definitivt vill se honom i truppen nästa säsong.

30 Anthony Gardner ***

Även om han aldrig kändes som ett självklart förstaval så blev det trots allt 17 matcher för Tony. Som komplement och back-up i försvarslinjen så tycker jag att han klarade sig utmärkt. Newcastle borta är säkert en utflykt som han gärna glömmer, men jag hoppas verkligen att han inte flaggar för flytt. Gardner håller klassen och verkar ha den ödmjukhet och det tålamod som krävs för att agera hjälpgumma i ett högklassigt stall av försvarare.

MITTFÄLTARE:

5 Edgar Davids **

En symbolvärvning som bara genom sin namnteckning blåste upp drömmar om en bra säsong, och blåste liv i vårt varumärke på kontinenten. Sådant är på gott och ont nog så viktigt i dagens fotbollseuropa. Davids säsong blev något märklig och jag är oerhört splittrad när det gäller ett slutbetyg. Även om Davids aldrig kom upp i den absoluta toppklass som många trott och hoppats, så såg vi en höst där Davids i princip var med och präglade varje match på ett positivt sätt. Min personliga uppfattning är dock att precis som Rino Gattuso under sin sejour i SPL drunknade bland de andra ”terrierna” som det regnar av i skotsk fotboll, så var det svårt att värdesätta hur bra eller viktig Davids var för oss. En Sean Davis i samma form som under hans ”peak” i Fulham eller en Michael Brown i kanonslag kanske hade varit lika bra? Hursomhelst, den optimism som vi andades vid säsongens halvtid hade Davids definitivt stor del i. Efter sin skada så fick jag intrycket av att Jol forcerade in Davids i laget, vilket resulterade i en i det närmast tragisk svag Davids under stora delar av våren. I min värld så är det främst som föredöme ute på Chigwell’s träningsplaner och i omklädningsrummet som denna fantastiska profil och spelare hjälpt oss framåt den gångna säsongen. Som ni kanske räknat ut så kommer inte jag plocka fram storgråten om Edgar hittar hem till Amsterdam i sommar.

6 Teemu Tainio ****

Vår man från finska Lappland och Premier League ser ut att vara ett äktenskap stöpt i perfekt symmetri. Tainio har fostrats hos legendaren Guy Roux i franska Auxerre, vilket borgar för kvalitet. Men inte ens denna kvalitetssäkring förberedde mig på vilken eminent mittfältare som landat på vår tröskel. Wow, han har under säsongen visat upp en härlig energi, enastående allroundegenskaper och jag tvekar inte för en sekund att påstå att den gemensamma nämnaren för våra starkaste stunder under säsongen är Teemu Tainio. Det blev bara 24 matcher denna säsong, Teemus skadebenägenhet kan misstänkas komma hand i hand med den på alla sätt uppskattade, aggressiva spelstilen. Men det är inte utan att man hoppas på att en starkare och mer genomtränad Tainio nästa år ska kunna få mer speltid under bältet.

8 Danny Murphy *

Ny i januari, har inte tillfört någonting till vårt spel och måste betraktas som en av få besvikelser under säsongen. I ärlighetens namn så har han inte fått en realistisk chans att visa upp sig. Två matcher från start (utbytt båda gångerna) och åtta inhopp, varav majoriteten var av karaktären mindre än fem minuter. Min teori är att värvningen var något ogenomtänkt. Klubben kunde inte hålla sig ifrån att agera under januari, trots att det inte fanns någon transfer som passade oss riktigt. När vi dessutom släppte tre innermittfältare så var det passande att plocka in en mittfältare i laget. Murphy var det mest meriterade och aptitliga alternativet. Försvinner i sommar?

14 Hossam Ghaly **

Tja, allvarligt talat så känns det lättare att skriva om min lokala tobakist Hossam än om hans namne i dagens Spurs. Ungdom som kom från Feyenoord, Ruud Gullit har pratat sig varm för honom och ett par reservlagsmatcher med godkända betyg. Det är summa summarum av mina kunskaper om denna talang. Min förhoppning är att de sociala bitarna fallit på plats nu och sedan så låter vi denna yngling visa framfötterna nästa år. Kan bli hur spännande som helst.

19 Andy Reid *

Stackars Andy! Denna säsong så har skadorna haglat över denna Irländare som vi hoppats så mycket på sedan övergången från Nottingham Forest. Men skador eller friskare än friskast, Andy håller inte måttet. Krampaktig de gånger han fått chansen och klubbens ambitioner har nu sprungit ifrån Reids kapacitet. Ryktet rörande hans träningsovilja och dåliga kostvanor vill jag däremot försvara honom emot. Ingenting har antytts om detta ifrån Clive Allen och andra inom klubben. Vissas fysiologiska konstitution är av en sådan natur att de trots 100-procentig genomträning antar en ton av köttbulle, jag kan räkna upp hundra boxare som lider av detta. Nåja, det är bara att hoppas att vi får en slant för Reid och önska honom lycka till. På något märkligt sätt så har jag en känsla av att han kan lyckas på riktigt i en annan miljö.

22 Tom Huddlestone ***

Ytterst lovande, jag får direkt en känsla av att tiden hos Hoddles ”Wolves” varit ett skolboksexempel på en utlåning som verkligen varit den ”win-win” som utlåningar ofta teoretiskt sätt borde vara. Toms fyra inhopp imponerade verkligen. Utnyttjade kroppen bra i närkamperna, lugn och bollsäker men på inget sätt tempofattig. Dessutom fläckfri i sitt passningsspel. Kanske så har Hoddle kvaliteter som manager ändå? Killen är inte ens fyllda 20 år, så detta är verkligen ett ämne som jag vill se i truppen nästa år.

23 Michael Carrick *****

Årets kille! Öarnas bästa passningspelare, filbunkarnas filbunke och mannen som personifierar klyschan ”att få det svåra att se enkelt ut”. Trots en djup dal under februari så har Carrick varit navet som möjliggjort vår sensationellt fina kampanj. Carrick osar av elegans och om det är någon i dagens Spurs som knyter an till ”Glory Glory” och Bill Nicholsons arv så är det Carrick. Att Manchester United är intresserade förvånar väl ingen. Vår Carrick är precis vad Sir Alex gossar saknat sedan Roy Keane slutade att vara världens bästa innermittfältare. Sälj? Aldrig!

25 Aaron Lennon ****

Snabb är inte ordet, Aaron är någonting annat, bättre och mer. Efter att ha debuterat i Leeds som den yngsta PL-spelaren någonsin, så blev han lite bortglömd vid den stora brandskattningen av det stolta Leeds. Vi knep Paul Robinson för en spottstyver och med Theo Walcotts prislapp vid övergången från Southampton till de onämnbara i åtanke, så måste man beteckna de £1 miljon som vi lade ut för Lennon som en stygg väskryckning mitt på ljusa dan. Hur hemskt det än låter så måste man nästan beteckna Wayne Routledges skada som en gåva ifrån ovan. När vi grämde oss över hur vår Peace Cup-favorit haltade bort från startelvan så var det samtidigt dörröppnaren och startskottet på ett genombrott i paritet med Michael Owens fantastiska säsong 1997/1998. Aaron Lennon är kan bli större än John Lennon. Löst folk som Neil Lennon har han redan lämnat tusentals hästlängder bakom sig…..

28 Jermaine Jenas ****

Jag är den första att erkänna att jag under säsongens början starkt ifrågasatte det faktum att Jenas i princip prenumererade på en plats i startelvan trots allt annat än övertygande insatser. Idag så är det bara för mig att ödmjukt konstatera att det finns en anledning till att Jol är Jol och JimBob är JimBob. Jenas har gjort sex kanonmål, blivit en av PL:s bästa ”box-to-box”-spelare, tagit en permanent plats i landslagstruppen och måste ses som en av våra viktigaste kuggar inför nästa säsong. Ibland undrar jag om inte Jenas är PL:s bästa spelare utan boll, jag och Egil ”Drillo” Olsen älskar honom.

31 Dean Marney *

Dessvärre så får man nog ge Dean epitetet ”a one hit wonder”. Nyårsdagen 2005 så fullkomligt exploderade denna talang vid sin hemmadebut genom två kanonmål och en Hoddle-assist till ytterligare en balja när vi körde över Everton med 5-2. Denna säsong så har han varit skadedrabbad och huserat i Norwich. Även om killen alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta så är det bara att konstatera att han aldrig mer kommer att tillhöra vår startelva.

32 Johnnie Jackson ***

Hade någon några förväntningar på denna hackkyckling denna säsong? För mig är det ett mirakel och en prestation att han fick PL-minuter. Dessutom så figurerade han med framgång friskt i ”Reserves” och bjöd enligt rapporterna dessutom på ett drömmål. Johnnie Jackson, i min värld så har du gjort en drömsäsong. Årets överraskning!

ANFALLARE:

10 Robbie Keane *****

Robbies vårsäsong gör honom till vår bästa anfallare sedan Gary Lineker och Jürgen Klinsmann. Konkurrenssituationen lämnade honom ibland utanför elvan under hösten, garanterat en missräkning för Irlands landslags självklara frontman. Sprang Robbie till kung flaska och nostalgiromantikens värld efter detta bakslag? Nej, vår Paddy har mer gemensamt med Diego Armando Maradona än landsmän som Shane McGowan och Brendan Behan. Ifrån bänkens förbannelse så växte det fram en världsspelare. Keane var definitivt en av PL:s bästa forwards denna säsong. Målet mot Blackburn hemma är inget annat än ett konstverk. För övrigt så jobbade han kopiöst och visade upp ledar- och bollmottagaregenskaper som hade fått endimensionella anfallare som t.ex. Ruud van Nistelrooy att skrika av avund. Som grädde på moset så hann han med att förlänga sitt kontrakt. Robbie Keane är vårt offensiva spels talisman för många år framöver. Robbie fyller 26 år den 8 juli i år, otroligt!

15 Mido ***

Under säsongens början så räddade oss Mido med sitt exemplariska target-agerande och som mål för våra långa uppspel som stod som spön i backen, då vårt nya mittfält inte riktigt var moget att fungera motor för vårt anfallsspel. Dessutom så blev det en hel del viktiga mål. Efter Afrikanska mästerskapen i hemlandet så kom aldrig Mido tillbaka till det fina spel som han skämt bort oss med. Otvunget så infinner sig känslan av att Mido kände sig trygg (vill inte gå in på Zoran Lucic språk) och att han redan visat nog för att vara given i startelvan. Trots en tveksam vår så måste man på det hela taget så man vara mycket tacksam för Midos bidrag till laget. I och med värvningen av Dimitar Berbatov, så utgår jag ifrån att Levy & co inte ens gjorde ett seriöst försök att lösa Mido ifrån Roma. Det är min förhoppning att de artigt och ödmjukt tackade vår ”fattigmans-Zlatan” för hans insatser och önskar honom lycka till. Att Mido är ett problembarn är en myt.

18 Jermain Defoe ***

Ett jobbigt år för ”JD”. Han levde inte upp till sina egna förväntningar och en del befogad kritik landade på honom från fans och experter av alla de slag. Om man tittar till helheten så vill jag ändå inte rubricera Defoes säsong till det fiasko som vissa vill göra gällande. Vårt forwardsstall (Keane, Mido och Defoe) gjorde trots allt sammanlagt 36 PL-mål, vilket är smått otroligt. Jermain gjorde nio utav dessa och hade absolut del i vår bästa ligasäsong på 16 år. Jag hoppas verkligen att Defoe antar utmaningen och stannar i klubben. Berbatov, Keane och Defoe är en dundertrio och deras möjligheter till en rejäl målskörd nästa säsong borde vara långt mycket godare än de förutsättningar som gällde inför säsongen 2005/2006.

37 Lee Barnard **

Lee var ett väsen och ett mysterium för oss som följde Clive Allens reservlag och deras stenkross till säsong. Lee sprutade in mål och så fort det gick lite trögt framför mål för a-laget så närdes drömmarna om att Barnard skulle få sin chans och visa vad han gick för. Nu blev det tre inhopp och killen visade bra attityd och en underbar respektlöshet. Förtjänar absolut att få vara kvar i klubben. Lee, vårt tjeckiska underbarn Tomas Pekhart och irländske hetsporren Terry Dixon kan förhoppningsvis sporra varandra till den mogenhet och skärpa som behövs för att tillföra någonting i det riktiga Premier League.

MANAGER:

Martin Jol ****

Martin Jol har på en och en halv säsong som ansvarig vunnit allas förtroende och idag är han den minst ifrågasatte tränaren sedan Terry Venables och hans hjältar skämde bort oss för si så där 15 år sedan. När han tog över rodret efter att den långt mycket mer meriterade Jacques Santini sagt upp sig, så var det många som tyckte att det kändes lite ad-hoc att ge Martin Jol huvudansvaret. På ett fantastiskt sätt så jobbade han vidare med det tajta defensiva grundspel som Santini prioriterade så högt. Dessutom så såg han till skillnad från Santini hela Carricks potential och gav direkt Carrick sitt fulla förtroende. Frukterna av detta strategiska beslut skördade vi denna säsong då Carrick klev fram som en av PL:s absolut bästa spelfördelare. I år så har Jol på ett utmärkt sätt hållit uppe stämningen i laget. Med vår breda trupp och de pinsamt tidiga uttågen i cuperna så måste detta ha varit nog så besvärligt. Vidare så har han varit modern och flexibel i sitt sätt att formera mittfältet. Klassiskt ytterspel verkar han tycka är förlegat och konceptet med ett skevt mittfält, bestående av tre centrala mittfältare som kan byta position utan att äventyra defensiven har verkligen varit lyckat. Detta är nyckeln till att vi idag kan kalla oss ett ”fuckin” svårslaget fotbollslag. Även om man kan bli lite nostalgisk över tidigare årgångars mer flärdfulla Tottenham, så är det ändå med den djupaste tacksamhet som jag konstaterat att vi idag i princip plockat bort storsegrar och generande bottennapp ur tombolan.

UTLÅNADE SPELARE 2005/2006:

Mark Yeates, anfallare/mittfältare, Colchester United
Marton Fulop, målvakt, Coventry City
Emil Hallfredsson, vänsteryttermittfältare, Malmö FF
Jamie O’Hara, mittfältare, Chesterfield
Philip Ifil, högerback, Millwall
Reto Ziegler, vänsteryttermittfältare/vänsterback, Wigan Athletic
Wayne Routledge, högeryttermittfältare, Portsmouth
Rodrigo Defendi, mittback, Udinese Calcio
Mounir El Hamdaoui, anfallare, Derby County

SÅLDA SPELARE 2005/2006:

Erik Edman, vänsterback, Stade de Rennais FC
Frederic Kanouté, anfallare, Sevilla FC
Thimothee Atouba, vänsteryttermittfältare/vänsterback, Hamburger SV
Simon Davies, högeryttermittfältare, Everton
Pedro Mendes, mittfältare, Portsmouth
Sean Davis, mittfältare, Portsmouth
Noé Pamarot, högerback/mittback, Portsmouth
Michael Brown, mittfältare, Fulham
Grzegorz Rasiak, anfallare, Southampton

Av: ”JimBob”